Transaktioner om civilsociologin: Durkheim och Sociologins metodregler, del 2

Intermezzo – Polemik mot formatnihilismen med hjälp av Tarde

Snabblänk till del 1

Durkheim och Tarde var ju samtida i en ganska tight intellektuell miljö. Utan att ännu ha empiriska belägg, borde det Parisiska fin de siècle, varit en mycket intressant skådeplats för sociologins mycket ljusa framtid som vetenskap. I Sociologins Metodregler finns redan i det första kapitlet, som avhandlades i den första delen av denna serie, en kritisk kommentar från Durkheims sida mot Tardes teori om imitationer. Dags för cliffhanger-fotnoten:

Fotnot 3 (s. 26): ”Denna definition av ett socialt faktum är uppenbart mycket olik den som ligger till grund för Tardes sinnrika system. Allra först bör vi göra klart att våra undersökningar inte någonstans lett oss till att konstatera den dominerande betydelse, som Tarde tillskriver imitationen vid uppkomsten av sociala fakta. Vidare tycks föregående definition – som inte är någon teori, utan en enkel sammanfattning av de omedelbara uppgifter vi fått genom observation – resultera i att imitationen inte alltid uttrycker det väsentliga och karaktäristiska hos ett socialt faktum; den gör det faktiskt aldrig någonsin. Utan tvivel imiteras varje socialt faktum. Det har, som vi just visat, en tendens att förallmänneligas, men det är för att det är socialt, dvs obligatoriskt. Dess förmåga att spridas är inte orsaken till dess sociologiska karaktär utan en följd av den. Om det nu vore så att endast sociala fakta ledde till sådana konsekvenser skulle imitationen kunna användas, om inte för att förklara dem så åtminstone för att definiera dem. Men ett individuellt tillstånd, som bildar länk i en kedja, är inte desto mindre individuellt. Vidare kan man fråga sig om ordet imitation är det lämpligaste för att beteckna en spridning, som beror på tvångspåverkan. Detta unika uttryck avser fenomen som är mycket olika, och som skulle behöva särskiljas. (min fetstil)”

Men kanske är det så att min avhandling även kommer att få en lustig vändning. Del ett och två börjar som en beskrivning och utläggning om den moderna sociologin som realiserad som både ett biopolitiskt verktyg i administrationen och styrandet av de moderna samhällena. Denna del som jag just nu skriver på utgör ett brott, ett sätt att tänka sociologin på ett annat sätt. Detta är ett sätt som jag vill jobba på, av många anledningar. Om de två första delarna i huvudsik var ett kritiskt-deskriptivt projekt kanske vändningen består av att formulera ett postitivt-föreskrivande program för samhällsvetenskaperna, baserat på vår käre Tarde. Men inte som en revision och återanvändning av ett komplett forskningsprogram, utan snarare som ett bastardiserat barn som kanske ingen vill se vandra genom universitetens korridorer, eller, blir frälst och imititerat. Det är därför som jag uppmuntrar alla läsare att kopiera det jag skriver, med eller utan referens tillbaka till mig. Dessutom ser jag det ensidiga kopierandet, för det är det alltid till en början, som en kärlekshandling snarare än en våldtäkt. Germinera!

Men det där med formatnihilism då? Durkheim säger här explicit att spridningsförmågan är sekundär i förhållande till sociala faktas primära egenskaper. När Tarde vill få oss att ställa frågan hur något smittar, imiteras och sprids, är denna fråga irrelevant för Durkheim. Han vill istället isolera sociala fakta och beskriva dem i sin entydighet. Detta är ett content-tänk, som Per nog skulle kalla för container-tänk. Men man skulle även kunna anklaga Durkheim för en slags formatnihilism, där spridningssystemet som sådant underställs "det sociala". För vad är en telegraf, en landsväg eller en CD-skiva om inte socialt? Och är inte pengar, klädbutiker, torg, chatforum och fiberkablar lika mycket konstitutiva för det sociala som sedlarna, kläderna, kropparna, orden och IP-paketen?

Det finns minst sagt flera anledningar till att återkomma till dessa frågor!

Nästa del kommer att ta oss från ontologi till epistemologi, och vi bör då ta oss ett steg närmre demarkationen mellan vetenskap och icke-vetenskap, samt få några hintar om hur en metodisk sociologisk undersökning ser ut.