Teknokratpartiet

Det hade kunnat handla om ett undantagsfall, om en arg bloggare som skrev utan att tänka sig för. Men fallet Anders S Lindbäck rör vi oss tyvärr med ett case som vida överstiger det specifika. I ett inlägg kommenterar han den tillträdande IT-ministern Anna-Karin Hatt så här:

Det har blivit tradition att utse en IT-minister som inte kan frågan och återigen har vi fått en IT-minister utan några kunskaper i frågan. När hon på Valpejln tar upp de tre viktigaste frågorna så finns inte någonting om IT med och tycker att det är ett ganska dåligt förslag att legalisera fildelning på nätet och detsamma gäller avskaffandet av FRA-lagen.

Lindbäck beskriver sig själv som "60-talist, civilingenjör och blivande politiker". Det där sista råkade visst faila, av förklarliga anledningar.

För när man jämt och ständigt förespråkar teknokrati framför folkvilja, så är det inte så stor poäng att ens ställa upp i ett val. För att citera Andreas Ekström i den mycket läsvärda boken Efter The Piratebay:

I Piratpartiet har en debatt om begreppet ”hårda mätdata” förts under vintern 2010, med sedvanlig piratisk intensitet. Partiet antog ett värdedokument som enkelt uttryckt slog fast att hårda mätdata, definitiva och oavvisliga fakta, i varje läge ska värderas högre än ”tyckande”. En klassisk teknokratisk ståndpunkt, där den synbarligen värderingsfria siffran sätts före alla sorters mänsklig erfarenhet, reflektion och politik.

Debatten hänvisar till det "värderingsdokument", som med ett logiskt felslut föreslår att fakta ska gå före värderingar (varför ens skriva ett värderingsdokument från första början?). Att vi ungefär sedan femtiotalet har övergett den typen av kunskaps- och demokratisyn är en annan femma.

Allt detta hade jag under normala omständigheter helt ignorerat om det inte vore för att just denna typ av uttalanden sabbar för alla som vill påverka IT-frågor framöver. Hur tänker man när man idiotförklarar en IT-minister redan från dag ett, om man samtidigt vill påverka IT-politiken? Nu vill nog inte Piratpartiet det egentligen, utan man vill vinna val, en naturlig form självändamålslighet och  maktfullkomlighet som drabbar organisationer med ledare.

Men man sabbar för andra som försöker bedriva ett vettigt opinionsarbete. Hur trevligt tror ni det är för Anna-Karin Hatt att gå till jobbet en average day när man möts av manliga teknokrater i lila uniformer som skriker sig hesa efter kompetens, kunnighet och hårda fakta? (Som tur är delar ni inte arbetsplats i riksdagen).

Kunskaper använder man för att bedriva politik, för att berika den och för att argumentera. Den dagen man använder kunskap för att avskaffa politik, då avskaffar man samtidigt den folkvilja som man tänker sig kunna representera i en demokratisk ordning.

So please, sluta sabba för andra! Internet är för viktigt för att vinna val på.