Himmelsnätets inlåsningar

För några veckor sedan tappade jag min iPhone på Stansted flygplats i London. Kombinationen av att flyga klockan sju på morgonen och de eviga säkerhetskontrollerna gjorde att den försvann. När jag tog flygbussen från Säve var min instinktiva reaktion att greppa efter den i fickan och koppla upp mig mot IRC och twitter som jag brukar. Men den var borta.

Jag var utan telefon, eller ska jag säga mobil dator, i en vecka och redan efter ett dygn inträdde en lättnadskänsla. Däremot började människor som inte är nätvarande så ofta höra av sig och klaga och till slut gick jag och köpte en ny telefon.

Men, någon gång kring iPad-vansinnet tappade jag hoppet på Apple och deras inlåsningseffekter. Iphonen var ju defekt när jag köpte den, jag fick ju inte installera vilka program jag ville på den. Ett jailbreak löste halva problemet, men känslan satt kvar någonstans i den bittra eftersmaken av att "det borde gå, men Apple vill inte att du ska göra så".

Frustrationen ledde mig till att formulera en slags tes om vilken relation jag bör ha till teknologi för att må bra i allmänhet. Apple började allt mer tära på mina nerver, så jag vände mig till den fria mjukvarans värld. Vid det här laget hade iPhonen även blivit en symbol för ett lätt hat hos mig själv, och som vi ju alla vet är hat inte bra.

Min vän Jaywalk sade till mig "köp en Nokia N900. Det är en dator med Linux. Du har root och kan göra vad du vill". Så jag gjorde det. Nu kan jag äntligen göra vad jag vill med min hårdvara.

[caption id="attachment_1522" align="aligncenter" width="300" caption="Trygghet"]2010-06-01-102942{.size-medium .wp-image-1522 width="300" height="225"}[/caption]

Men Apple-hatet fanns fortfarande kvar inom mig. Jag irriterade mig allt mer på att jag hade varit något av en macman som i blindo lockats av stylade "simply-works"-lösningar och jag märkte att jag hade börjat säga "app" istället för "program". Detta måste få ett slut innan jag kan återupprätta min självrespekt!

Lösningen blev en lolcat, eller närmare bestämt Ubuntu 10.4 Lucid Lynx. Skillnaden är enorm. Istället för att systemet är designat för att göra mig till en "prosumer" är koden skriven med människor i åtanke. Fri programvara behöver ju inte sträva efter antimarknader, och därför behöver de inte skapa artificiell brist. Istället frågar sig den fria mjukvaran "vad kan denna dator göra" och så skrivs ett program som gör det.

[caption id="attachment_1523" align="aligncenter" width="300" caption="Fuck off iPad. Zef flow lolcat Lunix ftw!"]20100601_002{.size-medium .wp-image-1523 width="300" height="168"}[/caption]

Fri mjukvara har en högre överlevnadsgrad än den proprietära. Även små projekt tenderar att vidareutvecklas eftersom vem som helst kan fortsätta bygga vidare, och dessutom är den öppna källkoden den en viktig garant ur säkerhetssynpunkt, då det är nästintill omöjligt att smyga in spionprogram eller att syssla med key escrow.

Således har jag funnit frid.