Den lokala nätläckan

Häromdagen publicerades min text ”Bortom Wikileaks” Om nätläckans infrastruktur på nätet. Den finare versionen finns dock bara i tryck, alltså i Tidskriften Ord & Bild som rekommenderas varmt att köpa. För övrigt har jag tidigare skrivit texten Robotar och krig i samma tidskrift.

För att teckna en liten utvecklingslinje kan vi se tillbaka till 2008 där Robotar och krig-texten avslutades med följande passage:

Är då verkligen frågan om intelligens hos icke-människor den mest relevanta idag? Jag skulle vilja argumentera för att en överskattning av singuariteten kan leda till att vi missar de singulariteter som pågår runt omkring oss hela tiden.

Dessa små singulariteter. De ska vi hålla ögonen på, om vi vill förstå hur vi som (föränderiga) människor ingår i en lika föränderlig teknologisk ekosfär. Men nu är det inte robotar som är temat, utan nätläckor.

Vad får nätet att läcka? Denna fråga är mycket viktigare än vem som får nätet att läcka, speciellt om denna vem reduceras till en människa.

Man kan säga att en läcksajt behöver tre komponenter utan inbördes rangordning för att fungera: Det måste finnas ett nätverk av volontärer som är beredda att arbeta med driften av läcksajten, det krävs att det finns ett distribuerat datornätverk för säker dokumentation, ett nätverk som vi idag känner som internet. Och det krävs kryptografi.

Det är dessa tre sociotekniska fenomen som ger upphov till singularitetspunkten "nätläcka". Tillför vi människor som arbetar tillsammans, ett distribuerat datornätverk och kryptering så har vi bäddat för en rymd där hundratusentals nätläckor är möjliga. Till exempel Vaggerydleaks. I texten talar jag om den fiktiva "Åmålleaks", men det verkar som den småländska verkligheten hann före. Jag gav en intervju till Värnamo Nyheter, som inte har någon nätupplaga, men en vänlig twittrare tog ett foto (klicka för förstoring, aningen suddigt):

Även om nu Vaggerydleaks verkar vara ganska nystartad och primitiv, är tanken med lokaliteten väldigt viktig. Mycket av det som påverkar våra vardagsliv sker på en lokal nivå, från skolor och dagisplatser till lokaltrafik och bibliotekspolitik.

En multiplicitet av läcksajter gör även att vi kan skapa transparens i förhållande till en annan mycket distribuerad maktstruktur som går under många namn; gubbslemmet, bastuklubben, nepotism, vänskapskorruption, konspirationer etc. Till Värnamo Nyheter säger jag:

-Vänskapskorruption är vanligt på lokal nivå. Den berömda bastuklubben liksom. Man fattar beslut utanför offentlighetens ljus. Olämpliga jargonger som exempelvis rasistiska är också bra att lyfta fram i ljuset menar Kullenberg.

För övrigt: Stort cred till Värnamo Nyheter för deras citeringsstil. Rakt av och grundat i talet, och inte tillrättalagt med korrekturer av såna där ord som "liksom".

Så, genom att nätläckorna distribueras får vi inte bara en bättre och mera redundant infrastruktur för en ny form av transparens och möjligen även en ny form av demokrati (gillar inte att använda de två orden sådär, men ni förstår vad jag menar).

Men, den lokala läckan har ett nytt ansvar att axla, ett ansvar som ännu inte utforskats ordentligt. Ju mindre ett sammanhang blir, desto svårare blir anonymisering. Den lilla byn eller den lilla staden har en speciell form av hat och småsinthet. Det finns ingen massa att försvinna i, utan blir man uthängd på fel sätt kan det bli jobbigt.

Nåväl. Läs gärna min Ord&Bild-text. Den skrevs för övrigt i mellanrummen som uppstod på den 27 Chaos Communication Congress, där läckor minst sagt var på tal lite överallt. Känns som att framtiden har mycket att bjuda.

Och en sak till: Att Vaggeryds politiker ger kommentaren "Det känns suspekt", känns för mig helt perfekt!