Kort men skrämmande reflektion. Om man slår upp FRA-lagen på svenska Wikipedia ser man att FRA-lagen inte har några kritiker från akademiskt håll, endast ett starkt stöd.

Wilhelm Agrell (är visst kritisk trots allt), Dennis Töllborg och Jan Eric Larsson, alla tre professorer, är de enda akademiker som citeras och de försvarar samtliga FRA-lagen. Jag antar att Deleuze & Guattari har rätt i att:

The State does not give power (pouvoir) to the intellectuals or conceptual innovators; on the contrary, it makes them a strictly dependent organ with an autonomy that is only imagined yet is sufficient to divest those whose job it becomes simply to reproduce or implement of all of their power (puissance). (ATP: 368)

Räkna alltså inte med att vi statskramande akademiker ska hjälpa er, inte heller att vi har något att bidra med i motståndet. I elfenbenstornet finns inget att hämta. Så fort en akademiker öppnar käften i någon klatschig text om "revolutionär potential", "makt" eller "det subversiva", avfärda dem då genom att skicka dem tillbaks till biblioteket...

Eller vem vet... de kanske har rätt... FRA är kanske inte så farligt. De är ju trots allt professorer med djup insikt och ett vetenskapligt förhållningssätt.

Skriven av admin den 29 juli 2008