Kapital, Identiät, Macht

The podcast Kapital, Identität, Macht now has two episodes, which were recorded in local settings in and around Gothenburg.

The show has been in the making for quite some time, but it wasn’t until we teamed up at the Sociology conference that we found the right name for it. Capital, Identity and Power should be understood as themes that come back every now and then, just like little refrains, but maybe in a wider sense than in traditional sociology.

I’m in the first episode, which departs in my forthcoming book about net politics, together with Karl and Otto, we discuss many things, amongst them closely by Karl. It also features Monki and Geraldine.

We are aiming at producing these podcasts regularly in English. What we write, we usually write in Swedish, out of habit and because it is more comfortable. But talking is (at least according to the Greeks) the higher form of philosophy!

Oh, and if you wonder about the website, derkapitalism.us, well… it is hosted under my desk at the university on an old PC-computer. Also there is the academic blog Tes, Antites, Protes on that server. The so-very-1990-design is there due to the fact that I can’t write html invented in this millennium. So please, mind the animated gif images. RSS was invented in 1999, so maybe that feature will come in a near future. Until then, go get the files!

PirateISP – Det symboliska, det rituella och det reella

Jag följer med spänning PirateISP, en internetoperatör som nyligen har grundats av bland annat min gode vän Gustav Nipe, och som skapar viss förvirring i diverse kommentarsfält.

Anledningen till förvirringen beror på flera saker, framförallt på den gängse synen om vad politik är. Enligt Per Herngren kan denna spåras till container-världsbilden, där samhället förstås i olika containrar som är separerade från varandra. Exempelvis existerar “politiken” inom ett system av representativ demokrati, “marknaden” är ett system där företag köper och säljer varor och tjänster, “fritiden” är en aktivitet skild från “arbete” etc. De olika systemen medierar mellan varandra, men består intakta genom en “metodologisk nationalism” som gör att vi får olika enheter i samhället, exempelvis Sverige, Göteborg, volvoarbetare, media etc.

Vad är då PirateISP? Enligt hemsida är de internetleverantör som tillhandahåller uppkopplingar till privatkunder i öppna stadsnät, i enlighet med Piratpartiets principer. En vän av containerteorin om samhället sätter genast frukostägget i halsen. Hur kan ett företag (internetleverantör på marknaden) tillhandahålla en tjänst till privatkunder och samtidigt basera sig på offentliga politiska principer? Vad blir konsekvensen av detta; att det skapas ett Volvo-parti som kandiderar till kommunfullmäktige i Göteborg och att Folkpartiet startar ett väktarbolag för att hålla ordning och reda i skolorna och se till att alla talar brytningsfri svenska och inte täcker sina huvuden med slöjor?

Men frågan är om containerteoretikern någonsin har haft rätt. Teoretiskt sett kan man tänka sig att principer, lagar, regler och axiom existerar i ett eget universum, som förhåller sig oberoende till något så simpelt som privata eller kommersiella intressen, och som genom rationell diskussion sakta men säkert representerar folkviljan. Men det är ju bara teori.

Gustav nämner en jämförelse med Socialdemokraterna. Socialdemokraterna bidrog inte bara till folkparker och möteslokaler (infrastruktur) utan framförallt till gemenskaper som kunde förvalta de principer som för det mesta utarbetades av partitopparna. Utan gemenskaper töms principerna på mening och förvandlas till en ensam filosofs spekulationer. Med detta måste vi träda ur containerteorin, något som bland annat Isak Gerson gör i ett inlägg.

Finns det då något annat sätt att tänka vad PirateISP gör? Man skulle kunna laborera med en annan tredelad distinktion – Symbolisk, rituell och reell politik. Symbolisk politik skulle vara att man inom konstens register tillverkade symboler för att skapa en politisk medvetandegörning av problem och lösningar som man anser vara viktiga. En rondellhund eller en simulerad psykvårdsintagning skulle vara lokala ankdammsexempel, vars syfte är att väcka debatt och opinion. Target=den allmänna ideologiproduktionen.

