Gallo lazor

Internauts of Europa – there is still a window of a few hours tomorrow morning to stop the Gallo report. This report suggests serious copyright repression all over, and the industry payed a lot to get it on the table. Payback for the AIplex incident may provide lots of lulz, but stopping the Gallo report will hurt much more. Follow the instructions from La Quadrature du Net. And call tomorrow between 9 and 12, just before the elections.

Please Note: The Gallo report contains lots of lies according to Werebuild Interfax.

Mikrofascismen

Många frågar sig vilka det är som har gått och röstat på Sverigedemokraterna. Vissa tecken hittar vi i allt fler spektakulära läckor.

Problemet uppstår när aggregerade egenskaper ges för att kartlägga en “väljarprofil”. Då kommer man fram till att det är lågutbildade män från landsbygden osv. Visst, men det säger egentligen inget. Dessutom får partier som tappat röster till Sd problem med att förklara att de måste förklara sin politik “tydligare”, och tillfredställa dessa lågutbildade män med flera jobb så försvinner främlingsfientligheten. Det låter väldigt sossigt och fint, men problemet måste tänkas på en mera fundamental nivå. Begärens.

Sverigedemokrater är inte lurade. De lever inte i falskt medvetande, de är inte alienerade arbetare som gått snett i livet. De har röstat, och de har röstat för att de hatar invandrare. De vill köra ut dem, de begär deras försvinnande. Det har inget med valet att göra.

I Anti-Oedipus diskuteras en viktig passage hos Wilhelm Reich som skrivs efter andra världskriget:

Reich is at his profoundest a thinker when he refuses to accept ignorance or illusion on the part of the masses as an explanation of fascism, and demands an explanation that will take their desires into account, an explanation formulated in terms of desire: no the masses were not innocent dupes; a certain point, under a certain set of conditions, they wanted fascism, and it is this perversion of the desire of the masses that need to be accounted for. (31)

Jag stöter detta begär till den andres undergång lite då och då. I Göteborg är det vanligt på spårvagnen. Några unga blonda svennar byter platser för att inte behöva sitta bredvid invandrare med tysta ord som illa döljer deras hat. Kvällstidningarnas kommentarsfält dränks och flashback svämmar över. De är mina grannar och de har inte lurats av Jimmie Åkesson. Fascism börjar alltid i mikrofascism, och Sverigedemokraterna kan inte ens fylla sin representation ute i kommunerna. Valfilmen som visar burkaklädda kvinnor springa ned en pensionär är inte en överdrift, ingen statsangelägenhet. Det är en viral smitta som bara växer i styrka när man så klumpigt hanterar den i “fördömanden”.

Begäret efter ledare, begäret efter renhet och begäret till den andres död är omkring oss överallt. Ibland syns det i valen, ibland inte. Massorna kan inte “informeras” om allas lika värde, de kan inte botas med “ännu fler arbeten och tillväxt”. De hatar lika mycket och slår undan varje försök som “indoktrinering”… hatet måste brytas på en mycket mindre nivå… Europa ekar av fascism, och den visar sig som en utspritt tryne utan central kontroll eller planering. Den är i mitt kvarter. Faran är inte vilka 20 personer som sitter i riksdagen och skriker sig hesa, utan den sociala destruktion som Sverigedemokraten drar med sig för samhällen i vår närhet.

Meanwhile i tunnlarna

Igår natt observerade jag räden som sänkte riaa.com och i natt är mpaa.com vald till “target”. Bakgrunden är att det indiska företaget AIplex (länk funkar bara mellan anfallen) uppges hyras av film- och musikbranschen för att ddosa thepiratebay.org. (Det är märkligt att Piratpartiet inte har tagit upp detta, i och med att de hostar TPB borde de kanske slagit på stortrumman).

För att skapa de distribuerade attackerna används Low Orbit Ion Cannon, eller diverse unix-kommandon.

