Transaktioner om civilsociologin; den svenska anomalin

Picture
28{.aligncenter .size-medium .wp-image-1220 width="201" height="300"}

Kalle P har kopierat Bror Gadelius skrift Massornas själsliv och andlig smitta (stor pdf med bilder, se mina citat här) från 1912. Som jag tidigare skrivit i bloggserien Transaktioner om civilsociologin sker det vid skiftet 1800/1900 en vattendelare inom denna unga vetenskap. Den Durkheimianska sociologin når stora framsteg och blir Statens och Akademins vetenskapliga flaggskepp, medan den Tardeianska tappningen främst plockas upp av amerikanska antropologer... och en svensk överläkare vid namnet Gadelius.

Låt oss se lite närmare på hans besynnerliga skrift, som influerats av den franska sociologin. Vi inleder med ett citat:

Kraftigast smittande äro de ideer, som röra rent lekamliga livsvärden, t. ex. möjligheten av dödsfara, Dödskräcken är den mest förenklande, individuella olikheter mest utplånande av alla våldsamma känslor. Den kommer folk att glömma alla andra hänsyn: personlig värdighet, stolthet, anständighet, blygsel, alla dessa vackra egenskaper som kulturen synes hava etsat så djupt in i människonaturen. Det visar sig att etsningen stannat i skalet; den har icke i minsta mån modifierat kärnan i denna natur - livsbegäret. (12)

Massan är en terräng, där det ondas bakterie lätt utvecklar sig, medan det godas bakterie nästan alltid dör av brist på näring. (21)

Vilket är ett tvärt brott mot vad Gabriel de Tarde (som Gadelius är inspirerad av) skriver i Laws of Imitation:

But shall we say, as to passions, that admiration, confidence, love, and resignation are superior in this respect to contempt, distrust, hatred, and envy? In general, yes, otherwise society would not endure. (länk)

Detta är mycket intressant. För både Tarde och Gadelius, och gemensamt för alla sociologer, återkommer frågan om hur "samhället är möjligt?". Tarde väljer att förklara det sociala med imitationer och smittor, och genoma att det är först när det sociala smittar och drabbar många som strukturer uppstår. Gadelius verkar ha vänt på detta resonemang, och ser istället den så kallade facebook-cancern som destruktiv. Istället är det i individen som möjligheten till goda affekter och förnuft ligger:

Massornas själsliv är en enklare, mindre utvecklad psykisk tillvarelseform än individens. Det är ett oreflekterat, opersonligt och undermedvetet varande; det är icke ett tänkande i vanlig mening utan snarast ett uppgående och stillastående i vissa föreställningar eller på sin höjd en intellektuell rörelse inom vissa trånga föreställningskretsar. Massan suggereras även idel hänföres och ryckes med av densamma till ett instinktivt handlande men uppfattar icke denna ide medvetet. Massan saknar därför fullständigt kritik. (15)

Gadelius är ute efter de undermedvetna processer som sätter fart på imitiativt beteende, eller, repetitioner i det sociala. Nu hade ju inte Gadelius Mediawiki och Etherpad, utan hans kritik är snarare sådan att han tänker sig en reduktion av tänkandet när det blir kollektivt. För att umgås med andra måste vi "sänka" vår mentala nivå, och därmed tunnas tänkandet ut (i massorna).

Gadelius var mycket skeptiskt till det som vi brukar tycka är lulz. Det värsta som kunde hända var:

Att massornas själstillstånd lätt övergår i extas framgår av de andliga farsoternas historia, allt ifrån Dionysoskultens bacchantiska utsvävningar till senare tiders religiösa orgier. Extasen har mycken gemenskap med de tillstånd vi här studera, den har samma opersonliga och oreflekterade karaktär som dessa. (15)

En annan aspekt, som jag kommer att återkomma i serien om civilsociologi är varför Gadelius inte smittade av sig på andra sociologer (det fanns väldigt få 1912). Men för detta behöver jag dyka ned i arkiven.

Se även mitt och Kalles smittontologiska manifest som vi skrev för nästan exakt år sedan.