Om framtidens nätpolitik

Idag skriver jag på SvD Kultur under rubriken Det digitala livet är inte mindre verkligt. Grundtanken är att lagstiftare och beslutsfattare inte fattar internet, eller rättare sagt, de vill inte fatta internets. Detta har ju inte minst aktualiserats genom FRA-lagen genom, att man överför en andravärldskrigsteknologi på nätet (kallad signalspaning) och tror (förnekar) att det bara är "business as usual". Som tur är har FRAktivismen tvingat dessa att tänka. Vi får väl se om det hjälper...

Jag citerar bland annat Thomas Kuhn, vetenskapsteorins patriark. Men jag lutar mig även på argument från Rasmus, Johannes Forssberg och Katrine Kielosur boken Boken ”Nån där? Texter om framtidens kommunikation. Jag avstod från att "recensera" boken, utan använde den snarare som en språngbräda för att föra fram ett argument, som sammafattar min mediematerialism+ +flödesontologiska+hastighetsberoende+civilsociologisktardeianska+fylogenetiska utgångspunkt:

En fiberkabel och en kortvågsradio är nämligen inte bara två skilda teknologier, de är även två paradigmatiskt skilda bärare av sociala relationer.

Om någon undrar huruvida detta bara är fancy ord, låt mig ge referenser till några av de förarbeten som ligger bakom denna mening.

  1. mediematerialism (det Fleischerska paradigmet).
  2. hastighet (det Björkska paradigmet).
  3. flödesontologi (det Wenzerska paradigmet).
  4. civilsociologisktardeianism (det Palmaasiska paragdigmet).
  5. fylogenetik (det Deleuzeoguattarianska paradigmet).
  6. det Grimetonska paradigmet (om vi ska förstå signalspaning måste vi förstå VLF-radion).

Och vem sade "det vore bäst för alla om debatten lade sig"...