OMG! Årets mediehändelse!

{.aligncenter width="348" height="142"}

This post may be translated, republished and remixed anywhere. The bambuser feed is free to use in any hardline kopimi fashion!

Okej. Samtidigt som de stora medierna rapporterar direkt från överbelastade och flimrande mikrobloggar inträffar en intressant power takeover mellan små och distribuerade mikromedier i förhållande till det av tradition och teknik snabbaste mediet under nittonhundratalet! Fasten your seat belts!

Eftersom trial.thepiratebay.org ochlive.piratpartiet.se håller varje sekund av rättegången bevakad, kände jag mig överflödig som livebloggare och jobbade över till S23K för att fixa med olika analoga aktiviteter. När väl Christian Engströms bensinkraftverk gick igång, efter ett tungt och slitsamt flyttande av bussen för att lyda parkeringsbestämmelserna, började vi värma upp. Någon kom förbi och donerade tre kupevärmare (_varmt_ tack), därefter kom någon med creative-commonskakor och te, någon med kaffe och någon med choklad. Bussen hade förvandlats till ett seminarium/workshop/diskussions/byggplats. Idéer flödade och jag passade på att bambusa detta sidospektakel som utspelade sig tvåhundra meter från rättegången.

Efter 1.03 (en timma och tre minuter) in i denna inspelning kommer Sveriges Radio förbi och vill intervjua. Eftersom att ingen av deltagarna i byggdiskussionen kunde sägas representera varken The Pirate Bay, Piratbyrån eller någon annan ideologi/rörelse/sammansättning vars viljor, planer eller intressen hade fått en gammal SL-buss att bli del i en teaterföreställning, anade jag en viss besvikelse hos reportern. Jag gjorde helt klart för honom att bussens diskussion gick ut till några hundra personer i realtid, som inte skulle betraktas som åskådare, utan snarare som deltagare i en pågående debatt om vad som händer med this thing called the internets. Bambuser är ju som bekant ett dubbelriktat medium där ”tittarna” påverkar händelseförloppet, kan ställa frågor, och fälla kommentarer - lika mycket som ”sändarna” levererar ett innehåll. Ni ser själva vid 1.03 hur händelseförloppet, eller spektaklet, utspelar sig.

Nu över till hastighetsbegreppet: Paul Virilio säger i Speed and Politics att det finns ett samband mellan just hastigheter och politiska förmågor, krafter; eller låt oss säga makt. I den moderna krigsföringen har en rad teknologier just strävat efter att övervinna motståndaren i hastighet, eftersom hastigheter ger handlingutrymme – action space. Applicerat på olika former av medborgarjournalistik blir detta lite coolt.

Nåväl. Det intressanta är inte egentligen att tala om gammelmedier versus nya medier. Snarare är det mera relevant att tala om den postdigitala och konstiga situation som uppstår när en reporter med kassare teknik (inspelande mikrofon) möter den totala mikrorealtiden (bambuser). Eftersom strömmen hade över tvåhundra livedeltagare var de knappast ”mottagare” av ett budskap - snarare var de deltagare i bussens pågående diskussion. Detta ledde till att en mångfald av samtalsämnen passerade och avhandlades, och helt plötsligt förvandlades SR-reportern till en deltagare, snarare än en observatör, rapportör eller observatör - även om SR-mikrofonen försöker upprätthålla denna fiktiva disktinktion genom olika symbolismer och konventionaliserade replikväxlingar. Deltagarmedier utesluter inte katedralliknande stormedier, men deras position omförhandlas och är inte längre med nödvändighet den dominerande.

I mina tankar om internets möjligheter, och varför det är viktigt att hålla dessa utymmen så öppna som möjligt, är det just denna möjliga rollomkastning som som är helt avgörande. Oavsett vad man tycker om enkelriktade ”kvalitetsmedier”, finns det en poäng med att de inte får stå oemotsagda. Genom bambuser kan ingen felciteras, inte ens kan datorn beslagtas eftersom sändningen sparas automatiskt på en server. Ingenting kan förvanskas, klippas och paketeras om, åtminstone inte utan att bli emotsagt - inte utan att en alternativ bild kan växa fram.

Detsamma gäller för bloggar. Oavsett vad de traditionella medierna skriver, säger, eller sänder, så finns det, för den som orkar googla lite, ett mothugg och en annan bild av sakernas tillstånd.

Ett av flera budskapfrån S23M var ”eyeball the media”. Hur eyeballar man the media? Tja, kanske genom att ha högre hastigheter än dem, och på så sätt inte släppa igenom något redaktionellt material oemotsagt.

När Christians bensinkraftverk fick soppatorsk tvingades vi avbryta strömmen. Minuter tidigare hade vi annonserat att alla bensindonationer var välkomna. Vi gick därifrån, och när jag kopplade upp mig nästa gång såg jag denna bambuserfilm, som visar hur snälla människor kommer med mera bensin till oss.

If you read this: Thanks for bringing such a nice gift to us. We are terribly sorry for not being there to receive. However, we can assure that we have the gas in the bus and will use it today. Come by around lunch time, then we will record music in the bus! It is going to be great fun!

Men först måste det urbana syntaxet skrivas om lite. Och tro inte en sekund att vi glömmer bort, eller förlåter S, för sin IPRED-hysteri!