AIME 11: Lyckosamhetsvillkor? Metapost

Ett centralt begrepp hos Latour är "felicity condition", som har lånats in från J. L. Austin. Lånet från Austin innebär dock en radikal förflyttning. Austin byggde en performativ talaktsteori som en slags "lingivistik", vilken idag framförallt förvaltas av just lingvister, men även "språkfilosofer", i den anglosaxiska världen. När Austin däremot möter den kontinentala filosofin, skulle många av hans utgånspunkter komma att utvidgas långt bortom "språket" (denna trista "domän"). Det exempel som jag är mest bekant med är Deleuze & Guattaris Postulates of Linguistics från A Thousand Plateaus, där Austins talakter kopplas samman med agencement-begreppet, vilket medför att lingvistikens gränser sprängs, och talakterna kan kopplas samman med resten av världen.

Latour, i likhet med Deleuze & Guattari, väljer den bredare vägen, när han lånar från Austin:

But the difficulty is not so great, after all, if we turn to the work done by J. L. Austin and his successors on “speech acts.” The notions of felicity and infelicity conditions, now solidly established in our intellectual traditions, make it possible to contrast very different types of veridiction without reducing them to a single model. The difficulty will come later, when we shall need to go beyond the linguistic or language-bound version of the inquiry to make these modes more substantial realities. (p. 18)

Innan det går att följa hur felicity/infelicity kommer att användas genom boken, vill man ju gärna hitta ett svenskt ord. När Latour skriver att begreppen är väl rotade i våra "intellektuella traditioner" verkar dessa inte slagit rot i de kyligare länderna i norr. Den franska utgåvan säger "conditions de félicité et d’infélicité", men i desperata googlingar hittar man ingenting på svenska. Trist.

Jag frågade runt lite på Twitter och fick följande förslag:

Jag lutar mot att "lyckosamhetsvillkor" är det bästa, även om det känns aningen krångligt.

Går man till Austins fantastiska föreläsningsmanus How to Do Things With Words, introduceras begreppet så här:

Besides the uttering of the words of the so-called performative, a good many other things have as a general rule to be right and to go right if we are to be said to have happily brought off our action. What these are we may hope to discover by looking at and classifying types of case in which something goes wrong and the act - marrying, betting, bequeathing, christening, or what not - is therefore at least to some extent a failure: the utterance is then, we may say, not indeed false but in general unhappy. And for this reason we call the doctrine of the things that can be and go wrong on the occasion of such utterances, the doctrine of the Infelicities. (p. 14)

Lyckosamheten handlar alltså om att något kan "gå fel" och då bli "olyckligt". Misslyckat alltså. Austins exempel är väldigt trista och hypotetiska, och av typen "om två personer ska gifta sig...". Men, så som jag förstår det, handlar det om att man analyserar vad det egentligen är som händer när en talakt lyckas eller misslyckas. För Austin är detta egentligen inte så dramatiskt, eftersom han begränsar sig till "språket". Men om vi går på den franska innebörden får istället en helt annan "lyckadhet". Deleuze & Guattari har ett bra exempel som översätter glappet som uppstår ungefär där Engelska kanalen går:

In an airplane hijacking, the threat of a hijacker brandishing a revolver is obviously an action; so is the execution of the hostages, if it occurs. But the transformation of the passengers into hostages, and of the plane-body into a prison-body, is an instantaneous incorporeal transformation, a "mass media act" in the sense in which the English speak of "speech acts."

I detta exempel kan man sedan analysera "lyckosamhetskvillkor". Om passagerarna identifierar revolvern som en leksak misslyckas hela transformationen. Med en plastrevolver förvandlas inte passagerarna till gisslan, flygplanet förvandlas inte till ett fängelse. Infelicity. För att ovanstående process skall äga rum, krävs att två kilo metall i handen på en flygkapare verkligen utgör ett reellt hot.

För Latour har varje enskilt existensmodus sina egna lyckosamhetsvillkor. I förra bloggposten tog jag upp lyckosamhetskriteriet för POL: när cirkeln avbröts upphörde representation/lydnad. Detta avbrott konstituerar detta specifika modus lyckosamhetsvillkor.

Men jag är fortfarande osäker. Är "lyckosamhetsvillkor" den bästa översättningen? Dels på en språklig nivå, men framförallt på den innehållsliga nivån som är aningen bredare i den kontinentala traditionen än vad den är i den analytiska?

Uppdatering: Jag fick ytterligare några förslag på Twitter:

felicitet{.alignnone .size-medium .wp-image-2766 width="300" height="155"}