Cyberanarkism vs. flow control

Carl Bildt skriver idag en slags kollektiv replik till mig, Anna Troberg och Måns Adler angående debatten om internet mot bakgrund av nordafrikanska revolter, “cyberkrig” och yttrandefrihet. Det hela går även in på trafik. Bildt skriver:

Med två miljarder internetanvändare och närmare fyra miljarder som använder mobiltelefoner har vi sedan länge lämnat det lyckliga urtillstånd som Kullenberg drömmer om. Cyberanarkismen är inte längre en option på nätet lika lite som trafikanarkism skulle vara det på våra vägar.

Det här är späckat med intressanta betydelser. Cyberanarkism och trafikanarkism. Samt ett urtillstånd!

Om vi börjar med “cyberanarkism” stöter vi på en etymologiskt intressant figur. κυβερνήτης ἄναρχος – Den självstyrande rorsmannen, som styr sin båt på ett flytande hav utan att följa regler eller auktoriteter. Vad som händer idag skulle i så fall vara att stater vill gripa tag i urtillståndets stormbyar och piskade vågor, och överkoda de med regler och styrningsmekanismer. Från det antika grekland går vi till 1440 och “erövringen av världshaven” kolonialismens Europa. Deleuze & Guattari:

This is where the very special problem of the sea enters in. For the sea is a smooth space par excellence, and yet was the first to encounter the demands if increasingly strict striation. The problem did not arise in proximity to land. On the contrary, the striation of the sea was a result of navigation on the open water. Maritime space was triated as a function of two astronomical and geographical gains: bearings, obtained by a set of canclulations based on exact observation of the stars and the sun; and the map, which intertwines medidians and parallels, longitudes and latitudes, plotting regions know and unknow onto the a grid.

Dock håller inte havet ens som metafor. Internet bygger på regler som man måste följa väldigt strikt. Sedan ARPANET är det Requests for comments som tecknar den karta av standarder som får datorer att prata med varandra över hela världen. Frångår man dem, så frångår man internäten. Om internet har ett urtillstånd, så bör det vara RFC 675. Förhåller man sig anarkistiskt till den, då bygger man ett LAN istället för ett internätverk.

Nåväl, nu var det nog inte det som Bildt menade, utan snarare kritiken av hans “flow control”. Bildt vill kontrollera flödena, jag vill kringgå kontrollen av flödena. Perspektiven är inkommensurabla, och Bildt skiljer sig inte från någon utrikesminister på den punkten. När Mubarak stängde flödet från Egypten blev jag arg och började faxa.

Helt orelaterat till Bildt, och helt utan guilt-by-association: Visste ni förresten att Irans president Ahmadinejad har disputerat i trafikplanering. Teheran har visst stora bilismproblem, vilket har lett fram till ett väldigt avancerat system av kameror som övervakar flödena för att motverka trafikstockningar. Dock stängdes de nyss ned från internet eftersom de (enligt rykten) användes av demonstranter för att se var poliserna befann sig och var människor samlades. Dock verkar det som samma kameror även används för att identifiera de protesterande.Det är alltså inte alltid så att övervakningen av flödena används till det de ska användas till. Tänk på det när datalagringen diskuteras. Undrar vem, förutom polisen, som kommer att kolla in loggfilerna som gerereras!

Två stundande analyser av hacktivism

Några korta tips som kan vara av intresse för den hackintresserade under våren.

Om en vecka disputerar Johan Söderberg på avhandlingen “Free Software to Open Hardware: Critical Theory on the Frontiers of Hacking” vid Sociologiska institutionen på Göteborgs universitet. Johan är extremt produktiv när det gäller böcker om hacktivism, bland annat har han författat Hacking Capitalism – The Free and Open Software Movement samt Allt mitt är ditt : fildelning, upphovsrätt och försörjning.

En annan bok som jag är sugen på att läsa är Daniel Goldberg och Linus Larssons Svenska hackare – En berättelse från nätets skuggsida.

En akademisk avhandling, en bok av två journalister. Inga omdömen förrän jag läst böckerna!

Men… för den som vill bege sig på en resa till “källmaterial” från lite internethistoria rekommenderas att man läser alla nummer av 020-KNULLA DÖDEN samt åtminstone ARGA UNGA HACKAREs manifestliknande utflykter.

