Machiavelli sitter tornet och blickar ut över folket på andra sidan ringmuren. Därute stormar lekmän och bönder med högafflar i nävarna. Han vet nu att det har gått för långt. Till och med de lärda han har anställt för att utarbeta politikens vetenskapliga grund säger "Du bryta mot Europadomstolen, du hava gått längre än landet på andra sidan havet". Speciellt högljudda är de nyfödda i Imperiet. De anser sig vara kränkta. Men Machiavelli kan nog låta bli att lyssna på dem, det klarar sig nog i två år till. Några talesmän för borgerligheten har nu även de vänt kappan efter vinden. Till och med i grannlanet talar de om en "bävning"utan dess like.

Riket i öster är inte glada för de vet att den nya Lagen kommer att få utrikespolitiska konsekvenser, något som Fursten inte hade beräknat i det inledande skedet. En undersåte till Fursten ropar desperat "det går inte, det är ingen fara, vi lovar" och en annan säger "vi kommer att få högre status i utrikespolitiken". Men det verkar som om det är över snart. En frihetskämpe därute säger att slutet är nära och att motståndet aldrig kommer att avta. En annan talar om att Fursten är ett"ånglok från helvetet"och en tredje skisserar pånya vapen. Samtidigt skallar ropen utanför murarna - maktmissbruk i republiken! Vi tiger inte längre! Fursten vet att om det är tillräckligt många därute kommer han att förlora. Det sade ju redan filosofen Baruch Spinoza. Men i framtiden kommer inte sådana filosofer att tala fritt. Det gäller bara att få igenom den här lagen och att folket tystnar. Fursten skickar ut några tjänare för att försvara det sista. Men det misslyckas nog. Nu hoppas vi att de tystnar där utanför murarna. Men de säger att de inte tänker göra det. Folk... så opålitliga och olydiga.

Skriven av admin den 05 juli 2008