Skuldhaveri och antropomorfism

Per Strömbäck lägger skulden på "piraterna" för att integritetskränkande lagar som Ipred röstas igenom. Som empirisk filosof och civilsociolog drar jag in det analytiska körkortet för denna typ av resonemang. Två systematiska felslut lyder:

  1. Föreställd kollektivism. Strömbäck tror att man kan vända sig till "piraterna" och få dem att ta något slags ansvar. Tyvärr finns ingen sådan helhet, klubb eller ombudsman. Det finns visserligen partier, sajter, diskussionforum och kanaler som man kan vädja till, men varken dessa, eller ens direktiven Ipred 1, 2 eller 3, är varken bundna till en svensk offentlighet, en gemensam helhet eller kollektivt medvetande. Att försöka definiera "pirater" efter molärt aggregerade effekter (kön, ålder, inkomstnivå osv.), exempelvis genom att vända sig till den statistiska kategorin "män i åldern 19-25 år" är ungefär lika trubbigt för att närma sig fildelande praktiker som att försöka hitta gruppen "rökare" eller "diabetiker". Containerteorin om "piraterna" förklarar ingenting, och att utkräva ansvar av den ger oss ingenting.
  2. Antropomorfism (i kombination med metodologisk individualism). Strömbäck tror att det är mänskliga beslut och val som har lett fram till att terabyte efter terabyte skyfflas mellan hårddiskar. Detta resonemang saknar The Missing Masses. Jag som trodde att alla hade gjort sin läxa från 1990-talet! Om vi nu ska snacka ansvar måste vi skaffa oss ett register som kan hantera de icke-människor (iPods, fiberkablar, kodrader) som genom olika sammansättnignar ger upphov till att film, musik och dataspel kan kopieras. Vi kan inte tala om "piratlägret" utan, som i den Hadley-Kamptzska nätanalysen, måste vi förstå vad som händer i distribuerade termer. Eftersom Strömbäck nu är talesperson för dataspelsbranschen borde inte detta vara så knepigt att begripa. Tänk bara på de typ tio miljoner World of Warcraftanvändare som sitter i venten och spelar DotA.

Men, jag ska kanske inte vara så jobbig. Det är ju trots allt så att det politiska för det mesta förstås i Sifokratiska termer. Men Ipred handlar inte om opinioner, det handlar om demokrati vs. korporativism (som vi kan läsa om hos Copyriot) och om teknologiska singulariteter, som när de passerar vissa tröskelnivåer, förändrar hela spelplanen. Oneswarm är ett sådant exempel. Henrik Pontén säger att Antipiratbyrån kan knäcka Oneswarm, men det är uppenbart att han har fått F2F-teknologin om bakfoten. Det är inte alls så att den kan "infiltreras". Läs på den akademiska dokumentationen (även på svenska) och gör därefter om, och rätt. Detta gäller inte minst Aftonbladet... ni måste ju kunna ställa kritiska motfrågor om ni ska vara "journalister" goddamnit! Nothing to fear! Starta upp OneSwarm, dela nycklar med era friends, så infriar vi profetian om vitt brus i händerna på hyrsnutarna.

Mera oroande än piraterna är den systematiska reglering av internet som just nu är i görningen, med Bryssel och Frankrike som frontlinjer.

Om två månader är det bittorrentsiten Mininovas tur att gå upp i Holländsk domstol, stämda av Bescherming Rechten Entertainment Industrie Nederland. Mininova är till skillnad mot The Pirate Bay ett företag och därför rör det sig om en renodlad civilrättslig process. Det kommer dock bli intressant att se vilka effekter som implementeringen av Ipred i Holland får för konsekvenser.