Begrepp. Som vi alla vet har filosofins begreppsapparater inget värde om man inte använder dem. Ofta talas det då i stora ord om kampen på barrikaderna, eller om metafysikens grundvalar... ja... de klassiska filosofiska frågorna. Begrepp har olika användningsområden, och det finns inga totaliserande begrepp som kan säga allt. Men det finns begrepp som är bättre än andra. Ett sådant är begreppet "rhizom" hos Deleuze & Guattari, som ligger till grund för deras decentraliserade och icke-hierariskiska sociala ontologi. Rhizom är ett begrepp som sträcker sig från samhällelig organisering, till historiska brott (ni som tror att det handlar om text och genrer har allts fel. Språk däremot kan vara rhizomatiskt).

Men mindre uppmärksammat är dess biologiska innebörd. Då jag sätter handling framför tanke och empiri framför spekulation har jag applicerat denna begreppsapparat på växtrikets logiker. Först ett etiskt citat från tusen platåer:

"Make rhizomes, not roots, never plant! Don´t sow, grow offshoots! Don´t be one or multiple, be multiplicities!" (p. 27)

Således. Den första plantan var ursprungligen en seglivad tjockblading som jag köpte på Ikea för många år sedan. Den hade slutat växa, men levde ett hälsosamt liv. En dag tyckte jag att den såg aningen auktoritär ut, och att den hade blivit alldeles för bofast i sin kruka. Så jag tog fram en trubbig sax och beskar ned den till hälften. Sen planterade jag den i en kruka, och som vi ser på bilden nedan så blev den aningen för bofast redan snabbt i sitt nya hem. En Statsapparat var på inmarsch! Så jag klippte toppen på även denna, och se hur den genast blev till två grenar istället för en! Det som jag klippte av har jag planterat i en ny kruka. Allt som allt har denna ursprungliga växt producerat tio nya.bibliotek-5812.jpg

Nästa offer för min destratifieringsberzerk blev denna alldeles nyplanterade växt. Den stod i institutionens kök Humanisten, och hade växt till sig. Den var alldeles mätt av metafysik. Genom att avlyssna konversationerna i fikarummet hade den lärt sig alldeles för mycket Hegel, så jag högg av denna gren med en kökskniv. Nu har den inte riktigt bestämt sig om den ska återhämta sig eller inte, men i min nya regim får den ingen bristfilosofi längre, utan jag säger till den att jag minsann ska ta fram saxen såfort den börjar anta trädstruktur. Det finns ingen syntes min blomma, det finns bara multiplikation. bibliotek-5813.jpg

Sist men inte minst har vi plantan till höger (vars länk är omöjlig att fixa till). Den tillhörde en tjock men sjuk moderväxt. Antagligen hade den drabbats av fascism, så jag tänkte att man borde åtminstone kunna rädda några stackare ur detta maktgenomsyrade skepp. Den har nu återhämtat sig, medveten om att den nya världen inte tillåter den att växa till en katedral igen.

bibliotek-5815.jpg

Genom historien har växterna på marken konstant överskuggats av höga träd, som har kvävt undervegetationen. Men varje träd måste börja som en liten planta, som sakta breder ut sina löv. Ibland tillåts några små buskar växa sig aningen starkare, men då endast under villkoren satta av de höga träden, som bara släpper igenom ljus på vissa punkter.

Mitt lilla söndagsprojekt är dock föga revolutionärt. Kanske kan jag genom att övertyga andra på min höjd störta Interflora eller Euroflorist. Men denna logik går att överföra på många andra träd i våra samhällen. Företag kan bygga monopol, Statsapparater kan sluta sina löv kring människor på ett totaliserande sätt, makt kan koncentreras till en enstaka ledare, osv.

Tänk på plantan och ta med en sax nästa gång ni går hemifrån!

Skriven av admin den 09 december 2007