Resultatet av ddos är framförallt mediepådrag. Att sänka sajter under några dagar är egentligen meningslöst, effekten är istället opinionsbildning. Men jag är personligen skeptisk till strategin annat än om man verkligen is doing it for the lulz. Effektiviteten är ungefär lika stor som att kasta tomater på Sverigedemokrater, och riskerar i värsta fall att orsaka moralpanik bland justitieministrar och lobbyorganisationer som vill ha “ordning och reda på internet”.

Det intressanta är dock vad statusen för ddos-attacker kommer att vara i framtiden. Det har länge misstänkts att hyrsnutarna jobbar med dessa attacker, men först nu verkar det som att AIplex bekräftar det. Man kan undra vad exempelvis Antipiratbyrån eller Netopia, de svenska motsvarigheterna, har att säga om dessa metoder som verkar cirkulera bland deras internationella kolleger.

Det finns bättre saker att fylla näten med. Exempelvis darknet-trafik. Eller, om de hundratals, kanske tusentals (svårt att säga) personer som deltar i attackerna använder fyra fem timmar med att synkroniserat ringa varenda MEP i Strasbourg, så kanske Gallo-rapporten kan stoppas, och hämnden mot industrin blir desto hårdare (beställningsjobbet för Gallo-rapporten kostade nog mer än vad det kostar att hosta deras servrar).

Men det är kanske bara mina fifty ciphers.

Uppdatering: Nu skriver även IDG om det.

Facebookevents

Okej, det här är lite ironiskt. Men det har skapats ett Facebook-event (varning för länk) för festen ordnad av Ink Bokförlag där bland annat Det Nätpolitiska Manifestet släpps. Genom några “trix” lyckades jag få ut texten ur fängelset:

Ink är Studio Barnhus favoritbokförlag. Studio Barnhus är Inks favoritpartymaskin. Tillsammans ordnar dessa kulturinstitutioner Bokmässans finaste kalas / ballaste disko / bästa häng – kalla det vad du vill, missa bara inte lördagen på Röda sten, där releasefesten för Christopher Kullenbergs Det nätpolitiska manifestet äger rum.

Dörrarna öppnar 21:00, och förutom Studio Barnhus själva (alltså Axel Boman, Petter Nordkvist och Kornél Kovács) spelar Göteborgs egna lofi-goth-psyk-gudinna Scout Klas, samma stads unga, finsk-makedoniska technohopp Shakarchi & Stranéus samt indiekonnässören, tillika kulturskribenten Alice Eggers med vänner. Ändra fram till 03:00!

Tidigt på kvällen samtalar Christopher Kullenberg och Samira Ariadad om boken, nätet och livet.

Kom och bli glad med oss önskar Ink bokförlag och Studio Barnhus!

Time: September 25 at 9:00pm – September 26 at 3:00am

Location: Röda Sten

Ironiskt är det dels för att jag inte har Facebook och inte kan bjuda in er den vägen. Ironiskt är det även för att jag i Manifestet analyserar just Facebook som en grundpelare i den panspektriska primitiva ackumulationen, där våra liv omsätts till värde för stora företag. Så gör er till slavar under databasen och fyll i att ni kommer! Eller kom bara, man måste inte ha Facebook för att få komma. Ni är alla bjudna!

Lecture on monday

On Monday I will give a lecture entitled The social and technical history of molecular biology. I will discuss the technology transfer of 20th century physics that reshaped the sciences of man (sic!), how research programmes are influenced by funding, and the ethical consequences of emerging knowledges.

Lecture is given in English for students of natural sciences. However, lectures are public and anyone is free to come by and listen. It is held in Stora Hörsalen, Main building of Humanisten at Gothenburg University, 13:15-16 on Monday 20/9.

All interested welcome!

Det nätpolitiska manifestet – stundande referenser

Redan i våras skickade jag ett tidigt utkast av Det Nätpolitiska Manifestet till Pelle Snickars som tillsammans med Jonas Andersson är redaktörer för den högintressanta boken Efter the Pirate Bay.

Jag läser boken med stor spänning. Ett kapitel åt gången. Sakta men säkert. Troligtvis kommer jag återkomma till den flera gånger här på bloggen, och den utgör verkligen ett intressant historiskt avtryck för den som om låt säga tio år vill återgå till de debatter som förs idag.

