Transaktioner om begrepp, Del I; DeLanda - flödesontologi eller kritisk realism?

För länge sedan bad Mothugg-Johan mig att förklara varför jag var så besatt av begrepp. Låt mig exemplifiera detta genom att samtidigt gå igenom de två första kapitlen i Manuel DeLandas A New Philosophy of Society. Double fun!

Först om begrepp. Det finns några standardsätt att se på begrepp som är vanliga inom vetenskapsfilosofin:

Concepts are centres of vibrations, each in itself and every one in realation to all others.

Nu ska vi se hur vi kan jobba med DeLanda för att se vilka vibrationer och relationer vi kan bygga med hans begreppsapparat. DeLanda argumenterar mot den gängse uppfattningen att samhället kan förstås som helheter som orsakar sig själva, genom så kallade interioritetsrelationer. Till exempel kan man säga att det finns ett normsystem i samhället som får människor att lyda under vissa sanktioner, och på så sätt formas individen av samhället. Typical Durkheim. Eller att ekonomin orsakas av kapitalismens logik som skapar förhållandena mellan vara, arbete och värde. Typical Marx. Delanda argumenterar att detta interioritetstänkande leder fel och vill istället tänka:

Today, the main theoretical alternative to organic totalities is what the philosopher Gilles Deleuze calls assemblages, wholes characterized by relations of exteriority. These relations imply, first of all, that a component parto of an assemblage may be detached from it and plugged into a different assemblage in which its interactions are different. I other words, the exteriority of relations implies a certain autonomy for the terms they relate, or as Deleuze puts it, it implies that 'a relation may change without the terms changing'. (11)

Begreppet 'exterioritetsrelation' och sammansättning (assemblage) syftar till att vi istället ska studera de heterogena konstellationer som flyttar sig mellan och vibrerar tvärs genom organiska totaliteter. Begreppet sammansättning är ju som bekant lånat från Deleuze & Guattari, och får en ganska ny tappning i DeLandas remix. Läs gärna några väl valda citat från A Thousand Plateaus här och jämför själva. Varför då denna konceptuella glidning? Smaka på följande begreppsdefinition:

In addition to the exteriority of relations, the concept of assemblage is defined along two dimensions. One dimension or axis defines the variable roles which an assemblage's components may play, from a purely material role at one extreme of the axis, to a purely expressive pole at the other extreme. These roles are variable and may occur in mixtures, that is, a given component may play a mixture of material and expressive roles by excercising different sets of capacities. (12)

Vi får snart en explicit ledtråd till detta, men först Delandas förskjutning. Att säga att en sammansättning har en materiell och en expressiv sida, snarare än Deleuze & Guattaris dubbla artikulation i 'content' och 'expression' har troligtvis att göra med att DeLanda vill betona att världen inte bara består av text, utan lika mycket av materiella entiteter som utövar kapaciteter i världen. Den franska traditionen har, enligt Latour åtminstone, aldrig haft ett särskilt stort problem med realiserad cartesianism, utan relationen värld-språk har varit en jobbig grej mest för den anglo-saxiska eller analytiska filosofin. Det som Deleuze & Guattari brottas med är istället den strukturalismen, snarare än positivismen. Men detta är idéhistoria.

DeLanda vill alltså betona att varje sammasättning står i konstanta exterioritetsrelationer - en torr akademiker kan träda ur universitetssammansättningens byråkratiska system, pretentioner och byggnader för att träda in i sammansättningen kläder, vattenflöde, tvättmedel, tvättmaskin (vilket jag gjorde i morse). Dessa båda sammansättningar är mycket olika varandra, men jag som komponent kan utan större ansträngning sättas in i dem båda. Om tvättmaskinen är trasig rasar de kapaciteter som sammansättningen normalt producerar, och det krävs att en reparatör sätts in för att det ska funka igen. Båda sammansättningarna har materiella och expressiva komponenter. Ordet 'tvättmaskin' och ordet 'akademiker' är samtidigt och med nödvändighet artikulerade tillsammans med de materiella komponenter som gör det möjligt för dem att uttalas (stål, människor, strupar, vattenflöden).

Tre begrepp avverkade: Exterioritetsrelationer, sammansättningar och kapaciteter. Vi jobbar dock begreppsexcess idag och öser på...

