Tolgfors svarar idag på vår artikel i DN förra veckan. Det är bra att en folkvald politiker tar sitt ansvar. Dock är repliken något av en dimridå och givetvis jobbar vi på en replik. Mark gör verkligen en insats här!

En mera personlig reflektion kommer ur de välkända mörkningsfraserna som FRA-förespråkarna lägger ut och som är tjockare än Lützendimman:

Lagen anger tydligt att signalspaning endast får avse utländska förhållanden av intresse för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik eller som utgör yttre hot mot landet. Signalspaningen får dessutom aldrig inriktas mot endast en viss fysisk person. Någon omfattande kartläggning av svenska medborgare genom signalspaning är alltså icke tillåten.

Hur många gånger har vi inte hört detta! Och hur många gånger måste vi påminna om att det inte handlar om får utan kan! För att citera mig själv (igen och igen):

Det är själva möjligheten att vem som helst potentiellt kan övervakas som skapar det så kallade FRA-samhället, inte huruvida FRA får göra det ena eller det andra. Befogenheter, direktiv och principer, ja till och med granskande och utvärderande funktioner, är bara krusningar på ytan av den ström av samhällsförändringar som en långtgående övervakning får.

Vad jag säger är en direkt härledning från Discipline and Punish. Tolgfors utnyttjar dessa krusningar på ytan i desinformativa syften. Det läggs ut löften om en rättsstat som faktiskt kan få FRA att lyda och följa direktiv. Men sådana löften kan man inte ge om en signalspanande underrättelseverksamhet. Hemligstämpel, sekretess och bristande insyn är antitesen till en transparent granskning.

Det som gäller nu är en ny bloggbävning. En vecka kvar!

Skriven av admin den 09 september 2008