Om "Janne Jävig" och expertisens problematiker.

Rick Falkvinge Daniel Nyström verkar ha har på ett kärnfullt sätt myntat smeknamnet "Janne Jävig" (använt bland annat av Rick och Piratjanne) på Jan Rosén, professor i civilrätt och ordförande i Svenska föreningen för upphovsrätt, som jag skrev om i anknytning till hans breda och säkra uttalanden om att Sverige minsann ska få äta upp Pirate Bay om de frikänns genom möjliga sanktioner från WTO och EU. I morse när jag slog på radion presenterades han endast som "professor i civilrätt" på P3, något jag instinktivt fick darrande händer av... som nu sakta leter sig mot tokbloggandets tangentbord.

Först och främst: Välkommen till spektaklet Jan!

Men därefter börjar det bli problematiskt hur denna aktör ska förstås, eftersom hans rollkaraktär är minst sagt dubbelbottnad. Å ena sidan en professor som kommenterar samtida händelser - eller "den intellektuelle" - som vissa skulle säga, och å andra sidan en uppenbart intressespäckad aktör från de som vill försvara uppovsrätten. Rick rasar över att medierna betraktar Rosén som opartisk, och i detta håller jag med.

Men det är inte alltid helt enkelt. Det är ju det som är det fantastiska med spectrial, att det öppnar för komplicerade mikro- och makrofrågor, som kan betas av en efter en och bidra till det kollektiva byggandet av hur internets funkar, i realtid!

Expertis är intressant eftersom det rör ontopolitik, alltså hur verkligheten är beskaffad i förhållande till vad vi ska göra med den. Rosén hävdar att det är ett faktum att Sverige måste fälla TBP, andra forskare säger att det hela gynnar musikekonomierna, något "branschen" givetvis förnekar. Olika sidor i en kontrovers kommer ju givetvis att välja de experter som är gynnsamma för deras världsbild, och mobilisera deras argument i sin politiska retorik.

Vetenskaplig expertis kan vara avgörande i en rättegång, exempelvis om experter kallas in för att avgöra om fingeravtryck är giltiga eller intesom bevis. I spectrial handlar ontopolitiken om vad internets egentligen är, och vilka konsekvenser en socioteknisk omvälvning kan tänkas ha i framtiden.

presskonferensen gav PB+TPB en tydlig replik om hur internets funkar, en radikalt annorlunda bild från den som ges av content-industrin och Rosén-juridiken. Men hur ska man då värdera den expertis som kommer från universiteten, som har titlar där och som kan mobilisera hela upplysningens attityd till sann kunskap?

I egenskap av doktorand har jag skrivit en sjuk mängd artiklar om FRA och på vilket sätt jag anser att dessa tokerier skadar samhället. Jag har även uttalat mig om IPRED och piratpolitiken generellt. Ganska tydligt har jag deklarerat FRA som ett övergrepp som skapar ett samhälle fyllt av paranoia, IPRED som en hyrsnutlag och piratpolitiken som en ny vital och positiv demokratiseringsprocess. Det vore endast med ett inslag av självbedrägeri som jag skulle kunna anklaga Rosén för jäv, eftersom jag själv använder akademiska verktyg för att politisera vissa förhållanden som jag anser bör förändras. Det vore även ett "skylla-ifrån-sig" att lägga skulden på P3 som verkar svälja professorstiteln så snabbt att de glömmer det där med "klubben för upphovsrätt" som bara vissa får vara med i. Juridiken är allt annat än absolut.

Expertis bör alltid betraktas som politisk, likaväl som den bör betraktas som en del av olika spektakel. Jag anser inte att Rosén bör, även om jag anser att han har brutalt fel, avfärdas som en ogiltig replikväxlare. Istället bör man tänka professor AND ordförande i "upphovsrättsklubben". Grundinställningen bör vara att varje expert alltid är ett OCH med någonting annat, eller flera andra.

Detta underkänner på inga sätt att man kan argumentera för att Roséns linje är ett kefft knäböjande inför WTO och andra klubbar som vill begränsa kunskap och kultur och som i praktiken koncentrerar pengar och makt till skyskrapor i västvärldens metropoler.