Mobilisering/Analys

Twingly ger sin beskrivning av bloggbävningen i SvD (baserad på denna rapport). Det är givetvis intressant att se hur bloggar påverkade en nyhetsagenda och jag är avundsjuk för att jag själv inte sitter på den mängd panspektrisk data så att jag själv kunde fortsätta analysera. Med Knuff, Twingly och Technorati kan man mappa smittor på nätet, och vi har bara sett början av detta inom samhällsvetenskaperna.

Att det dundrade vet nog alla och detta är även budskapet i filmenWiretapping Sweden som hade nätpremiär igår. Eftersom den verkar rikta sig mot en internationell publik har jag skrivit om den på Resistance Studies istället för här.

En intressant lärdom kan man dock dra av följande citat av Martin Källström som jobbar på Twingly:

– Frågan dog helt ut, men bloggarna fortsatte att diskutera den.

Alltså är det inte bara själva skalvet som påverkas, utan offentlighetens geologi är även beroende av en kontinuerlig sedimentering. När tillräckligt med smitta har spridits i biosfären är det viktigt att den sjunker till havsbotten och lägger sig som ett hårt lager på mekanosfärens kontinentalplattor. Den utvidgade FRAktivismen gör alltså klokast i att fortsätta hålla frågorna vid liv tills de är stabila utgångspunkter för varje politisk debatt.

Dock är följande citat uppåt väggarna:

– Bloggarna drivs av sin subjektivitet, medan media har kvar kravet på objektivitet. Och det finns fortfarande ett starkt behov en objektiv journalistik, säger han.

Som vetenskapsteoretiker måste jag förkasta detta befängda påstående. Är det verkligen någon som tror på ett institutionaliserat etiskt ideal om objektivitet, saklighet och opartiskhet hos medierna? Det räcker inte med ideal utan den enda frågan som har bäring på god kunskap är vad man gör.

Därmed säger jag inte att bloggar skulle ha ett givet epistemiskt företräde på ett enkelt och naturligt sätt. Men låt mig istället tala om deras potentialiter till bättre vetande:

  1. Bloggar har en kapacitet till peer review. Om jag skriver något tokigt här så klagar oftast folk i kommentarerna och jag försöker bemöta kritiken och om jag är riktigt duktig så ändrar jag mitt påstående om jag har fel. Om jag däremot skriver om triviala saker så bryr sig ingen om att kommentera och på så sätt självregleras systemet. (Detta brukar kallas det Popperska argumentet). 
  2. Bra bloggar anger referenser. I FRA-debatten lär man sig inget nytt av att läsa nättidningarna. Bloggar däremot länkar till sina källor när det gäller sakpåståenden och till sina inspirationskällor när det gäller åsikter. Detta sker endast i en primitiv form hos massmedierna. (Detta är det klassiska Mertonska argumentet om intellektuell hederlighet). 
  3. Bloggar samarbetar snarare än konkurrerar om läsare. På så sätt skapas distribuerad kunskap och en kollektiv kunskapsprocess. På så sätt blir kunskapen mindre beroende av individuella omdömen. (det Mannheim-Zilselska argumentet)
Jag tror alltså inte som [HAX](http://henrikalexandersson.blogspot.com/2008/09/bloggbvningen-det-var-dramaturgin-som.html) att det handlar om dramaturgi, snarare om [medborgarjournalistik](http://digitalidag.se/wiki/Huvudsida). Dramaturgin släpar efter och är föga innovativ. Jag skulle till och med säga att den i vissa fall är kontraproduktiv. Jag jobbar själv mycket med dramaturgi och [Vicki](http://christopherkullenberg.se/?s=vicki) är ännu värre. Men dramaturgi har på sin höjd endast en pedagogisk funktion och är inte källan till kunskapsproduktionen som sådan. 
[IPRED 1](http://copyriot.se/2008/09/18/privatpolisdirektiv-pa-vag-mot-riksdagen/) läggs fram redan i November. [Loggningslagen](http://www.idg.se/2.1085/1.180660) dröjer lite till, men desto mer tid att utforska den.