Antimarknadernas stöveltramp på integriteten

Jag tycker att IPRED-debattenhar fått ett olyckligt fokus på "fildelning". Detta fokus, som förklarats dött och begravetsedan länge, riskerar att reducera dels den generella komplexiteten i vad som i IPRED menas med "intellectual property" och varför det är problematiskt att hyrsnutar får tillgång till våra IP-nummer, med en bättre deal än polisen.

Förutom att skivbolagen lyckas ljuga sju gånger i en och samma intervju, att skivbolagenshistoriska koppling till det fascistiska Italien på trettiotalet knappast går att förneka, att IFPIs korporativism är ett obskyrt försök att få staten (EU, därefter medlemsstaterna) att ge obskyra våldsmedel till privata aktörer, så är IPRED ett av integritetens flera skyttegravar som går förlorade i det successiva införandet av det samhälleliga diagrammet vi kallar kontrollsamhället.

Idag skrev jag och Kalle följande (som snart kommer att publiceras):

En sommarhit, ett danssteg, en ritornell – alla har en potential att kopieras, och är själva kopior av andra replikatorer. Imitationen, kopian, är dock aldrig exakt. För Tarde innehöll imitationen ett potentiellt överskott, som när som helst kunde göra att imitationen viker av till att bli en ny innovation. Sådana clinamen märks tydligt i remixkulturer, där mutationer och aparallella evolutionsprocesser ständigt skapar nya kompositioner. Fertila remixkulturer uppstår vid den tröskel då mutationernas hastighet överskrider upphovsrättshavarnas möjligheter att stoppa smittan. Skivbolagens förhållningssätt till fildelningen har alltså – till dags dato – följt en panoptisk logik.

Att stoppa kopieringens smitta är det som skivbolagen försöker sig på, även om det i längden aldrig kommer att gå. Det är inte bra med frihet. Nu bryr jag mig mindre om huruvida skivbolagen går i graven eller inte, som de antimarknader de är. Problemet är att de genskjuter den rättsäkerhet som 2.2 miljoner fildelande svenskar (inte för att jag bryr mig särskilt mycket om nationalitet, men visst), åtnjuter genom att vi måste gå genom domstolar och inte ha obskyra metastabila civilrättsmål.

Delad kultur är så mycket mer än bara mp3-filer som delas ut. Det är en radikal motsats till korporativism, antimarknader och hyrsnutar.