Trots att jag inte kommit så långt i läsningen kunde jag inte låta bli att söka på mitt eget namn i den pdf-fil som nådde mig på ett hotellrum i Tokyo.

Versionen av manifestet som jag skickade till Pelle Snickars är nämligen ganska olik slutresultatet som nu är i tryck. Men det huvudcitat som ges i inledningskapitlet är (troligtvis) ganska intakt:

Det ”innebär att varje sökande efter politiska strategier måste relateras till de konkreta situationer och sammanhang som har gjorts möjliga genom Internet, snarare än i de transcendenta och ideala principer som karaktäriserar den lagstiftande politiken. Möjligheten att skicka paket av data [det vill säga, fildelning] mellan ett obegränsat antal människor med ljusets hastighet fanns inte före Internet. Alltså fanns inte heller de sammanhang som nu existerar innan vi gick till näts.” (s. 27, text i hakparenteser tillagda)

Vidare diskuteras begreppet nätvaro på ett mycket bra sätt. Den andra referensen till boken står Rasmus Fleischer för, och den handlar om det kapitel som i manifestet heter “Från Cyberrymden till Spectrial”:

Christopher Kullenberg skriveri Det nätpolitiska manifestet om hur den erfarenheten fick aktivismen att formera om sig som mer praktiskt inriktad hacktivism. Därur kristalliserade sig både informella kluster som Telecomix och en formell organisation som Juliagruppen. Utan att någon riktigt märkte det föll piratsymboliken bort på vägen och ingen såg längre något behov av någon sjöfarkost som samlande symbol. (s. 259)

Rasmus kapitel är evigt intressant (i Spinozistisk mening) och visar i 13 postulat hur nätpolitiken har transformerats de senaste tio åren (och lite till). Det avslutas med ekologisk tankeställare om nätpolitikens immanens, i ett stycke som ligger nära begreppet nätvaro i manifestet:

Nätpolitiken är också främmande för idén om en ’tredje man’, för nätet är den ekologi där vi alla redan lever. All form av kritisk distans är därför omöjlig. Att hålla huvudet kallt innebär i stället att tänka långsiktigt, i andra och tredje gradens konsekvenser, vilket är svårt men kan underlättas genom att hacking betraktas som en resurs och inte som ett hot.

***

Mina sökningar i pdf-filen gav även några oväntade resultat. Andreas Ekström hänvisar till detta blogginlägg där jag kritiserar (Piratpartiet) hur man kan ha som “värdering” att man vill ha “hårda fakta”.

I en fotnot i kalleps kapitel finner jag dessutom en kul referens till en text jag skrev i Gläntas framtidsencyklopedi anno 2008. Jag hittar inte texten på interweb, ej heller i min stökiga lägenhet. Men vad jag minns går den i vitalismens tecken och diskuterar begreppen fröa och igla, de två organiska primärfunktionerna i bittorrent.

Det här blogginlägget blev visst obehagligt egocentrerat under författarfunktionens tunga ok. Det nätpolitiska manifestet innehåller inga referenser till externa texter, inga acknowledgements till andra personer, inga fotnoter. Tanken att skriva så är att tvinga fram en associativ kosmologi snarare än ett akademiskt rotsystem av referenser, som möjliggör att boken kastas iväg i en flyktlinje som kan landa lite varsomhelst. Så även om inspirationen givetvis är hämtad från mina vänner i tunnlarna, tänker jag att boken måste kastas in i nya tunnlar för att få mening. Och därmed leda till oväntade handlingar.

Föreläsningstips

På måndag föreläser jag om fysikens sociala historia, experimentens betydelse för att bevisa teorier, kuhnianska paradigm, icke-linjär historia och kärnvapenmissiler. Bland annat diskuterar jag hur Einsteins relativitetsteori accepterades genom att tidigare experiment vek tiden och återverkade i samtiden.

Föreläsningen ges inom kursen Theoretical and Historical Perspectives on Science, men föreläsningar är offentliga, så vem som helst får komma och lyssna. Tyvärr är det cirka 90 personer som går kursen, så det blir inte så mycket diskussion, men det finns i allafall gott om plats i de gigantiska hörsalarna.