Som eventuellt förvirrande saker kan vi läsa att:

Rummet var fullt av 0nd hackarenergi och vi satt och slackade på mIRKen i väntan på något bättre.

Well, alla coola kidsen har varit där, så varför skulle du vara sämre? Bunkra upp med knark och chips och ta på dig din finaste hackarskjorta för nu skall vi på utflykt till ett nät som kommer ge flera av er nostalgiska tårar i ögonvrån.

Vi valde att ladda upp ett connectbackskal. # det är som telnet, fast tvärt om.. Och så behöver du inga jobbiga lösenord # eftersom du är en hackare, och hackare använder inte saker som lös[n]eord.

# Ja det var roligt, eller hur? Nå? vad väntar ni på? Börja hacka!
# men glöm fan inte att städa i loggarna efter er nu!
#
# Kom ihåg!
#
# SANT –> VILL MAN BLI HACKER SÅ MÅSTE MAN HACKA! <-- SANT!

Skype escrowed

Idag gjorde jag ett litet inspel på DN.se och medverkade även i en chatt om datorsäkerhet.

Jag rekommenderar bland annat OTR-krypterad chatt.

Under chatten förekom en hel del frågor om hur säkert Skype är. Det är ju också krypterat! Jag är en “Skypekritiker” på en generell nivå, dels eftersom deras källkod är sluten, och dels för att de, hmm, samarbetar med TOM Skype i Kina. För att citera Skype själva år 2004:

Co-branded as TOM-Skype in China, the service will be launched on October 25 solely through TOM Online. Since its launch a little more than a year ago, Skype’s user base has grown rapidly to more than 13 million worldwide, with up to one million concurrent users. Its award-winning software, available to anyone with an Internet connection on Windows, Linux, Mac OS X and Pocket PC platforms, is easy to use and has superior CD-like, crystal clear voice quality.

Citatet är korrekt på en annan punkt. Skype är väldigt lätt att använda, funkar bra, alla har det, och man får till och med igång det hyfsat på öppna plattformar. Jag har själv programmet installerad på en av mina datorer… men jag undviker att starta det. Utan att vara paranoid, eller överdrivet misstänksam, så är det ändå så att just Skype är SPIONAKTIGT.

Dags att leta efter lite roliga läckor! Nu kommer jag länka till dokument som jag bara har hittat i i2p-darknätet, så om ni vill följa dem får ni först lära er i2p.

Vi börjar Delstaten Bayerns Trojanska bakdörr. Dokumentet beskriver en domstolsbegäran om att få lyssna in lite på Skypekonversationer mellan misstänkta kriminella. Det är inte helt enkelt, då krypteringen i Skype (som det visserligen säkert finns bakdörrar till) är stark. Men med vad som kallas för “Skype Capture-Software” är det ändå hyfsat överkomligt. Den kostar bara 3,500 Euro per licens. För den som läser tyska så finns det en djupare artikel att läsa hos heise.de.

Oups, hittade visst dokumentet på vaniljnätet också. Men installera ändå i2p så det blir anonymt!

Ett annat dokument är Responding to Law Enforcement Records Requests som släpptes av Crytome, men som verkar ha försvunnit därifrån, men som återfinns i de mörkaste av mörkernät.

Dokumentet beskriver hur man får ut information om användarna vid juridiska processer, och även om detta inte skiljer sig märkvärt från andra amerikanska företag (dock verkar Skype ha ett kontor i Luxemburg), så är det ändå lite roligt att de tar emot förfrågningar endast via fax:

When Skype’s LERM receives a faxed subpoena, the team will begin preparing the information, but will only release the records upon receipt of the mailed document.

Stort! Faxen sägs åter och åter ha dött ut, men inte ens i IP-telefonins tidsålder ger den ifrån sig dödsryckningar!

Således. Skype är ungefär lika säkert som din mobiltelefon. Det kan avlyssnas, det kan kapas med mjukvara från det säkerhetsindustriella komplexet, och dina personuppgifter kan lämnas ut till polisen via domstolsorder utan att du behöver få veta om det. Men, för det mesta pratar vi ju ändå i mobiltelefon, så det rör sig inte om någon avrådan från min sida. Det är dock alltid bättre att veta om brister än att förneka dem. Att Skype skulle rätta till dem är föga troligt. De har din data nu. Släpper man inte i första taget!

