AIME 1: Latour och teknologiska varelser

I slutet av förra året satte jag tänderna i Latours An Inquiry into Modes of Existence (AIME). Jag läste den väldigt rakt på sak, från pärm till pärm, men i likhet med en god fuga, är det först vid upprepade studier som man upptäcker de vackraste harmonierna.

Nu har jag övergått till en mera analytisk omläsning, och jag tänkte skriva ut några anteckningar som är av tematisk art, snarare än att vara heltäckande sida för sida. För en mera konsekvent sammanfattande läsning, rekommenderar jag istället Saimeinariet. Eftersom detta inlägg främst är just en anteckning, blir det många blockcitat ur det åttonde kapitlet i boken.

\\

Latours teknikfilosofi har förföljt mig sedan jag läste den berömda artikeln Where are the Missing Masses, cirka 2005. Här fann jag det som jag hade saknat i den postmoderna sörja som hade svämmat över inom humaniora och samhällsvetenskap, som reducerade teknik till "mening" och makt (och det var oklart hur dessa två hängde samman). I Missing Masses introducerades helt nya begrepp - delegering, inskriptioner, handlingsprogram, antropomorfism, utskiftning, associationer, osv. - som genast kunde omsättas i nya frågor och uppslag. Istället för teknik som trista och kalla objekt, sträckte Latours artefakter ut sig i kedjor av relationer, som borrade sig genom väggar och kopplade ihop sig med nya aktörer. Man kunde äntligen tala om en teknologisk sociologi, fast med en riktning som pekade mot "sakernas kollektivitet" istället för deras "materialitet".

Man skulle kunna stanna här, i "klassisk ANT", och så skulle man kunna betrakta begreppen som en "verktygslåda". Men den typen av pragmatism är ju ganska trist. AIME går i kapitel 8 steget längre, från den analytiska "metoden", till teknologi som existensmodus; från artefakt, till teknologiska varelser (technological beings).

\\

Kapitel 8 börjar med att repetera några utgångspunkter. För det första kan inte teknologier förstås som isolerade objekt, de är alltid del av ett nätverk [TEC * NET]. För att få en bil att fungera måste vi addera vägar, bilverkstäder, kreditinstitut osv. För att få en hammare att fungera måste vi ha stålgruvor som smälter järn till spik.

För det andra blir teknologierna fullt synliga först när de går sönder eller ifrågasätts:

But it is with controversies that the heterogeneity of technological systems appears most clearly. An accident, a breakdown, an incident of pollution, and suddenly the “system,” by dint of polemics, trials, media campaigns, becomes as unsystematic as possible, multiplying the unforeseen branchings that delight sociologists of technology. (213)

Än så länge är detta bara en fråga om klassisk ANT. AIME har dock en annorlunda frågeställning än de tidiga "tekniksociologiska" texterna, och syftar istället på att finna existensmodi som är specifika för de Moderna. De teknologiska varelserna [TEC] har en primär egenskap: de glöms bort.

As soon as you have paid the bill and left the garage, the purring under the hood will make you forget everything right away - even if you continue to grouse about the bill for a while. It is this strange presence and absence that makes the beings of technology in fact so difficult to grasp. Like the beings of metamorphosis, would these also be beings of occultation, then? (217)

Om teknologierna blir synliga för oss när de går sönder, blir de lika snabbt osynliga så fort de har gjorts fungerande igen. "Technology, for its part, seeks to be forgotten. Definitely, it is about technology rather than nature that we can say “it likes to hide.”" (217). De Moderna omger sig med, och är fullkomligt beroende av, varelser som genast gömmer sig och blir osynliga. Å ena sidan är osynligheten helt nödvändigt för att vi ska kunna gå vidare i livet. Eftersom vi inte har en enda centimeters utrymme som inte befolkas av teknologiska varelser - från den maskinmalda espresson i min magsäck, till skjortans tyg, till GPS-satelliten 20 tusen kilometer upp i rymden - vore det otänkbart att tänka på allt detta samtidigt.

