Anteckning om Folkpartistisk tillväxtkritik 1972

I mitt arbete med att analysera olika sätt att mäta välfärd på snubblade jag över en intressant folkpartistiskt motion från 1972, fyra år efter låginkomstutredningen/levnadsnivåundersökningen. Tack riksdagen för era öppna data!

Folkpartisterna är i denna motion på krigsstigen mot samhällets ekonomisering. BNP avfärdas som en indikator på välfärd så här:

Vi använder oss i dag av synnerligen bristfälliga och ibland rent
felaktiga metoder för att mäta välfärden. Ofta har man använt ökad bruttonationalprodukt som liktydigt med ekonomisk utveckling, framåtskridande och ökat välstånd, trots att bruttonationalproduktbegreppet inte täcker in värden som fritid, trygghet och valfrihet i arbetet, miljö, hälsotillstånd m. m. Sådana faktorer utövar ett stort inflytande på välfärd supplevelsen men kommer inte till uttryck i  bruttonationalproduktbegreppet. Det är helt enkelt fel att reservationslöst jämställa en ökad bruttonationalprodukt — BNP — med ökad välfärd.

Denna kritik är ju mer eller mindre allmängods på 70-talet. Men det som är intressant är att till och med Folkpartiet tänker att de nya mätmetoderna ska utvecklas av "parlamentariker" snarare än forskare, och ansluter sig till LO:s linje:

> Man borde observera vad LO skriver i sitt remissvar över denna fråga > om ett bredare system av välfärdsmått. LO ser detta som en stor, och > tydligen också svår, fråga. LO anser att det är lämpligt att låta det > tilltänkta utrednings- och metodutvecklingsarbetet ledas av > parlamentariker. LO:s syn summeras så här i utlåtandet (FiU 39, 1971, > s. 8): ”Därigenom skulle en bättre anknytning till riksdagens behov av > att kunna styra utformningen av underlaget för samhällsplaneringen > skapas.” Det gäller enligt LO den uppenbart mycket stora frågan ”hur > dessa kalkyler och de olika välfärdsmått och politiska > ställningstaganden de föranleder skall kunna byggas in i prognos- och > planeringsarbetet”. Detta gäller en bred och genomgripande fråga, och > därför är det värdefullt att parlamentariker kan vara med på ett > tidigt stadium.

Jag undrar om detta skulle vara möjligt idag? Att till och med metodarbete ska utföras av parlamentariker (och inte forskare).

Sist men inte minst uttrycker Folkpartisterna en arbetskritik som även den är en omöjlig figur på den politiska högerkanten idag.

Till detta kommer att samhället med alla sina sociala skyddssystem ändå är ett hårt samhälle för den som inte orkar med i en uppskruvad arbetstakt, har svårt att anpassa sig till etablerad arbetsmoral och konkurrenskrav eller som helt enkelt av rent fysiska skäl inte orkar. Varje år stampas ett växande antal människor ut från arbetsmarknaden. Vi måste inse att den industriella exploateringen inte kan fortsätta som hittills, att vi måste ägna en mycket större uppmärksamhet
åt tillväxtens innehåll och effekter.