Internets rörelser

Den senaste veckan har det pågått en mycket intressant diskussion om "piratrörelsens" eventuella existens; om den har funnits, hur den har funnits, och på vilket sätt vi kan gå vidare. Den har förts på många olika nivåer samtidigt som det har pågått massor av nätpolitiska aktiviteter; en rättegång i Stockholm, Juliagruppens analys det läckta barnporrfiltret och Telecomix/Werebuilds infall i nätneutralitetsstriden. Det händer massor av saker varje dag, men frågan är: handlar det om en "rörelse", eller vad är det egentligen frågan om?

I Det nätpolitiska manifestet talar jag aldrig om en rörelse, utan om många rörelser, som vid vissa tillfällen multiplicerar sig själva, och det är just genom denna mångfald av rörelser som kraft ackumuleras i nätpolitiken. Att skapa ett starkt centrum har aldrig varit en bra idé, att skapa en Rörelse(TM) är heller ingen bra idé. Internet och nätpolitiken skyr centralisering av makt. En organisation som Wikileaks kan stå emot världens alla underrättelsetjänster men när deras ledare failar så kollapsar allt. Det samma skulle hända om alla gick och identifierade sig med en "piratrörelse". När ledaren, självutnämnd eller erkänd av andra som ledare, fuckar upp så splittras allt.

Internet är alldeles för viktigt för att bara vara en rörelse. För att citera mig själv i Det nätpolitiska manifestet:

De distribuerade nätverken utgör på ett grundläggande plan motsatsen till två av de dominerande maktformerna i de moderna samhällena: å ena sidan den territoriella och nationsbaserade staten, å andra sidan den industrikapitalism som bygger på produktion och konsumtion av slutprodukter. Nätverken överskrider de lagstiftande kropparnas territorier, men även deras hastigheter. När information kan förflyttas över jordens yta med ljusets hastighet låter den sig inte kontrolleras med mindre än att datornätverken helt stängs av. (66)

Citatet ska läsas fullkomligen bokstavligt. Den "metod" som jag har använt mig av när jag skrev boken är en slags filosofisk antropologi som sakta men säkert har övergått i en slags filosofisk tekno-animism. Detta innebär att alla begrepp  är strikt relaterade till ett mycket praktiskt görande, även om uttrycket är filosofiskt. En koppling mellan en nod på internet och en annan, genom de paketförmedlade distribuerade nätverken, är i absolut mening rörelsens grund, då den konstitueras av en speciell hastighet och av ett speciellt sätt att navigera (TCP/IP).

Men detta är inget teknikdeterministiskt argument. Det finns ingen uppdelning mellan teknik, mänsklighet och natur, och har heller inte funnits sedan vi plockade upp den första biten flinta och slog ihjäl en sabeltandad tiger. Vår existens är inget annat än heterogena kopplingar i mekanosfären, som hela tiden antar nya konsistensplan och existensformer. Den senaste i raden, som ligger till grund för nätpolitiken, dateras till 1999. Som Martin Aagard uppmärksammar i sin fantastiska artikel går vi till näts och uppgår i en mångfald av rörelser som hela tiden tar nya politiska objekt.

Som citatet ovan belyser så finns det två dominarnde maktformer i samtiden, den territoriella lagstiftningen och industrikapitalismen. Hela tanken om en Rörelse(TM) tillhör den förra av dessa former. Den producerar likhet, sammahet (sameness), centralisering samt en obekväm identitetspolitik (jag är socialist, jag är svensk, jag är motorman, jag är pirat etc.). De som vill att det ska finnas, respektive inte ska finnas, en rörelse är Piratpartiet och Netopia, som i sin extrempolarisering båda producerar enhetstanken om en Rörelse(TM). För Piratpartiet, som jag sympatiserar med som ett politiskt projekt och vars medlemmar är mina personliga vänner, vill jag endast väl. Netopia, å andra sidan, upphör den sekund cashen slutar rulla in. Rörelser kan likaväl vara monetära som affektiva.

Men vi måste kunna släppa taget om entydigheten. Den finns inte även om vi så gärna vill att den ska finnas. Vi måste trivas i kaoset och i internets Brownska rörelser. Det är först när vi erkänner mångfalden som varje liten mikroskopisk händelse kan hamna i kontrapunktiska resonanser och drabba internet till fördel för de öppna nätverken. Mot en rörelse vinner Reinfeldt, FRA och EU lätt. Mot tusentals rörelser har de inte en chans.

Relaterat: Jag pratade om ungefär detta på bokmässan förra helgen. Inspelningen finns som OGG-minipodcast här.