Möte med ak-vorrat, möte med en annan aktivism.

Eftersom jag ändå är i Tyskland styrde jag upp ett möte med de lokala medlemmarna i Arbeitskreis Vorratsdatenspeicherung. Det är det som är så fint med internet. Vart man än åker så finns det nästan alltid spännande internauter att afka med över en kaffe eller öl. Vi kallar det för kontaktytsintensifieringar, och det är därför vi inte vill ha ett kabel-teveinternet.

Det intressanta med ak-vorrat är att de är organiserade på ett annat sätt än mainstream nätpolitik i Sverige. De har dels en lång historia av hackeraktivism, bland annat med Chaos Computer Club. Men Tyskland har generellt sett en annan syn på civilt samhälle och dess förhållande till staten. Aktivisterna som har engagerat sig mot datalagringsdirektivet kommer i huvudsak från andra civilsamhälleliga grupper, som sysslar med allt från mänskliga rättigheter till djurrätt.

Därför är de ofta politiskt kunniga och äldre (jag har inte statistik på detta, men erfarenheterna från den Tyska scenen börjar bli entydiga). Detta har givetvis både sina fördelar och nackdelar. Nätpolitiken är ofta mera genomtänkt och påläst, men tappar kanske i termer av punkighet och kaos (två bra saker, på ett sätt). Dessutom har ju Tyskland en helt annan struktur av decentraliserade förbundsstater samt en annan (på vissa sätt mera känslig) attityd till registrering och övervakning. När man visar sitt svenska personnummer i passet tappar de typ andan av förvåning. När man dessutom säger att det har funnits sen 1947... Slutsatsen är att vad som händer i Tyskland inte är direkt överförbart till svenska förhållanden.

Men till datalagringsdirektivet som var huvudpunkten i vår diskussion. Den tyska implementeringen liknar på många sätt det som uttrycks i den föreslagna svenska implementeringen. Det intressanta är hur den har återverkat på förhållandet mellan säkerhetspolis (DE-Bundeskriminalamt, SE-Säpo) och den vanliga polisen. Den har stärkt båda dessa aktörers befogenheter, eftersom de kan dra nytta av varandra. Normalt sett har en säkerhetspolis bara befogenheter för gränsöverskridande (nationell) kriminalitet av speciell sort (ex terrorism). Men genom att de delar data med den vanliga polisen kommer de åt mycket mera information, något som även gäller åt andra hållet. Vad vill Säpo nu? är en fråga jag ställde för ett tag sedan, dock utan större respons.

En annan intressant sak som kom fram var att tyska hackers har avslöjat hur Bundesnachrichtendienst (typ FRA) använder avancerad teknik för att avlyssna telefonsamtal. Men hjälp av ny komprimeringsteknik kan i princip alla telefonsamtal lagras nästan hur länge som helst. Men de har även inbyggd voice pattern recognition som identifierar vem som talar, alltså ett slags fingeravtryck för röst. Detta omöjliggör anonyma telefonsamtal, även för kontantkort, oavsett hur de anförskaffas. Dessutom är det sjukt panspektriskt eftersom man skapar en brygga mellan content data och traffic data.

Alltså, när EU-valet är över bör Sverige strunta i att införa datalagringsdirektivet. Därefter släpar vi det till domstol. Det skulle betyda mycket för internet. Vi har garanterat många aktivister med oss. Dock får vi ju läcka ut remisserna på wikileaks eftersom vår regering som vanligt tycks vilja att "debatten lägger sig".