Kontroll/Disciplinär makt. Radiostationen Voice of Tibet har i dagarna uppmärksammats eftersom den utgör en viktig informationskanal i det ganska hårt censuerade Kina. Kanalen är intressant av många anledningar, men jag ska fokusera på den medieteknologiska biten. Det talas ju mycket om censur på Internet och cyberdissidents, och ibland överdrivs potentialen till ett friare ord genom just Internets decentraliserade och icke-hirarkiska uppbyggnad.

Men Voice of Tibet verkar inom det gamla paradigmet av medieteknologier, även om de dessutom har websändningar. Men datorer och bredband är dyrt, och FM-sändningar är därför att föredra. Problemet är dock störsändare. Kina sänder ut trummande musik (undrar om den finns som mp3?) på samma frekvenser som kanalen, och därmed har vi ett elektrosmogskrig! För att komma runt detta byter Voice of Tibet frekvenser flera gånger per kväll. Dessutom är det straffbart att ratta in kanalen, vilket ger upphov till intressanta motståndsstrategier. Bland annat har man hundar som vaktar utanför så att man ska bli varnad om myndigheterna knackar på.

Medan brandväggar, ISP-register och övervakning av internetcaféer är sätt att begränsa yttrandefriheten på Internet, och som används i exempelvis Burma, så måste FM-bandet angripas med störsändare, gendarmeri och angiveri. Teknik i all sin ära, men här snackar vi sociala diagram. Och skillnaden från våra regleringar av barnpornografi och fildelning, mellan våra sändningstillstånd och frekvenslagar, och våra FRA-superdatorer, Rfid-chip och DNA-analyser av invandrare... well... det är kanske bara en fråga om intensiteter (för att vara lite långfredagsdystopisk).

Skriven av admin den 21 mars 2008