Om flödande bistånd

Skriver en debattartikel om Nätaktivistpengen och regeringens motsägelsefulla utrikespolitik på Expressen debatt idag.

Man kan säga att det är en vidareutveckling av en föregående bloggpost, fast med en djupare kritik av regeringens konstiga utrikespolitik. Sett ur ett helhetsperspektiv blir biståndet blott en komponent i den Bildtska “flow control”, som han verkligen har gått igång på.

För den som vill gå vidare i 2010-talets neocybernetiska kontrollteori om globala flöden kan följa det hela uppströms från Bildts statement:

“One of the most important challenges facing Sweden and the international community is to secure and facilitate the flows that give globalisation its power. But we must also be able to combat and control the flows that risk undermining our societies.”

Sen är det bara att googla loss så hamnar man till exempel i en sådan här powerpoint.

Kontentan är att Bildt vill släppa på vissa flöden och stänga av andra. Internet ska vara fritt och flödande och härligt när det passar, men det ska stängas så fort det inte passar. Ungefär. Samma tanke handlar om andra logistiska flöden, av pengar, människor, varor, bränsle etc. Det är samma krigskonst som Virilio presenterade; Staten är en administration av hastigheter, det är inte längre den container av folk och arbetskraft som den gamla nationalstaten en gång var. Utan här handlar det om att reglera flöden, ungefär som den styr- och reglerteknik som utgör cybernetikens grundpelare.

Problemet är bara att nätaktivister sällan låter sig inordnas i dessa styrsystem, utan arbetet med att släppa på internet är nästan alltid en manöver för att bryta och styra om flöden. Fly undan blockeringar och censurfilter, hitta underjordiska tunnlar, leda om flödena så de blir osynliga. Det är samma tillvägagångssätt för att släppa på ett “gott demokratiskt flöde” som det är att släppa på ett “ont brottsligt flöde”. (vem som bestämmer vad som är ett gott och ont flöde skiftar ju beroende på varifrån man tittar).

Observera dock: Detta är inget försök från min sida att skriva ned biståndsministerns ambitioner. Jag är övertygad om att hela satsningen vill väl och att alla som involverar sig också vill väl. Men det gäller att tänka rätt så att det inte blir fel.

Den lokala nätläckan

Häromdagen publicerades min text ”Bortom Wikileaks” Om nätläckans infrastruktur på nätet. Den finare versionen finns dock bara i tryck, alltså i Tidskriften Ord & Bild som rekommenderas varmt att köpa. För övrigt har jag tidigare skrivit texten Robotar och krig i samma tidskrift.

För att teckna en liten utvecklingslinje kan vi se tillbaka till 2008 där Robotar och krig-texten avslutades med följande passage:

Är då verkligen frågan om intelligens hos icke-människor den mest relevanta idag? Jag skulle vilja argumentera för att en överskattning av singuariteten kan leda till att vi missar de singulariteter som pågår runt omkring oss hela tiden.

Dessa små singulariteter. De ska vi hålla ögonen på, om vi vill förstå hur vi som (föränderiga) människor ingår i en lika föränderlig teknologisk ekosfär. Men nu är det inte robotar som är temat, utan nätläckor.

Vad får nätet att läcka? Denna fråga är mycket viktigare än vem som får nätet att läcka, speciellt om denna vem reduceras till en människa.

Man kan säga att en läcksajt behöver tre komponenter utan inbördes rangordning för att fungera: Det måste finnas ett nätverk av volontärer som är beredda att arbeta med driften av läcksajten, det krävs att det finns ett distribuerat datornätverk för säker dokumentation, ett nätverk som vi idag känner som internet. Och det krävs kryptografi.

