Kontrollsamhället. För tillfället sitter jag och skriver en text om förutsättningarna för digitalt motstånd mot bakgrund av de nya övervakningssamhällena. Det finns massor med intressanta trådar att dra i, från Burma till Venezuela till TPB. Tanken är att texten skall ingå som ett kapitel i en bok, och för att få ihop något som är teoretiskt relevant samtidigt som det behandlar något dagsaktuellt är både ganska enkelt och ganska svårt.

Å ena sidan har vi de auktoritära ländernas övervakningsapparater, som i Burma till exempel. Där loggas skärmdumpar var femte minut på internetcaféer och skapar med hjälp av andra kontrollmekansimer ett ganska fett panoptikon. Å andra sidan har vi de liberala demokratiernas universella modulering, som bland annat realiseras i Facebooks affärsidé. Begreppet 'universell modulering' dyker upp i Gilles Deleuze's essä Postskriptum om kontrollsamhällena, och beskriver den subjektiveringsprocess som är typisk i kölvattnen efter de disciplinerande samhällena. Genom att dela in vad som tidigare var ett kontinuum, exempelvis beteenden, rörelser, preferenser, och vanor i digitala och avgränsade sekvenser övergår övervakning i kontroll. Facebook vet en massa saker om oss, men inte genom att ständigt titta på oss, utan genom att vår konstitution som individer har styckats upp i ett sammankopplat binärt vetande som har registrerats och behandlats av en dator. Vi har blivit dividueller.

Men det finns motstånd. I många auktoritära länder används dagligen proxyservrar och routers för att kringå filter och undvika att bli infångning. (se ex manual för motstånd från Reportrar utan gränser). I militärregimer osv. finns det stor anledning att vara försiktig, men det finns även ofta en stor anledning att verkligen göra motstånd. Men i de liberala västländerna där FRA och Facebook äger våra uppstyckade subjektiviteter? Finns det någon anledning att göra motstånd för oss som ändå inte har gjort något? Vi som sitter på en av världens mest framgångsrika välfärdsekonomier och som knappt behöver arbeta för vårt dagliga bröd för de serveras per automatik bara genom att vi tänker på allt vi vill konsumera? Varför krångla med Tor, Dold.se eller Relakks, och ska vi verkligen ge upp vårt sociala nätverkande för en princip vi ändå inte behöver?

Ja och nej. Gå inte in i total paranoia, förtryck inte dina begär med principer grundade i det Sanna, kastrera inte dig själv genom kryptering! Istället finns det två parametrar som ständigt bör hållas uppsikt över. Den första är den konstitutionella sanktioneringen av övervakning och användning. Närhelst en patriot act är på inkommande, watch out! Närhelst en myndighet vill övervaka all internettrafik - protestera! Den andra aspekten... och denna är jag ganska osäker på om den ens är en hållbar idé, så hjälp mig gärna att utveckla denna lösa tanke: Bygg nya offentligheter och diskussioner ovanpå en redan övervakad och kontrollerad infrastruktur. På Facebook finns det en massa grupper (groups) som engagerar sig i klassiskt borgerligt (i den positiva bemärkelsen) offentliga spörsmål. Deras engagemang i en viss sakfråga är dividuell, en del av data-mining, och ett led i en kapitalistisk produktionsapparat. Men det är fortfarande en diskussion som kanske inte hade ägt rum om Facebook inte hade funnits. Parasitisk organisering ovanpå en existerande infrastruktur. Trots att varje diskussionsinlägg snart kommer att snappas upp av Försvarets radioanstalt och behandlas i deras superdator eftersom trafiken lämnar landet, så är vår Statsapparat förlåtande så länge vi inte sysslar med barnpornografi eller terrorism. Som tur är så är vi inte medvetna om denna övervakning, vilket gör att vi inte behöver oroa oss för panopticismen, utan snarare måste finna nya vapen mot kontrollsamhället.

Uppdatering 25/10: DN skriver precis om detta!

Skriven av admin den 21 oktober 2007