You can steal your own music.

Rasmus tagit på sig arkeologens uppgift att leverera färdiga citat till oss svultna läsare. På den nystartade excerptern Kopieringsmaskinen (sooo Xerox) har första utdraget lagts upp. Det är ett citat från Professor Sten Hillert, 1972. Min analys utgår från följande:

Det är naturligtvis förbjudet att ‘knycka’ bakgrundsmusik på så vis, att man överför inspelningen av musiken till en egen inspelning, och sedan lägger sång till den. Sådan åtgärd kräver tillstånd av fonogramframställaren.

Låt oss förflytta våra händer och öron till 2008 och knycka loss! Tack vare det panspektriska fylumet* kan alla som har en data vara olydiga. Dessutom knycks ljud hela tiden; Bortom FRA finns det mikrofoner lite överallt. Våra mobiltelefoner och mp3-spelare modulerar hela tiden analogt till digitalt och varje sådan apparat är en möjlig kofot till musikens kassaskåp. För att inte tala om de hundratusentals youtubeklipp mot vilka skivbolagen endast i begränsad utsträckning har en chans att agera.

Jag har gjort en låt som har namnet "Stolen Sounds" som får fungera som analysredskap för hur ägande och ljud hänger samman. En stor variation av stöldgods har använts, varav vissa inte ens är att räkna som stölder. Dessa presenteras med tidsangivelser i låten så att ni kan hänga med när ni lyssnar. Ambitionen är inte att göra en bra låt... det går inte när man blandar samman mängder med ljudklipp ur olika tonarter och beats per minute. Se det istället som ett juxtassemblage med minimal komposition*. Klicka här för att ladda ned filen. Nu till analysen:

Själva låtens ritorneller är kopierade i min skalle från en annan låt jag gjorde (jag kan inte så många ackord). På ett abstrakt plan har jag nog stulit även denna från DJ JW, som är min mentor i digital musik och basljud (har fortfarande inte lärt mig mastra, får bara ont i öronen). Men att stjäla ljud är att gilla, ett interminglande av kroppar, och det är därför jag stjäl från mina vänner.

Hillert ger sig även an att definiera vad en "cover " är:

Nu förekommer istället att man visserligen inte ‘knycker’ själva inspelningen men väl låter sina egna musiker plagiera inspelningen och försöka så nära som möjligt efterlikna det framförande som finns i en tidigare kanske populär inspelning.

Hehe... senast jag hörde en "cover" av det här slaget var antingen när jag spelade i ett garagespeedmetalband*** på nittiotalet, när vi försökte spela en låt exakt som Manowar, eller så var det på en svettig bar i södra Indien 2002 när populärmusiken lät nästan som på P3... men... det var covers. Men i övrigt är den imiterande covermusiken ganska död.

Hillert skrev detta 1972 och vi ska inte hacka på honom bara för konsumentelektroniken inte var panspec på den tiden. Dock verkar det som om skivbolagens affärsmodeller är kvar där.


* Vilket inte är det samma som ljudets: "Sound owes this power not to signifying or "communicational" values (which on the contrary presuppose that power), nor to physical properties (which would privilege light over sound), but to a phylogenetic line, a machinic phylum that operates in sound and makes it a cutting edge of deterritorialization (ATP 348).

** En mycket vacker natt med Leffe (det belgiska ölet), visky och lysande skyskrapor i fönstren.

*** Här är en låt vi gjorde som jag fortfarande gillar väldigt mycket. Inspelad på minidisc i Nässjö stadspark (1998 tror jag). Jag spelar rhythm guitar, men lämnade bandet för studier efter denna konsert. Det verkar som om de fortfarande gör musik.