Rituell politik å andra sidan är asignifierande och kollektiv. Exempelvis bläddrar jag rituellt igenom alla loggfiler på mina datorer och raderar dem, vilket ger en sorts tillfredsställelse i och med vetskapen att Bodström och Tolgfors inte kan övervaka mig då. Eller så skapar jag en ny Apache-server för att ytterligare distribuera internet (ja, det låter tvångsmässigt, men ritualer är i huvudsak irrationella, och stärks av ett begär att upprepa dem). Andra ritualer kan vara att dyrka totem, sjunga Internationalen, bränna stadsjeepar, dyrka en AI, eller dansa tango. Principen är dock att ritualen inte visar “massan” den rätta vägen, utan snarare vänder sig inåt mot en grupp, som därmed manifesterar sig själv politiskt.

Den tredje distinktionen är den reella politiken, som innebär att man bygger upp krafter som verkar direkt i världen i syfte att skapa det samhälle man önskar. PirateISP skulle kunna räknas hit; FRA och datalagringen är skador på samhället, så vi bygger bort problemen genom en direkt aktivitet. Hit skulle man även kunna räkna folkparker, plankas bötesförsäkringar, de kommunistiska kommunerna, offshore-banker i skatteparadis, eller varför inte Telecomix Communications Agency.

Även en containerteoretiker har väl accepterat att konsten och det symboliska är politiska. Vi har ju sedan Wittgenstein åtminstone, och framförallt med amerikanska tappningar av poststrukturalism och textism priviligerat det symboliska multiversumets förmåga att influera tänkandet. Det är bekvämt att förlägga det politiska hit, för då är det “bara” symboliskt, och därmed harmlöst. Den immateriella semiotikens lättja gör att vi kan reducera det hela till en “debatt”.

Det rituella förknippas ofta med sekterism och diskvalificerar sig som politik enligt containerteoretikern eftersom det varken är allmängiltigt eller öppet. Det premierar endast det privata.

Det reella skulle klassas som ett särintresse, utan demokratisk kontroll. Sådant får endast förekomma i det privata enligt containerteoretikern. Ett företag och en familj får göra som de vill, i sann “liberal” anda, så länge de inte gör anspråk på det generella utan håller sig i den privata domänen. Detta är en grekisk distinktion; Mannen styr över sin familj, men när han vill styra över andra måste han gå till torget och ge sin röst tillsammans med de andra röstberättigade männen.

Att argumentera mot containerteorin är kanske att slå in öppna dörrar. Men kan man istället problematisera distinktionen symbolisk, rituell och reell?

Givetvis kan man det. Det mesta av politiskt ihärdigande präglas av både och. Socialdemokrater tillverkade en hel estetik och en symbolisk ordning, de ritualiserade första maj och byggde upp folkparker, ABF, Kristna broderskap, försäkringssystem och gemenskaper. Piratpartister gör kampanjlåtar (symboler), laddar hem torrenter (ritual) och bygger internetoperatörer och hostar thepiratebay.org (reellt).

Symboler kan leda till att reella förändringar sker, ritualer kan smitta (om alla kopierar min ritual att radera loggar finns inte längre datalagringsdirektivet, #kopimiplz), och de reella politiska praktikerna kan tvinga fram både ritualer och symboler. Återigen kollapsar distinktionerna, som egentligen har släktskap med containerteorin. Det symboliska, rituella och reella är på sin höjd bleka lacanismer, och de har aldrig varit skilda från varandra.

Eller för att sammanfatta med en one-liner: 012. Don’t think outside the box. ­­Build a box.

Antimarknader – Outro

Den här helgen har kantats av en kritik av antimarknader för ett öppet internet och för öppen mjukvara. Först skrev jag och Marcin om nätneutralitet och Telia, sen skrev jag idag om Apple och inlåsningar.

Dessa båda linjer sitter ihop, och de är bara en försmak på vad som är i görningen i och utanför Europa, på sina ställen värre, ibland bättre.

Framtidens internet, det låter klyschigt, har några utmaningar framför sig. Tillåt mig att spekulera!

