Den sekulära modernismens skräck för det avvikande.dagen.se finns en intressant artikel om Bitte Assarmo där hon lägger ut begreppet kristofobi som blev ett hett debattämne efter en SvD-artikel. Till skillnad från islamofobi och rädsla för andra religioner så präglas kristofobin av att det är politiskt korrekt att gå hårt ut mot abortmotståndare och homofober så länge de är kristna. Om de däremot är muslimer, hinduer eller av annan religion är toleransnivån lägre. Det kan visserligen ligga något i detta, men jag tycker att det finns fler intressanta aspekter av detta begrepp.

Vi har ju nämligen organiserade believer-haters i Sverige, exempelvis Humanisterna med Sturmark i spetsen. Assarmo ger en obetalbar kommentar till Dagen.se:

"- De [Humanisterna] är bokstavstrogna utan Gud. Men jag tror att människor blir MER nyfikna på kristendomen tack vare deras propaganda. Ibland har jag tänkt att Christer Sturmark är en infiltratör från en kristen sekt."

Kan det vara så att den fundamentalistiska vetenskapstron och förnuftstörstandet har potential att övergå i sin egen motsats genom den hets mot det avvikande, religiösa och alternativa som inte bara Humanisterna driver, utan som exempelvis Richard Dawkins, Vetenskap och Folkbildning, med flera har som agenda, och som inte sällan får det största utrymmet i etablerade medier.

Nu till min uppmaning. Det är av allra största vikt att dessa humanistiska och vetenskapstroende föreningar och organisationer deltar i det offentliga samtalet. Men den attackerande och beskyllande retoriken är kontraproduktiv. Ni måste släppa tanken om att barn blir misshandlade av religion, att vi snart får ett Kalifat av några slöjor, och att spådamer kommer att lura pengarna av varenda Svensson - som i en totaliserande utopi går till sitt förnuftiga arbete utan gudstro och genom en huvudstupa tilltro till vetenskapen övertygar sig själv om att den sekulära ångesten kommer få en förnufsmässig lösning så småning om. Keep it real, och inse att om ni ska få genomslag för idéer som har många goda poänger egentligen, så måste ni acceptera att existentiella frågor sällan har Logos som sitt prozac!

Skriven av admin den 22 augusti 2007