Lulzologiska tutorials - del 1 - Darknet

Idag kopplar FRA in sina kablar. Det är en sorg. Men som Britney sjunger: Why should I be sad, for the stupid f*****g things that you do?

Därmed inleder Intensifier en bloggserie om hur man kan vara anonym på nätet. For the lulz, and for great justice.

Jag har tidigare skrivit om Ipredator, som ju bara delvis gör oss anonyma på nätet. FRA vakar ju vid samverkanspunkterna där de spelar på"trafikstråkens" kvintetter. Ipred är knappt någon utmaning rent tekniskt, hets mot upphovsman har länge varit enkelt och bringat oss mycket lulz. Hets mot signalspanare kräver dock att man uppgraderar.

Det finns ingen universallösning på FRA-problemet, så tanken är att detta ska bli en serie präglad av diskussion. Dessutom är jag inte alls teknisk... men FRA har lyckats med att göra mig datorintresserad i alla fall.

Let's roll some Darknet!

1. Skaffa en data

Om du inte har en överbliven gammal dator så kan du leta i soprum och källare. Nästan vad som helst duger, men helst bör de inte vara äldre än 10 år. Du ska installera Debian linux på dem, så de flesta arkitekturer stöds. På universitet och utanför företag brukar det finnas avancerade grejer som ligger och skräpar i containrar. Själv fick jag en gammal Pentiumdata av Kalle P när han flyttade, som hädanefter tjänar som krigsmaskin (i konkret bemärkelse).

2. Installera Debian Linux

Den mjukvara vi ska köra heter i2p och är javabaserad, så den funkar på en massa plattformar. Dock är jag inte så bra på Windows och sånt, så hädanefter blir det Linux, som är stabilt och ger prestanda ur det mesta som kan räkna ettor och nollor. Ladda ned Debian till den hårdvaruarkitektur som din data har (i 9 fall av 10 är deti386 du har, dvs. "en vanlig data"). Det räcker med första cd-skivan.

Se till att datan bootar från CD och kör igång genom att starta om den. I princip ska du klara dig igenom installationen genom att bara trycka "Yes". Se till att du har nätverkskabeln inkopplad. Om din data är gammal och slö, välj bort att installera grafiskt interface utan kör bara med bassystemet. (du kan lägga till hur mycket som helst vid ett senare tillfälle).

3. Installera i2p

Werebuild.eu har en tutorial för flera operativsystem som har den kreativa titeln How to fuck with the FRA. Bidra gärna till den genom att expandera den!

4. Profit

Picture
4{.aligncenter .size-medium .wp-image-1248 width="166" height="300"}När allt funkar som det ska så har vi börjat skyffla darknettrafik. Genom att ställa browsern på localhost:7657 får vi upp en statussida som visar hur mörknätet mår. Efter ett tag börjar man routa runt hundratals andra peers från datorer utomlands.

Vad kan man då göra i darknetet?

Vi kan belysa detta genom ett scenario.

Picture
5{.aligncenter .size-medium .wp-image-1249 width="158" height="300"}Bilden visar ett paketswitchat distribuerat nätverk, den teoretiska modellen för Internet. Kärnvapensäkert. Ett i2p-nät funkar på samma sätt som internet, förutom att det krypterar trafiken i tunnlar. Mycket förenklat:

Picture
5{.aligncenter .size-medium .wp-image-1250 width="158" height="300"}Låt säga att om Reinfeldt, Sarkozy, Berlusconi, Obama vill utväxla dokument om Acta med varandra utan att FRA vet om det, kan de skapa ett darknet mellan varandra (det röda ovan). Trots att trafiken passerar rikets gränser, så sker det i hemliga tunnlar. Dessutom, vilket bilden inte visar, skickas en massa annan trafik som de inte har en aning om genom deras datorer.

Om Obama tröttnar på Berlusconi för att han inte kan sluta kalla honom "ung, vacker och solbränd" och för att han är fed up med att dela fotomodellsbilder med Silvio, kan man stänga av den noden. Darknetet består dock, eftersom det är paketswitchat och därmed kan trafiken gå genom andra noder, utan att bryta säkerheten. Sarkozy kan sedan dela Carla Brunis CD-skiva via bittorrent med Reinfeldt, utan att varken Hadopi stänger av honom eller Ipred-anmälan görs. Reifeldt kan därmed fortsätta att påstå att vi inte ska "jaga en hel ungdomsgeneration".

Och, framförallt, kan de fortsätta hålla Acta-dokumenten hemliga utan att de läcker.