IPRED-spektrum

När det gäller framtiden för Internets har jag gjort några försök att begripa hur motståndsstrategierna går till i syfte att fundera på hur de kan göras bättre. FRAktivismen gav oss en historisk möjlighet att följa detta i realtid.

Jag skrev om detta i Sydsvenskan kultur och konstaterade där att kreativitet, samarbete och kunskapsproduktion var viktiga element. Dock är detta ganska abstrakt.

Det ter sig som om detta håller även i fallet IPRED. Det är återigen en ontopolitisk debatt om olika faktauppgifter (hur många fildelar, vilka böter får man osv.), om Internets struktur (sker fildelning pyramidalt med olika releasegrupper i toppen, eller horistontellt genom olika p2p, torrent, osv.). Här kan man nog konstatera att IPRED-kritikerna är steget före på grund av sin "instinktiva kompetens" ur ett användarperspektiv. Men det finns ingen anledning att göra detta till ett absolut mått, även om det är viktigt ur ett offentlighetsperspektiv.

I mera konkreta termer vill jag nämna två viktiga exempel på bra och fördjupande debatt: Johanna Nylanders artikel i Expressen och Isobel Hadley-Kamptz ledare i samma tidning är båda exempel på hur debatten hela tiden höjs till att handla om integritet, framtidens kommunikation och rättssäkerhet. När detta ställs mot "kulturarbetarnas" trötta retorik och politikernas kapitulation får man hopp om en bättre framtid. Det är inte varje dag ett direktiv från EU genomlyses på detta grundliga sätt. Demokrati kommer från dessa sakfrågediskussioner, inte från representerande politiker. Det tycker jag är bra.

Mera konkret. Jag ställde för snart en månad upp en hypotes om den tredelade formulanbloggtryck, full-spectrum dominance och jävelskap som ett sätt att lyfta IPRED. Bloggtrycket kom genom de kontroversiella bloggväggarna, ett fenomen jag gärna funderar mer över. Jag vacklar fortfarande, men är mer och mer övertygad om Rasmus linje. Dock är det ett faktum att bloggarnas tryck gjorde att förra veckans medieagenda var ganska fett dominerad. Lägger man till TV och Radio (medier jag sällan använder mig av), så är IPRED nära en full spectrum dominance. 

En svårighet är dock att varje självresonerande storm kring dessa frågor gör att man förlorar sammanhanget. Johanna och Isobels artiklar exempel på hur man undviker en allt för smalspårig linje. IPRED-förespråkarna har givetvis en strategi som går ut på att det bara ska handla om "piratkopiering", "stöld" och... hmm... "risken att vi förlorar bra musik i framtiden".

Men FRA, IPRED, loggningslagen, telekompaketet, X, Y, X... etc. är aktualiseringar av det generella sociala panspektriska sociala diagrammet. Dock är detta mycket heterogent och svårt att överblicka. FRA jobbar längs en vektor av intensiteter där kriget och freden är två poler mot vilket det definieras, där man söker att förvandla avstånd till handling genom föregripande våldsmakt. IPRED är en skum hyrsnutskonstellation där förhållandet mellan intellectual-propertyföretag och polismakten sammanstrålar i en rättshavererande korporativism som främst arbetar med en primitiv ackumulation. De är ganska olika med andra ord. Dock innebär de båda en

Tack vare att det dagligen dimper ned intelligenta bloggposter i min RSS-läsare, och så länge dessa gör sig hörda i debatten, är jag optimistiskt inställd. Om vissa politiker hade tagit del av denna debatt istället för att läsa vad som står i DN-kommuniké hade de kanske sluppit överfyllda mejlboxar.