Krigssociologi

Ytterligare en tråd som jag aldrig följde upp i min avhandling är samhällsvetenskapernas relation till kriget. Nu är det lite så att om man inte klipper vissa trådar slutar det med att man sitter med ett helt nystan i knät, och då blir aldrig avhandlingen färdig. Men som tur är kan man framlägga hypoteser i efterhand. Vetenskaperna och kriget är en sådan tråd som jag tänkte kasta ut på internet, så att någon annan kan trassla in sig, eller så att jag själv snubblar över den i framtiden.

Just nu läser jag sporadiskt Olof Peterssons biografi om Jörgen Westerståhl. Jag läser sällan biografier, men Peterssons bok är ovanligt rik i och med att den ger en inblick i relationen mellan samhällsvetenskaperna, politiken och staten. För den som är intresserad av hur ~~täta skott~~ intim relationen var mellan framförallt Socialdemokraterna, vetenskaperna och staten efter kriget är denna bok så kallad måsteläsning!

I avhandlingen citerar jag Petersson framförallt på ett ställe:

On December 12, 1954, prime minister Tage Erlander wrote in his diary: "Westerståhl[is] now here, asking for my support for [conducting] an investigation on what methods of agitation that give results in the electoral campaign" (Petersson 2011: 178). Moreover, Särlvik was recruited by Erlander in 1953 together with Olof Palme (prime minister 1969–1976 and 1982–1986) and the two of them worked as advisors in the electoral campaigns for the Social Democrats (Ibid.: 185). (Kullenberg 2012: 199-120)

Westerståhl och Särlvik var således tätt inkopplade på det som jag kallar "state-science interface", ett gränssnitt mellan vetenskaperna och staten som var mycket starkt under 1950-talet.

Men, åter till kriget. En ganska okänd del av samhällsforskningen utgjordes (och kanske även utgörs) av de undersökningar som Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anordnade. Ur Peterssons bok:

Samhällsforskare gavs viktiga uppgifter i det psykologiska försvaret. Vetenskapliga undersökningar fick stor betydelse i flera olika avseenden. Radioavlyssning skulle ge besked om vilka propagandabudskap som främmande makter spred till svenska radiolyssnare. Opinionsmätningar behövdes för att följa den allmänna opinionen i Sverige; utredningen hade själv tagit initiativ till en intervjuundersökning om försvarsviljan [...] Ryktesanalys skulle ge underlag för att bekämpa den flora av rykten som kunde utöva en >>deprimerande verkan på motståndsandan<<. (Petersson 2012: 136-137)

Ur detta kan vi härleda en rad tentativa hypoteser. För det första hade forskningen om propaganda och opinioner sitt ursprung i amerikansk sociologi. Både de teoretiska och metodologiska inspirationerna kom från transatlantiska forskare, exempelvis Paul Lazarsfeld. En hypotes är alltså att det implicita eller explicita program för samhällsvetenskapernas funktion i staten formulerades i USA, men fick där aldrig ordentligt fäste. Istället blev det i Sverige, där gränssnittet mellan vetenskap, stat och politik var mycket hårdare, som vi fick en situation som resulterade i en historiskt sett unik ställning för samhällsvetenskaperna.

En annan hypotes springer ur krigets logik. Infrastrukturen för internet, som jag skriver i Det nätpolitiska manifestet, växte fram i det kalla krigets antimarknader och kärnvapenparanoia. Hotet om krig fick staten att skapa sandlådor där innovationsprocesser fick stora resurser att utveckla militära lösningar. Frågan är om samhällsvetenskaperna åtnjöt samma typ av "militärindustriella privilegier"?

Två Popperskt falsifierbara hypoteser! Får stanna där nu eftersom jag måste rätta tentor.