Skriver idag på SvD. De har en "FRA-festival" på nätet idag, eftersom redaktionen får in så mycket om FRA att deras tryckpressar håller på att vika. Samtidigt har de gjort lite grävande journalistik om att Ryssland är FRAs mål. Det är nog ganska troligt, men det är inte det som är det farliga. Det farliga ligger i att målet kan ändras lite när som helst.

Bloggbävningen har inte bara påverkat nyhetsagendan för gammelmedier, utan det verkar som om de även tänker över sina egna begränsningar i hastighet. Bloggarna hinner flera varv innan de har lyckats bestämma sig för om en artikel ska gå i tryck eller inte. Men jag gillar SvD, det är en tidning som tänker nytt och ligger långt före sin konkurrent.

I artikeln, som jag skrev för ett tag sen som en replik till FRA-Åkesson, tar jag upp det så kallade Panopticonargumentet. Det räcker med att "den data där" är påslagen för att vi ska skära djupa skåror i vårt demokratiska samtal. Sen tar jag upp Kafkaargumentet, som i det här fallet ungefär handlar om att man inte kan granska en myndighet med en annan myndighet. Slutsatsen är, om jag får citera mig själv, (lyssna nu Mp):

Det finns därmed inga kompromisser på denna punkt. Det spelar ingen roll om sökbegrepp och procedurer granskas i efterhand, eller att myndigheten utvärderas varje vecka. Att koppla in sig på all trafik som passerar landets gränser är en föregripande åtgärd och den bryter mot fundamentala rättsäkerhetsprinciper.

Föregripande åtgärder (pre-emptive) är problemet, och är en av de centrala komponenterna i panspektrisk övervakning. Sätt samman detta med PKU-registret, SÄPO, skatteregistret, försäkringskassan, Google-sökord.... (nej, jag är inte alarmist, det har redan gjorts) så har vi fel typ av samhälle. Fel, fel, fel! Kraftwerk fattade detta redan kring 1981 i den fantastiska låten Computerwelt (jag klipper fritt ur texten:

{style="font-family: verdana;"} Interpol und Deutsche Bank, FBI und Scotland Yard Flensburg und das BKA, Haben unsere Daten da Reisen, Zeit, Medizin, Unterhaltung Computerwelt

Alltså, polis, bank, underrrättelseverksamhet, trafikregister (Flensburg) och brottsregister (BKA) har vår data på grund av att vi använder panspektriska teknologier i våra vardagsliv, när vi reser (Rfid i passen är så vackert, det syns inte ens), i våra mediciner och när vi youtubear fram lite Unterhaltung. Vi är data - det är vår ontologi! Hur skall vårt vara förvaltas i framtiden. Vilken typ av Daseinsangst skall vi bygga i framtiden. Tiden går... ibland fort, ibland långsamt. FRA-tid är ultrasnabb! Snabba kompromisser, snabba beslut. Felstegen haglar och politiken regnar bort i Almedalen. Det är allvar nu...

I rättssäkerhetens namn måste exempelvis PKU och FRA hållas isär, annars jobbar vi mot ett GATTACA. När biometrin börjar flyga i våra kablar (universell modulering) har vi anledning att vara lite paranoida. Du och jag, ständiga strömmar av data. Vad är din position? Lock the target... vem lurar bakom hörnet? "Vågar jag nu skriva detta... jag kopplar ur sladden, men nu går ju data i luften". "Jag har försökt gå ur registret, men nu är ju min ansökan om att göra det registrerad" (Kafka rebirth). Jeremy Bentham, save me! save me! Vem slog på monstret? Det finns inte längre någon avstängningsknapp. FRA-pakten kommer nog att ordna det för oss... men jag hoppas att de förstår att de måste klippa kablarna... det räcker inte med att säga till människorna på FRA att de ska vara snälla. Klipp kablarna! Ett halvdött monster kommer att vakna till liv vid nästa opinionsstorm!

Skriven av admin den 09 juli 2008