1. Ökad beräkningskraft kommer att göra Deep Packet Inspection allt vanligare. Om man på allvar vill prioritera trafik, så är DPI det man vill jobba med. Mycket förenklat går det till så att man lyfter ut varje paket som skickas i internäten, och sedan ger man dem en prioriteringsordning, alternativt blockerar dem. Detta kan användas för att göra så att näten ger bättre prestanda för vissa protokoll eller tjänster, för detaljerad övervakning, och eventuellt (och hypotetiskt) för att identifiera all upphovsrättsskyddad data och bygga ett kompensationssystem för “upphovsrättsinnehavare”. Dumma kablar blir “smart” infrastruktur, som garanterat kommer ha effekt på nätneutraliteten.

2. Varför Telia? Varför Apple? Det är inte så att vissa är ondare eller godare i djungeln av infrastruktur. Anledningen till att vi tog dessa två exempel, och de bör endast förstås som exempel, är att de är övertydliga i att leverera låsta nät och låsta produkter, samt att de sysslar med vertikal integration; i Telias fall nät+innehåll (ex Spotify, TV, musik) och i Apples fall hårdvara+innehåll (iPod, iPhone, iPad+Itunes Store, App Store). Iphones levererade av Telia är troligtvis den mest slutna internetprodukt vi någonsin skådat, därav dessa exempel. Och fler kommer i framtiden. Snart kopplas iPads, TV-apparater, och annan elektronik som inte är vanliga datorer till internet. Räkna med att innehåll kommer stå i centrum under paroller som “content is king”.

3. Varför inte marknadens logik? Telia har kassa nät, men Telenor har helt öppna nät där inget är blockat och det inte finns någon övre gräns på datatrafik. Apples iPhones är som Minitel-terminaler, men Nokia och Android säljer open-source-mobiler där man kan kompilera vilken kod man vill. Om konsumenter vill välja så är det ingen som tvingar dem till de sämre alternativen, låt dem vara! Skicka dem till Sverker på Plus så kan Svenska Folket ™ bli informerade om vad som gäller, så är allt överstökat!

Riktigt så enkelt är det inte. När stora aktörer har en bit av kakan, så är det ekonomiskt sett det mest rationella att skapa en antimarknad. Telia och Apple kan pressa underleverantörer, kan bygga ut infrastruktur, och framför allt kan de köpa upp mindre företag som kaffebröd. Om vi inte sätter press på de stora aktörerna, byggs inlåsningarna in i vår gemensamma infrastruktur. Telia lägger en fiberkabel, Apple köper upp en processortillverkare. Om internet ska vara internet, som jag och Marcin argumenterade, så räcker inte marknaden till.

4. När vi implementerar telekompaketet i Sverige har vi stöd i de lagar som drevs igenom att implementera en form av nätneutralitet. Vi har möjlighet att implementera att internetanvändare inte ska kunna stängas av från nätet. Förhoppningsvis leder dessa diskussioner till att vi också har flera opinioner som fortsätter att trycka på dessa frågor i alla möjliga sammanhang.

Det är anledningen till artiklarna om Telia och Apple.

Det Nätpolitiska Manifestet

Från och med idag går det att förhandsbeställa min bok, det nätpolitiska manifestet, hos Ink bokörlag.

Så här beskrivs innehållet:

Det nätpolitiska manifestet är den tredje boken i serien Ink manifest. Den tar dig från Teherans gator till nätets djupaste darknets, från tingsrätten i Stockholm till de surrande datorhallar där varje steg du tar på nätet registreras. Det är en svindlande text som visar hur internet kastat omkull vår politiska tillvaro och bundit oss vid en teknologi som inte går att skilja från våra liv. Nätet är en möjlighet till politisk kamp och frigörelse, men det kan också utgöra ett verktyg för övervakning och repression. Genom en analys av de senaste årens konflikter kring The Pirate Bay-rättegången och genomdrivandet av FRA-lagen, men även globala nätrelaterade händelser som demonstrationerna i Iran och hjälpkonvojen till Gaza, visar Christopher Kullenberg vägen till ett kompromisslöst nätpolitiskt motstånd med räckvidd långt utanför fiberkanalerna.

