Från tidskrifterna

[caption id="" align="aligncenter" width="318" caption="Transhumanister?"]Transhumanister?{width="318" height="145"}[/caption]

I senaste numret av Filosofisk tidskrift, som har "lyckats" med manövern att bara ha manliga författare (det är sant, kolla länken), citeras bland annat jag och några av mina vänner.

Temat för Torbjörn Wester i artikeln "Piratpartiet och Transhumanismen" (ej på nätet) handlar om förhållandena mellan teknik-politik, människa maskin etc. och hur detta hänger samman med Piratpartiets valframgångar. Jag har personligen aldrig fattat riktigt vad transhumanism är, trots att jag själv har skrivit i ett transhumanistiskt temanummer. Föredrar då hellre den djärva posthumanistiska skolan.

Tesen i artikeln är att trots att Piratpartiet inte har med transhumanistiska doktriner i sitt partiprogram är de ändå det eftersom några andra som röstade piratpartistiskt för ett år sedan ger uttryck för teorier/idéer som enligt Wester faller under den transhumanistiska etiketten.

För att förstå detta logiska språng, som inte är helt enkelt, måste man läsa Copyriots inlägg om Vara och Göra i politiken. För att man ska hitta ett samband mellan de som en gång har röstat på ett visst parti, och sedan knyta idéer som uttryckts i andra sammanhang till den så kallade "partitillhörigheten", måste man betrakta röstandet som en bekännelsehandling. Alltså att det där valet man gör var fjärde år är ett uttryck för en övertygelse, etc. På många sätt är det den traditionella definitionen av vad tillhörighet är, men jag är dock själv väldigt främmande för den typen av uppdämd brist på uttryck, för mig är partier något man bedrar genom mikroktaktiska manövrar, men det är en annan femma kanske.

Nu till ett spännande citat. Tillför hyperlänkar genom Google/Skynet från maskinintelligensen och mitt anarkivistiska minne:

Christopher Kullenberg, doktorand i vetenskapsteori och Piratparti-röstare, utvecklar Hadley-Kamptz resonemang vidare och skriver på sin blogg, angående protesterna mot FRA-  lagen: ”Således, – ingen skulle väl acceptera att FRA klistrade fast kablar på våra skallar eller  pluggade in fiber i vår hjärnbark. [...] Problemet är att det utgör ett lika stort intrång i våra medvetanden när man pluggar in kabeln i en underjordisk källare, som när man stoppar den i nacken på oss.” Kullenberg hänvisar i samma blogginlägg till sociologen Karl Palmås som skriver att ”Internet är min distribuerade hjärna. [...] Min kropp består av fiberoptisk kabel. Jag är Internet.” (Karl Palmås skriver på sin blogg att han ”applåderar” dem som röstar på Piratpartiet och snarast ursäktar sig för att han inte gör detsamma själv.)

Okej. Så personer som uttryckligen inte är piratpartister, och som jag veterligen inte har sett skriva om transhumanism heller, så hamnar vi ändå i rubriken "Piratpartiet och Transhumanismen". Personligen tycker jag det är ganska roligt, men jag antar att piratpartister som sitter vecka ut och vecka in i möten för att rösta fram partiprogram  tycker det är mindre skoj att få filosofiska begrepp påklistrade sig bara sådär.

Låt oss istället kika på de posthumanistiska teorier som jag åtminstone i huvudsak har fått mig till livs via små göteborgska seminarier. Från tesantitesprotes läser vi:

Först och främst: den ”posthumanism” som kritiseras i tidningskrönikor och bloggar är ingen –ism. Det rör sig inte om en ideologi, teori, eller filosofi. Det rör sig om ett tillstånd; den historiska tidpunkt då vi inte längre behöver att människan har en själ. Det betyder inte att människan inte har någon vilja, längtan, frihet, individualitet eller något eget värde. Det betyder att vi insett att människan dock måste betraktas som den ständigt förändeliga summan av ett myller av processer; biologiska, sociala, teknologiska, psykologiska, kemiska. Det rör sig en vetenskaplig uppfattning av människan, en som vuxit fram som viktig under hela 1900-talet, men som självfallet är äldre än så.

Från posthumanism till partipolitik är det således oändligt långt. Däremot är det närmare till andra former av politik, exempelvis hur kluster- och svärmlogik fungerar i datornätverk, hur mikrotaktik fungerar i det urbana syntaxet, självorganisering av maskiner och människor, memetik och hacktivism.

Det här var första gången jag läste något ur Filosofisk tidskrift. Jag är ju inte filosof utan fraktalfilosof, vilket troligtvis är anledningen till att mina tolkningar kanske är aningen kontraintuitiva för den som tänker politik som partipolitik/program.