Transaktioner om anarkiven; Panspektriska vs. de moderna samhällsvetenskaperna.

Copyriot uppmärksammade en viktig aspekt av förhållandet mellan arkiv och anarkiv i en av mina tidigare poster. När vi talar om bloggbävningar och andra typer av rörelsemönster på nätet baserar vi ofta våra resonemang på metadata från exempelvis Knuff och Twingly. Problemet är ju att dessa aktivt filtrerar bort bloggar som kanske är lite väl extrema, som behandlar tabun, eller som bryter mot de regler som tjänsten har satt upp.

En annan aspekt är givetvis att indexeringarna används i högsta grad som strategiska sätt att få många besökare och till och med som en kollektiv handling för att dominera en nyhetsagenda. Under bland annat FRA-debatter såg vi ett slags kompislänkande som givetvis medverkade till att knuffs top-50 i princip domineras av FRA-relaterade bloggar (vart tog de så kallade modebloggarna vägen?). Åtminstone två metodologiska problem uppstår när man vill använda dessa data för civilsociologisk forskning, vilket Copyriot påpekar:

  1. Det finns blind spots eftersom vissa bloggar är uteslutna.
  2. Det representerar inget eftersom skapandet av indexen är immanent till själva bloggandet och därmed inte en mätning från en utsida.

Ur detta kan vi formulera en ontologisk utgångspunkt för panspektrisk metadata:

Dock innebär detta ingen förminskad epistemisk position eftersom, med reservation för att detta är en bloggpost, alla arkiv har sina anarkiv och att det aldrig har funnits representation eller representativitet annat än i huvet på ett gäng nittonhundratalsfilosofer och samhällsvetare. Låt mig ta ett exempel från ett av mina centrala argument ur min avhandling:

{.alignnone .size-medium .wp-image-273 width="567" height="425"}

Bilden visar hur enkäter kommer tillbaka till civilsociologerna. Dessa enorma statistiska undersökningar bygger på tanken om statistisk generaliserbarhet och longitudinella tidsserier. Det enorma arkivet finns här. Problemet är dock att undersökningar av detta slag alltid har ett bortfall i form av att vissa människor inte vill svara. I Sverige har man historiskt varit kanske bäst i världen på att minimera bortfallen (20% är riktigt bra, i Frankrike ligger det ofta på 75%).

Vad ska vi då göra med dessa blinda fläckar på den epistemologiska kartan? Jag har en teori som jag inom överskådlig tid kommer att publicera i hvetenskaplig tidsskrift. Men för att ta det hela kort handlar det om att anarkiven kan säga minst lika mycket om samhället som arkiven. Problemet för historikern är ju såklart att anarkiven ofta inte finns dokumenterade. Dock har jag tur, och har funnit en mängd material när det gäller just de svenska samhällsvetenskaperna. Dessa har varit fullkomligt transparenta med hur de har lyckats och ibland misslyckats med att bygga sina arkiv (Mertonmaskinen at work). Kanske är det det man skall kräva av tjänster som Twingly och Knuff. Genom att redovisa öppet hur filter byggs upp och blinda fläckar skapas kan man ge anarkivet ytterligare en chans att säga något intressant. Och om tjänsterna inte gör det, så görs det i alla fall.