Föreläsningen ges på engelska. Måndag 13/9, 10.15-12.00, Lilla Hörsalen (i huvudbyggnaden av Humanistenhuset). Alla välkomna!

Yttrandefrihet och upphovsrätt

Idag skrev jag en kommentar till razzian mot PRQ i SvD till försvar för internetoperatörerna mot upphovsrättsindustrin. Per Strömbäck på lobbyorganisationen Netopia svarade.

Givetvis har jag och Strömbäck olika uppfattningar om vad som är viktigt, och det känns redundant att påpeka dem här. Dock vill jag bemöta en sak. Strömbäck skriver:

Att upphovsrätten är en förutsättning för yttrandefrihet borde vara självklart för en akademiker, utan det sambandet kan Kullenbergs forskning publiceras av någon annan i eget namn eller spridas i förvräng form.

Nej! Tvärtom! För det första är yttrandefrihet i absolut mening inte beroende av upphovsrätt. Att yttra något fritt gör jag den sekund jag trycker på “publish” på denna blogg, helt oberoende av vilken “licens” jag skulle sätta i efterhand. För det andra är upphovsrätt en märklig avart inom akademin. Det är en nutida uppfinning rent idehistoriskt, och den går rakt emot många av de vetenskapliga ideal som forskningen i vanliga fall åberopar.

Jag välkomnar att min forskning sprids vind för våg, gärna i förvrängd form under annat namn. Det vore mig en stor ära! Visst förekommer plagiat inom akademin, men det är sällan en upphovsrättsfråga, utan snarare drabbas plagierande akademiker långt hårdare än vad ett litet upphovsrättsbrott någonsin kan åsamka. Det är då snarare frågan om etiska ideal om originalitet och hederlighet som står på spel.

Inom akademin är upphovsrätt mest ivägen, och för det mesta helt ovidkommande. Kunskap blir bättre om den delas, och en akademiker som försöker skydda sina idéer och sin forskning med upphovsrätt, är oftast ingen bra forskare.

Några akademiska referenser

Hösten har börjat och det är dags att återgå till den filosofiska fromheten. Så jag kastar ur mig lite referenser.

Jag skriver bland annat ett kapitel i boken The Mutual Construction of Statistics and Society om förändringen i de svenska samhällsvetenskaperna under efterkrigstiden. Kapitlet gör flera teoretiska poänger gällande användningen av vetenskaplig kunskap i de moderna samhällena, samt förhållandet mellan kvantifiering och statsapparaters territorialiteter. Det jag skriver här är en slags teaser till min avhandling som (om substansen vill) bör vara klar om ett år.

Hela boken är väldigt intressant, och jag ämnar återkomma till den här på bloggen. Tyvärr är den svindyr, så för den speciellt intresserade rekommenderar jag kopieringsmaskinen eller att man säger åt sitt lokala bibliotek att köpa in den.

Igår var jag och lyssnade på Mats Rosengrens föredrag om filosofen Ernst Cassirer, som åtnjuter en speciell plats i Göteborgs hjärta, då han höll mytomspunna föreläsningar om Kant under kriget just på Göteborgs universitet.

Mats har tagit Cassirer vid hornen och gör i boken De symboliska formernas praktiker en omläsning av hans centrala begrepp, bland annat Symbolische Prägnanz som kopplas till Derridas bricolage. En ännu mera intressant koppling sker till biologen Jakob von Uexkülls tankar om hur organismer skapar sin egen värld.

Dessutom finns en lång referens till min text Robotar och Krig angående förhållandet människa, teknik och subjektivering, samt till min och Kalles text om smittor, som även dyker upp i Martin Löwdin Hanssons magisteruppsats i retorik.

Spekulativ hypotes: Kanske är det så att den göteborgska kommunismen är en liberalism, och att Cassirer är den gemensamma nämnaren.

System error

Something is wrong with this webpage. It loads very slowly and I’m trying to find the problem. Sorry for the inconvenience.

Update: Problem solved thanks to my dear friend jaywalk.