Det är dessa tre sociotekniska fenomen som ger upphov till singularitetspunkten “nätläcka”. Tillför vi människor som arbetar tillsammans, ett distribuerat datornätverk och kryptering så har vi bäddat för en rymd där hundratusentals nätläckor är möjliga. Till exempel Vaggerydleaks. I texten talar jag om den fiktiva “Åmålleaks”, men det verkar som den småländska verkligheten hann före. Jag gav en intervju till Värnamo Nyheter, som inte har någon nätupplaga, men en vänlig twittrare tog ett foto (klicka för förstoring, aningen suddigt):

Även om nu Vaggerydleaks verkar vara ganska nystartad och primitiv, är tanken med lokaliteten väldigt viktig. Mycket av det som påverkar våra vardagsliv sker på en lokal nivå, från skolor och dagisplatser till lokaltrafik och bibliotekspolitik.

En multiplicitet av läcksajter gör även att vi kan skapa transparens i förhållande till en annan mycket distribuerad maktstruktur som går under många namn; gubbslemmet, bastuklubben, nepotism, vänskapskorruption, konspirationer etc. Till Värnamo Nyheter säger jag:

-Vänskapskorruption är vanligt på lokal nivå. Den berömda bastuklubben liksom. Man fattar beslut utanför offentlighetens ljus. Olämpliga jargonger som exempelvis rasistiska är också bra att lyfta fram i ljuset menar Kullenberg.

För övrigt: Stort cred till Värnamo Nyheter för deras citeringsstil. Rakt av och grundat i talet, och inte tillrättalagt med korrekturer av såna där ord som “liksom”.

Så, genom att nätläckorna distribueras får vi inte bara en bättre och mera redundant infrastruktur för en ny form av transparens och möjligen även en ny form av demokrati (gillar inte att använda de två orden sådär, men ni förstår vad jag menar).

Men, den lokala läckan har ett nytt ansvar att axla, ett ansvar som ännu inte utforskats ordentligt. Ju mindre ett sammanhang blir, desto svårare blir anonymisering. Den lilla byn eller den lilla staden har en speciell form av hat och småsinthet. Det finns ingen massa att försvinna i, utan blir man uthängd på fel sätt kan det bli jobbigt.

Nåväl. Läs gärna min Ord&Bild-text. Den skrevs för övrigt i mellanrummen som uppstod på den 27 Chaos Communication Congress, där läckor minst sagt var på tal lite överallt. Känns som att framtiden har mycket att bjuda.

Och en sak till: Att Vaggeryds politiker ger kommentaren “Det känns suspekt”, känns för mig helt perfekt!

Bistånd, legitimitet och bitmynt

Det är väldigt intressant att både Hilary Clinton i USA och Gunilla Carlsson på svenska UD vill ge pengar till nätaktivister, som ett slags “bistånd” för att jobba för demokrati i diktaturer.

Det hela gör mig väldigt förvirrad, men samtidigt skapar det många intressanta frågor.

För det första, vad är en “nätaktivist”? Uttrycket är knappast etablerat men Carlsson använder det friskt:

-Nätaktivister är de nya demokratikämparna, säger biståndsministern till Dagens Nyheter.

Begreppet spänner från företag som aktivt arbetar med att göra sina tjänster tillgängliga i länder där de blir blockerade till anonyma hackers som aldrig röjer sin identitet på nätet. Till företag kan svenska Bambuser räknas in, men man skulle kunna inkludera Twitter och Facebook, som båda åtminstone litegrann har anpassat sina tjänster för att bli mera säkra i bland annat mellanönstern och nordafrika.

En annan fråga handlar om legitimitet, något som Rasmus diskuterar i sin mycket läsvärda recension av Evgeny Morozov. De flesta nätaktivister jag känner arbetar med direktaktioner mot svenska lagar. Att kringgå FRA-lagen eller det stundande datalagringdirektivet, att lura IPRED osv. är dock helt lagligt, och har alltid varit så, trots att det finns en och annan debattör som tycker att det är att gå för långt.

Det rör sig alltså inte ens om civil olydnad, utan snarare om att helt enkelt bygga bort den övervakning som har installerats. Internäten spänner ju över hela världen, och bistånd skulle likaväl kunna vara att kringgå svensk övervakning som egyptisk. Loggar skapas av datorer varhelst i världen, och de måste alla dränkas i krypto.

