CCC - Rapport #1

{.alignnone .size-medium .wp-image-394 .aligncenter width="300" height="225"}

Första föredraget som jag gick på hölls av Sandro Gaycken som talade om Data protection, eller "självbestämmande över data och skydd för denna". Först kom en utläggning om decision theory, alltså hur man som individ fattar beslut under osäkerhet. Tesen är att vi inte alltid gör rationella val för att säkra vår data när vi nätkommunicerar. Det enda undantaget från denna regel är hackers. Vi drabbas hela tiden av så kallade anchor effects, att vi endast uppmärksammar det som senast var en hype i medierna (ex IPRED), men även så kallade "familiarity effects", att vi känner till det som ligger närmast, kanske att grannen kör krypterat. Det hela mynnade ut i en ganska basic socialpsykologisk teori om det mänskliga medvetandet. Men denna teori har många brister, speciellt när det gäller att man har individen som bas för beslutsfattande. Sen när beslutade du något utifrån ett rent övervägande som du helt by yourself gjorde? Här behöver mycket göras. Jag föreslår smittontologins fader, Gabriel de Tarde.

Men när det sedan gäller övervakning blir det mera komplicerat. Eftersom det är sjukt komplext att veta var någonstans vår trafik blir kapad, kopierad och analyserad är det nästan omöjligt för en icke-hacker att fatta ett rationellt beslut. Eller som jag och Kalle säger, panspektrocismen är allomfattande och systemet vet mer än du själv. Men problemet enligt Gayken är att "the public opinion" inte vet om dessa risker. Hur kan vi då göra allmänheten beskaffad att fatta mera rationella beslut?

{.alignnone .size-medium .wp-image-395 .aligncenter width="300" height="225"}

Konklusionen är att de som informerar pressen måste bli modigare och våga träda fram. Då ställer jag mig den kritiska frågan: varför vi ska behöva lita på att pressen ska få ut "sanningen" till befolkningen? Vore det inte bättre att bygga upp alternativa medier som inte behöver knäböja för gammelmediernas logik? Vi har ju internets, och om vi jobbar för attbevara det öppet, har vi ett ännu bättre läge att skapa tutorials, guider och instruktioner för hur man skyddar sin data och bygger samhällen (tack Per för denna formulering) som inte bryr sig om FRA eller BKA.

Men det finns fortfarande saker som är svåra att fixa med bara bloggar. Sjukjournaler, myndighetsinformation osv. har åtminstone i Tyskland lett till att människor blir mera restriktiva att gå till doktorn, psykologen eller överhuvudtaget vilja ha känsliga uppgifter i register. Gaycken föreslog här att dessa skulle dekomplexifieras, alltså göras mera begripliga för allmänheten. Dock slutar han pessimistisk. Detta kommer nog aldrig att hända. Det finns ingen "information self-determination".

Fler korta rapporter från CCC kommer inom snarast.