The other dimension defines variable processes in which these components become involved and that either stabilize the identity of an assemblage, by increasing its degree of internal homogeneity of the degree of sharpness of its boundaries, or destabilize it. The former are referred to as processes of territorialization and the latter as processes of deterritorialization. (12)

Sammansättningarnas andra dimension följer Deleuze & Guattari, fast i DeLanda-mashup. Sammasättningen jag-tvättmaskin-vatten-tvättmedel territorialiserar å ena sidan tvättstugan, men sorterar även de klädesplagg som är möjliga att tvätta. Exempelvis faller sidenplagg bort, men även hemlösa som hindras av låset på dörren. Denna territorialisering definierar sammansättningens homogenitet. Men det pågår även deterritorialiseringsprocesser som introducerar destabiliserande effekter. En tvättstuga förfaller ganska snabbt när människor inte följer de kollektiva och territorialiserande städregler som är uppsatta på en provokativ skylt. Om reparatören anser sig få kasst betalt och dröjer länge med att reparera maskinerna eller slarvar med underhållet börjar the machines bete sig konstigt. Till slut kan tvättstugesammansättningen bli så instabil att jag väljer att lämna in mina smutsiga kläder någon annan stans, och på så sätt har min exterioritetsposition gjort en ny sammansättning. Alltså: "Any process which either destabilizes spatial boundaries or increases internal heterogeneity is considered deterritorializing. (13)"

Nog om tvättstugans sociologi. Det är dags att se hur DeLanda förklarar samhället:

In other words, the interactions between members of a collectivity may lead to the formation of more or less permanent articulations between them yielding a macro-assemblage with properties and capacities of its own. (17)

Jag ångrar mig. Vi fortsätter med tvättstugor. Electrolux är en makro-sammansättning som är formerad på grund av att det finns tvättstugor. Deras fabriker är emergenta fenomen som existerar is symbios med tvättande människor. Elektrolux-sammansättningen har vissa kapaciteter som omöjligen kan reduceras till en tvättstuga. De kan genom skalfördelning tillverka tusentals maskiner, utveckla nya modeller och de kan anställa en mängd människor. Detsamma gäller för exempelvis språket. Det svenska språket är ett emergent fenomen av att det talas och genom en uppsättning disciplinerande regler (ex ordböcker) som kan realiseras i mikrotaktiska disciplinåtgärder (stavfel!, sär skriv inte!) får vi en ett hyfsat stabilt protesartat fenomen som vi kallar språket. Det är överindividuellt och kollektivt, men står i fullkomligt beroende av att det talas och används, alternativt konserveras och återuppväcks vid historiska tillfällen (ex. modern hebreiska, som dock har förändrats ganska mycket bara de senaste femtio åren). Språket emergerar ur praktiker.

Men, i språk- och världengröten kommer vi till en DeLandiansk asymmetri:

The two roles that components play in an assemblage, material and expressive, are related to these different forms of causality. While material components include the entire repertoire of causal interactions, expressive ones typically involve catalysis. (22)

Här ger sig DeLanda in i en snårig diskussion om att det materiella skulle vara kausalt medan det expressiva i huvudsak är katalytiskt. Det kan att ha att göra med att DeLanda gillar att "kick social constructivist ass", och därmed vill ge den materiella sidan av varje assemblage en priviligerad position.

Det är genom sammansättningarnas kausalitet som problemet med helheter löses:

As the philosopher Roy Bhaskar has argued, emergent wholes 'are real because they are causal agents capable of acting back on the materials out of which they are formed. (34)

Okej. Den organiska essentialismens tankar om helheter fungerar inte. Det gör däremot emergenta helheter just för att dess beståndsdelar är kapabla att agera på de material som de är formade av.  En bilmotor, en familj, ett vägnät eller en nationalstat har alltså helhetsegenskaper som inte är essentiella (vilket skulle vara konsekvensen av ett fullständigt anammande av den kritiska realismen och Bhaskar). De emergerar istället ur att heterogena komponenter sätts samman på ett speciellt vis. Vi fortsätter:

Thus social assemblages larger than the individual persons have an objective existence because they can causally affect the people that are their component parts, limiting them and enabling them, and because they can causally affect other assemblages at their own scale. (38)

Den kluriga frågan, som jag inte har tänkt försöka svara på förrän jag läst hela boken, blir: Är inte detta bara vanlig hederlig sociologi. Strukturer, aktörer osv. Har vi alltså någon nytta av DeLandas begrepp. Vad säger ni?