Kort om minne

{.aligncenter width="333" height="252"}

Idag drabbades jag av en konstig känsla. Det var som om jag inte mindes om det var ett, två eller tre år sedan jag var på 4s-konferensen i Rotterdam. Det var lite obehagligt så jag funderade hur jag instinktivt skulle kunna minnas. Den första reaktionen var att söka i bloggen, och snabbt hittade jag svaret.

Nu är det väl inte så att jag misstänker att jag har gått och blivit senil i förtid. Snarare börjar jag misstänka att bloggen har förändrat mitt minne, och kanske även min tidsuppfattning. Isabelle twittrade mycket kärnfullt:

jag har flyttat min hjärnas långtidsminne till bloggen så nu omdirigeras alla betydande hågkomster dit.

Detta leder oss in på en annan som Copyriot lyfte för flera år sedan (Mitt svaga minne förstärks just nu av google där jag söker och hittar denna länk), nämligen hur politik och minne hänger samman.

I och med att de digitaliserade arkiven har karaktären av anarkiv så är uteslutning lika viktigt som inneslutning i vad som bevaras, även när det gäller korta tidsrymder som månader eller år. Exempelvis kraschade brokeps blogg och Waybackmachine ger knappast något värdefullt om man vill detaljsöka i det distribuerade minnet, vilket åtminstone delvis raderar en del av vårt minne.

I tesen om den distribuerade hjärnan måste nämligen minnet utsträckas även till andra personer än sig själv. Vilket är helt naturligt på så sätt att det instinktiva minnet baserar sig på händelser, och händelser är alltid kollektiva saker. Ibland minns man saker så svagt att de varken går att attribuera till sig själv eller till en namngiven annan person, lite som figuren "vem var det som sade detta", precis i gränslandet för den kulturella distinktionen om allmängods vs. vad som bör ges cred för.

Minnet tillhör även i allt högre utsträckning skynet, dvs, Google. Google har funnit ett sätt att skapa ekonomiskt värde på vårt guldfiskminne, och alternativen är ganska svåra att tänka sig, om man nu inte vänder sig till nästa stora megakorp vars tjänster av någon anledning låter som primitiva läten... bing!... yahoo!... och så vidare. Eftersom dessa monster till tjänster kräver dels serverhallar stora som fotbollsplaner, och dels verkar kräva en nästan-monopolställning för att fungera, är frågan vad en "community-variant" av anarkivet skulle vara?

Man kan tänka sig aktiva minnesbanker, exempelvis genom att man gör wikis eller andra former av databaser, som är små och bara innehåller ett visst urval. Att sätta upp en "minicrawler" för bara valda sidor är ju inte så svårt, det svåra är ju att tugga sig igenom hela webben.

Observationen är visserligen inte empiriskt hållbar eftersom detta började som en känsla hos mig idag på lördagsmorgonen, men det verkar i alla fall som om delar av mitt minne numera är strikt beroende av en protes. Denna protes ägs av skynet, fungerar kapitalackumulerande, men kan försvinna närsomhelst. Protesen är därmed politisk i någon bemärkelse, och just centraliseringen av internetminnet kan bli problematisk.

Samtidigt är det aningen terapeutiskt och möjligen leder det till bättre tänkande att ibland minnas. Jag gick precis igenom allt jag skrev i April 2009och insåg många saker, framförallt att hetsnätpolitik inte gör sig särskilt effektiv på denna blogg, och jag lovade visst i somras att inte skriva om nätpolitisk hetsinzoomning här. Jag måste ha "glömt" det, så det var tur att google påminde mig.