Swedish Spinozist Agnes: On and on.

Det är sällan som Sverige producerar vettiga flödesontologiska analyser. Förutom McLove, Britney Spears och Basshunter, är det sällan som man hör annat än slitna uttryck och klichéer, men jag har lyckats finna ett guldkorn i höstmörkret. Agnes framför i verket On and on en kärleksförklaring till samtiden som är helt fantastisk! Dags för exegetisk utläggning av texten, som inte tar hänsyn till medier utan endast fokuserar på "content":

This world can be a scary place
And so much love goes to waste
One moment everything was clear
The next it all could disappear

We need something to hold on to
I wanna be that thing for you
'Cause you're not in this all alone
Your heart has finally found a home

Den här världen kan vara en skrämmande plats, vi kan känna oss o-hem-liga (unheimlich) i varje situation av vår existens. Då och då smyger sig en oroande känsla fram och övertar vår tillvaro. Samtidigt finns det en massa tvång i denna värld som gör att vår kärlek går förlorad. Vi slösar bort (waste) en massa positiv energi i de tvång som jobb, förhållanden och relationer kräver. Det är en destruktiv destruktion av det positiva. Men då och då ser vi klart, kanske vid tillfällen av ångest, kanske i tillfällen av upplysning. Men det klara undflyr alltid vår uppmärksamhet, varje egentlig insyn i det varandes grundläggande sanningar är enbart momentära (it all could disappear). Därför behöver vi något att hålla fast vid, men det ska inte vara något totalitärt (fascism), utan snarare vill jag vara det för dig. Vi väljer hellre Spinozas substans än Leibnitz monader, för ingen av oss är individer i allt detta vi kallar världen. Hjärtat har äntligen funnit sitt hem (heim-lich). Det känner sig hemma, trots att det ständigt återföds:

On and on
This love I feel for you goes on and on
It's something you can't lose
You're gonna find
This heart of mine
Withstand the test of time
(Oh) On and on
Can't you see this is where you belong
I've got so much you've givin'
Let down your guard
And let these arms
Shelter you tonigh

Om och om igen. Den tar den. Kärleken är en kraft som varken har början eller slut, utan blott en evig återkomst. Det innebär ingen brist, eftersom kraften alltid finns där. I varje sökande efter en haecceitas (this heart of mine ), innebär ett förkastande av vulgär Kantsk tidsuppfattning, och motstår således tidens tand (the test of time). Det är här, i blivandet och interpunktionen av händelsen, som sådan som du till-hör. Eftersom jag har så mycket - ett helt överflöd - av det du ger mig, finns det ingen anledning att resa defensiva barriärer (down your guard!). Låt istället mina armar omsluta dig, kanske bara för ikväll, kanske för alltid.

Words can be so hard to trust
They made a fool of all of us
Let your emotions be your guide
And go with what you feel inside

I know that what I feel is deep
And when I play, I play for keeps
I know that you've been hurt so bad
But this is something meant to last

I can feel us moving
Closer by the minute
This is so amazing
Have a little faith in...
Let me lead the way
I can promise you that...

Ord är bara ord, och jag har full förståelse om det finns en skepsis och en brist i tilliten till ord som uttalas (enonce, enunciation). De är mest i vägen för den sanna kärleken och leder mest till ett narr-attiv (fool of us). Låt istället dina känslor visa den rätta vägen istället för det bedrägliga och utsagda (fuck discourse!). Det är insidan som räknas, snarare än språkets tillrättalagda falskhet. Eftersom mina emotioner är det djupaste jag kan erfara, vet jag att spelets regler är i sitt fundament är på allvar, och är "så jag jobbar", så jag approprierar (min-varo, for keeps (ett underbart uttyck som är omöjligt att översätta)). Jag vet att många lever i sorg, men det är nu dags att skapa något som håller. Det är då jag känner att vi rör på oss. För varje minut formerar vi något, närmare och närmare. Det är undrebart, denna känsla! Det är nu vi släpper våra dogmatiska tankar, släpper taget lite och tror. Jag tror att jag har en idé om hur vi ska gå vidare. Även om det bara är en tanke, så lovar jag att det är ärligt menat.