Om Gaza och välja-sida-separatismen

Den blodiga konflikten i Gaza fortsätter. I Göteborg är det i morgon en demonstration med titeln "Stoppa Israelisk Förintelse - Häv blockaden av Gaza". Jag ska inte gå på den eftersom jag är ganska övertygad att det är just denna typ av ensidiga ställningstaganden som föder separatismen in mellanöstern. Få konflikter förgrenar sig ut i världen på samma sätt som just Israel-Palestina, och ibland får detta oproportionerliga uttryck. Det är givetvis bra att omvärlden bryr sig om denna hemska blodspillan, men det är olyckligt att den binära uppdelningen i "sidor" skymmer de större frågorna om fred, avrustning, geopolitisk tokkapprustning och riktigt samhällsbyggande. Vi tar ett par aktuella exempel.

Israelvännen som fick sparken från Migrationsverket säger:

Jag anser att Israel har rätt att existera, jag är medlem i moderaterna och tycker att general Patton var en framgångsrik ledare.

Andreas Malm skriver:

I själva verket är Hamas en nationell befrielserörelse, grundad i sitt eget folks kamp för sitt hemland; beroende av Iran är betydligt mindre än Israels av USA

Båda dessa debattörer gör sig skyldiga till en containervärldsbild av konflikten, som är orsaken till den totala låsningen. Detta gör att man får staten Israel på ena sidan och Palestina på den andra. Men några sådana metafysiska aktörer finns inte. Allt som finns är murar, soldater, människor, vapen, taktiska manövrar, osv. Att kalla Israel för en enhet som har en eller flera viljor är en sjuk antropomorfisering, och att säga att Hamas skulle "representera" ett "folk" är nog ännu värre. Men det verkar finnas en paranoid fixering vid att finna den onda, den goda, det rätta och det felaktiga. Realiserad Platonism!

Men då kan man fråga sig, är det ändå inte så att det råder en maktasymmetri där Israel är den starke parten? Finns det inte ett maktspel mellan Hamas och Fatah? Jo, på ett plan gör det det, men det är ett spel av krafter, snarare än ett för-eller-mot-argument. Den Israeliska krigsmaskinen är beroende av Hamasmaskinen, och oavsett dess tusenfaldiga eldkraft kräver de Israeliska luftskeppen en Qassam-raket för att kunna avfyras, på samma sätt som Hamas behöver en invasionsarmé för att kunna hålla gatorna.

Jag bodde i Israel under 2000 och har återvänt flera gånger. Jag var även i Bethlehem och delar av västbanken. Jag åkte ned två veckor före den andra intifadan och upplevde då en kort tid av fredstillstånd. Det är dit konflikten måste tas igen. Därefter bör alla murar rivas ned och en tvåsidig avrustning bör komma till stånd. Därefter bör en fet "integrationsprocess" starta som återskapar de bräckliga sociala relationer som finns mellan människor i hela mellanöstern. Man bombar inte sin vän, och i ett tillstånd av ömsesidiga vänskapsrelationer får terrororganisationer som Israeliska krigshetsare och Hamas inget stöd. Då finns de inte längre.

Rsmag.org har under 2008 haft den där förbannade muren som logga, ett kort jag tog när jag var nere och spanade in den. Jag funderar på att byta ut den.