Men, sättet vi hanterar denna osynlighet på, har ett pris: Vi reducerar teknologiska varelsers komplexitet genom att separera mål och medel och genom att "mäta" dem i termer av effektivitet:

Effectiveness is to technology what objectivity is to reference: the way to have your cake and eat it too, the result without the means, that is, without the path of appropriate mediation (218)
/.../
If there is an unworthy way to treat technologies, it lies in believing that they are means toward ends. (219)

Om vi tänker oss att teknologiska varelser är effektiva medel för att nå vissa mål hamnar vi i en mycket intetsägande återvändsgränd, fylld av motsägelser, eftersom det är medieringarna som modulerar de värden som hela tiden förflyttas: "When people say of technologies that they are neither good nor bad, they forget to add: nor neutral." (219).

Tankevurpan ser ut så här när den explikeras: Jag försöker förstå datorn jag skriver på. Jag tänker att den är byggd efter principen att den försöker vara den mest effektiva lösningen för "databehandling". Den har byggts med komponenter som är de bästa på marknaden, och priset är noga uttänkt efter min "konsumentgrupp". Datorn är ett effektivt medel för mig att nå mitt mål: att effektivt behandla data. Så att jag kan surfa, skriva, räkna, göra excel-dokument och kolla på youtube. Jag kan göra bra saker med min dator, exempelvis photoshoppa doge-memer, jag kan göra dåliga saker med min dator, exempelvis nättrolla. Datorn är neutral eftersom den är effektiv.

Latour vill istället att:

We shall never find the mode of technological existence in the object itself, since it is always necessary to look beside it: first, between the object itself and the enigmatic movement of which it is only the wake; then, within the object itself, between each of the components of which it is only the temporary assemblage.(221)

Istället för att titta på objektet, måste vi titta bredvid det. Datorn tillverkas av ett företag, som har hundratals underleverantörer, som skriver hundratals juridiska dokument om patent, som anställer tusentals personer till sina fabriker, osv. Men datorn är även mera komplicerad än det gränssnitt som jag interagerar med (tangentbord, skärm, mus etc.). Teknologiska varelser är "veckade" på detta sätt:

The term “folding” will allow us to avoid the blunder of speaking of technology irreverently as a piling up of objects or as an admirable example of mastery, transparence, rationality, that would prove “man’s dominion over matter.” Technology always entails folds upon folds, implications, complications, explanations (228)

Om vi tänker teknologiska varelser i termer av effektivitet, luras vi av double click [DC]: "Spårvagnen du åker med är det mest effektiva medlet för att nå målet att förflytta dig från punkt A till B". En sådan analys missar alla veck som har behövt vikas för att spårvagnen skall rulla fram överhuvudtaget, och alla komplikationer som måste förlösas, alla explikationer som måste vikas ut för att spårvagnsnätet ska bli begripbart, alla resenärer, förare, politiker, företag, bilister som måste impliceras i spårvagnen så att den kan komma att befolkas.

Detta veckande, in och ut genom teknologiska varelser, leder till att teknologiska varelser blir medskapare av vad Latour kallar för "kvasi-subjekt", "since technologies have preceded and generated humans: subjects, or rather, as we shall soon name them, quasi subjects..." (230), vilket i sin tur leder till att vi:

In place of Homo faber, we would do better to speak of Homo fabricatus, daughters and sons of their products and their works. The author, at the outset, is only the effect of the launching from behind, of the equipment ahead. If gunshots entail, as they say, a “recoil effect,” then humanity is above all the recoil of the technological detour. (230)

Homo faber är en människa som skapar teknologier. En sådan utgångspunkt förutsätter ett stabilt subjekt innan mänskligheten har skapat en teknologisk mekanosfär, som sedan kan härska över "materien". Latour vänder på resonemanget med Homo fabricatus. Först kommer de teknologiska varelserna, sedan kommer kvasi-subjekten.

Som i Stanley Kubricks berömda film: Apan blir människa när hen plockar upp den första teknologiska varelsen, bestående av en benknota.