Transaktioner om Spinozismen, del 1; Politisk ekonomi

Kalle skriver omgårdagens stora keynote - Antonio Negri vs. de marxistiska politiska ekonomerna.

Låt mig plocka upp bollen och bjucka på ett deleuzeoguattarianskt alternativ! Det problem som Kalle tar upp är att i de senaste två hundra åren av kritisk debatt, så har det inte framkommit så mycket mera än neoklassisk ekonomi och politisk ekonomi (med varierande bekännelse till Marx). Om vi antar att vårt vetande av världen även har en potentiell, och en de-facto, samhällsförändrande kraft (puissance), borde vi vara beredda att ompröva vår filosofiska praktik om det inte funkar längre.

Redan Foucault visade i sitt magnum opus The Order of Things hur den politiska ekonomin gjordes möjlig inom det moderna epistemet i slutet av sjuttonhundratalet. Ricardo och Smith var föregångare till Marx, men Foucault avfärdar att Marx byggde vidare på dessa teorier, som om de vore en fortsättning och en ackumulation av en mera rationell förståelse av hur ekonomin funkade. Snarare bygger exempelvis värdeläraran och alienationsteorin på mycket mera djupa epistemiska fundament. Samtida som den politiska ekonomin uppfanns nämligen Människan som talande, arbetande och levande varelse genom filologin, biologin och den politiska ekonomin.

Sammanfattningsvis: tänkandet är alltid immanent, men lite långsammare, till den värld den existerar inom.

Jag ska nu teckna en annan bild till varför vi inte kan sätta den arbetande människan, den så hemskt viktiga inom den politiska ekonomin, som fokus för analysen och erbjuda ett alternativ. Den arbetande människan existerar ju givetvis på ett konkret plan, varje dag, i alla länder. Men kan vi förklara ekonomin eller politiken som storheter med denna som utgångspunkt? (sen finns det ju relaterade derivat; kapital, ägande, värde, valorisation.. osv. Men de är sekundära till Ricardo-Smith-Marxtriaden, som alla tre simmar som fiskar i det moderna epistemets hav, precis som vi själva gör nu, fast det moderna epistemet började luckras upp redan 1950).

I kapitlet "7000 B.C: Apparatus of Capture" analyserar Deleuze och Guattari Marx. Men de gör det med ambitionen att förklara hur "Marx-maskinen" blev giltig under en mycket kort historisk period, det vi ibland kallar det moderna samhället. Marxmaskinen funkar som en fångstapparat genom att den har en relation till marken så att den kan ta ut hyra. (detta bygger på en territoriell räffling, med kriget som intensifikator). Därefter definierar den arbete (som en modulering av det mera generella sättet att tänka aktivitet) och till sist behöver den arbeta med pengar (som är en variation av utbyte, exchange: se även Foucault här).

Visst - denna maskin var den dominerande på arton och nittonhundratalet, och är det idag i vissa segment av den globaliserade världen. Mark, arbete och pengar. Men det är historiskt sett en vindpust, och om vi ska formulera en politik utifrån dessa variabler... well... då finns det risk att vi låser fast oss i att endast rädda de som fortfarande är fjättrade vid en viss logik. Deleuze & Guattari har dock ingen avsikt att kasta ut Marx, eftersom han redan har svaret (även om han inte läses så i vanliga fall). Dags för citat:

It is not even adequate to say that the violence rests with the mode of production. Marx made the observation in the case of capitalism: there is a violence that necessarily operates through the State, precedes the capitalist mode of production, constitutes the "primitive accumulation," and makes possible the capitalist mode of production itself. From a standpoint within the capitalist mode of production, it is very difficult to say who is the thief and who the victim, or even where the violence resides. That is because the worker is born entirely naked and the capitalist objectively "clothed," an independent owner. That which gave the worker and the capi-
talist this form eludes us because it operated in other modes of production. It is a violence that posits itself as preaccomplished, even though it is reactivated every day. This is the place to say it, if ever there was one: the mutilation is prior, preestablished. However, these analyses of Marx should be enlarged upon. For the fact remains that there is a primitive accumulation that, far from deriving from the agricultural mode of production, precedes it: as a general rule, there is primitive accumulation whenever an apparatus of capture is mounted, with that very particular kind of violence that creates or contributes to the creation of that which it is directed against, and thus presupposes itself.

Alltså - vi kan inte sätta produktionsvillkoren först, som de flesta "marxister" gillar att göra. Först måste vi sätta fångstapparaterna och deras våld. Staten "monterar" alltså en fångstapparat som har formen av en "primitiv ackumulation", och först därefter kan vi bygga upp Marxmaskinen, som opererar med mark, arbete och pengar. Alla dessa förutsätter ett statligt sanktionerat våld. Mark måste försvaras av en statligt approprierad krigsmaskin, arbete måste beskattas för att vara produktivt och pengar måste säkras. Därför är "kapitalet" ingen enhet vi kan jobba med som analysbegrepp. Snarare måste vi ta tag i mycket jobbigare saker, såsom former av våld. Citat igen:

But State policing or lawful violence is something else again, because it consists in capturing while simultaneously constituting a right to capture. It is an incorporated, structural violence distinct from every kind of direct violence. The State has often been defined by a "monopoly of violence," but this definition leads back to another definition that describes the State as a "state of Law" (Rechtsstaat). State overcoding is precisely this structural violence that defines the law, "police" violence and not the violence of war.

Vad fildelning, Open source och Intellectual property har visat genom att stå i konflikt med den legitima våldsmakten är just detta. Det existerar en territoriell ordning före kapitalet. När The Pirate Bays servrar beslagtogs av polisen så hade det inte så mycket att göra med kapitalets negationer eller att någon rev upp värdelogiken. Istället handlade det om State policing, alltså upphovsrätt och intellektuell egendom, som är sanktionerade av en fångstapparat! Det är därför vi måste abstrahera mera, gå bortom enskilda maskiner och se till vad som gör de möjliga att vika upp på olika konsistensplan. Ägande måste ifrågasättas ordentligt, i sin grund, och inte bara "överföras till folket". Vi måste sikta in oss på att deterritorialisera primitiv ackumulation innan vi kan spana in kapitalägare och proletärer.

Destabilisera fångstapparaten genom att bygga nya konstellationer, istället för att skylla på dess uttryck!

(några sådana konstellationer är exempelvis open source, kollektivt ägande utan utsida, delad kunskap, nedmonterandet av nationalstater och gränser osv.)