Men när det gäller “bistånd” så blir det lite annorlunda. Utan att nämna namn eller aktörer så kan man ganska lätt säga att de senaste händelserna i mellanöstern och nordafrika har varit lyckade ur ett nätaktivistiskt perspektiv genom att man de facto har överträdit lagar i “ockuperade nätverk”. Jag är själv mycket kritisk till överbelastningsattacker, men de har förekommit mot samtliga regeringars hemsidor, något som kan bli problematiskt med regeringspengar (det blir ju helt plötsligt en sån där “cyberattack” som Cecilia Malmström hela tiden varnar för). Hela nationella nätverk kartläggs även, och avancerade strategier används för att öppna nätverken inifrån (eller för att samla statistik). Ur ett Iranskt eller Bahrainskt perspektiv är detta IT-terrorism, och frågan är vad som händer om det står “Sponsored by Government of Sweden” på den.

En annan intressant grej är exit-noder för darknet, som exempelvis Tor och I2P. Dessa teknologier är ofta helt avgörande för att öppna nätverken och skydda användare från övervakning. Men, något som väldigt få vet är att en exit-nod är en neutral förmedlare av vilken trafik som helst. Detta gör att det ofta räcker med att den missbrukas av en enda pedofil, så kan en fumlig polis ta ned den. Exit-noder kostar pengar att driva, rätt mycket om man verkligen vill öka bandbredden och hjälpa människor, men frågan är vem som tar ansvaret när det blir gryningsräd i serverhallen på grund av en paedobear?

En tredje aspekt är att pengar är demokratiserande, och tvingar fram demokratiska strukturer. Distribuerade sammansvärjningar som exempelvis Telecomix och Anonymous fungerar ofta just på grund av att de saknar alla former av formella strukturer, och istället förlitar sig på mellanmänskligt förtroende. Utan att låta negativ, så är det en uppenbar risk att pengar slår split i ett sådant förtroende och allt rasar samman. Ett roligt exempel är Telecomix Flattr-konto, som innehåller 177 euro, vilket är de enda pengarna som finns, men som ingen har gjort något med eftersom det då skulle kräva att en juridisk person gjorde en banköverföring.

Kanske är det dags för en ny form av telekommunism för att undvika villkorade pengar. En sådan lösning är bitcoins (bitmynt?), en kryptografisk peer-to-peervaluta, som den senaste tiden har stigit i värde och accepteras av allt fler företag som betalningsvaluta. Donationer i bitcoins tas emot av bland annat Tor, Telecomix, I2P och EFF. En helt klart önskad bieffekt av bitcoins är att de skapar en anonym och ospårbar transaktion av “pengar”, något som är mycket fördelaktigt om man vill köpa infrastruktur i exempelvis Kina eller Iran.

Det ska kort sagt bli spännande att följa Carlssons satsning och se vem som tar emot pengarna och vad det gör med den där mystiska “nätaktivismen”.

Föreläsning i morgon Onsdag

Imorgon ger jag en snabbinsatt föreläsning om Egyptenblackouten i Götet. Föreläsningen och den efterföljande diskussionen är öppen för alla. Vi syns där!

Tid: 18:00 – 21:00 (onsdag, 2 Feb)
Plats: Infoteket Olof Palmes plats 1, Göteborg
Värd: Göteborgs socialdemokratiska högskoleförening

Ämne för dagen är Internet och politik med Christopher Kullenberg. Med tanke på det som händer i Egypten blir det allt tydligare att demokratirörelser på internet utgör ett hot mot världens diktaturer. Sedan internettrafiken lades ner i Egypten har nätaktivister på olika sätt försökt undgå blockaden. GSHF har därför bjudit in Christopher Kullenberg, doktorand inom vetenskapsteori vid Göteborgs universitet och en av grundarna till den svenska organisationen för nätaktivister Telecomix, som har en huvudroll i att skapa kontakt mellan Egypten och omvärlden, för att föreläsa om internet, censur och politik. Vi träffas på infoteket kl 18:00 och kommer ha mötet tillsammans med Tjänstemännens s-förening i Göteborg. Infoteket ligger vid Järntorget och skulle du ha svårt att hitta så ring någon i styrelsen, kontaktuppgifter hittar du på http://www.gshf.eu.

En intressant fundering, med tanke på att det är sossar som arrangerar föreläsningen, är att den Socialdemokratiska Internationalen lämnar sitt stöd för Mubarak. Annonseras via Twitter. Internet är dock nere, så vill man få in det budskapet till Egypten rekommenderas fax.