Böcker är böcker, och jag har skrivit på manifestet väldigt länge för att vara mig. Texten har manglats fram och tillbaka mellan mig och det fantatstiskt bra redaktörskapet, vilket har lett fram till en text som skiljer sig ganska mycket från hur jag skriver här på bloggen.

Dessutom medverkar jag i radioprogrammet Kapital, Identität, Macht, där jag intervjuas av Kalle och Otto om bokens innehåll, och vi pratar nästan en timme om nätpolitik, nätaktivism och kryptotunnlar. Jag förklarar även ett av bokens centrala begrepp – nätvaron –  och tillsammans analyserar vi interweb.

Copyriot skriver om två andra spännande manifest som kommer i samma serie, som jag verkligen vill sätta tänderna i så fort som möjligt.

Om nätneutralitet

I dag skriver jag och Marcin i SvD om nätneutralitet och den framtida implementeringen av telekompaketet i Sverige (och principiellt i alla medlemsstater), undertecknat Juliagruppen. Enligt Åsa Torstensson var debatten minst sagt het.

Bakgrunden är den evigt komplicerade frågan om hur nätneutralitet ska uppnås. De flesta är överens om att det är bra att all trafik prioriteras lika, att inget blockeras och att en internetoperatör tillhandahåller en infrastruktur och inte lägger sig i vilket innehåll som skickas i kablarna.

Frågan är istället hur man uppnår det önskade neutrala tillståndet. Vissa, exempelvis vår nuvarande regering, har stor tillit till “marknaden”. Om konsumenter vill ha bra nät, kommer internetoperatörerna tillhandahålla det. Andra tror inte på detta och vill se att stater och unioner lagstiftar om det. Chile är kanske det första landet med en sådan lag. Ett tredje alternativ är olika former av överenskommelser mellan internetoperatörerna, som i exempelvis Norge.

Anledningarna till att vi skrev artikeln med Telia som exempel är många. Ni minns kanske Spotify (never forget). Telia prioriterade Spotify-trafiken, men backade snabbt efter nätaktivismen slog till.

Nu har Marcins efterforskningar visat att både Skype och “fildelning” blockeras i 3G-näten tillhörande Telia, vilket är ett kraftigt avsteg från nätneutralitetsprincipen. Det börjar mer och mer likna franska iPads (sk. Porno-Pads). Snälla Telia, det är inte internet om man blockerar portar och protokoll!. Vi läser i RFC 675 från 1974, där begreppet internetworking definieras för första gången:

The TCP acts in many ways like a postal service since it provides a way for processes to exchange letters with each other. It sometimes happens that a process may offer some service, but not know in advance what its correspondents’ addresses are. The analogy can be drawn with a mail order house which opens a post office box which can accept mail from any source. Unlike the post box, however, once a letter from a particular correspondent arrives, a port becomes specific to the correspondent until the owner of the port declares otherwise.

Internetoperatörer har en tendens att åkalla ett motargument mot att leverera schyssta nät. “Bandbredden tar slut”. Nej, det gör den inte. Möjligtvis måste ni bygga ut för att kunna leverera nya hypersnabba abonnemang i framtiden, eller så slutar man locka med billiga abonnemang som är hundramegabit-men-bara-på-vissa-portar-och-tjänster. Det är mot bakgrund av detta som Juliagruppen för närvarande arbetar med en öppenhetsmärkning i syfte att reda ut vad nätneutralitet är och bör vara, så att vi vet när vi är på väg mot kabel-TV och när vi är på väg mot schyssta linor.

För det kommer bli värre inom en snar framtid. 3-D internet är snart på väg, och i Storbritannien vill man försöka kompensera artisterna genom att övervaka all trafik. Och ett kanadensiskt förslag skäms inte längre för att anamma begreppet “kabel-TV” när det gäller internet. Smaka på den här (tack Twelve för tipset):

The Solution. The ISP business model for the Internet could and should mimic that of Cable/ TV. Modern technology allows the ISP to identify what content is being used and then they can allocate the appropriate share to the creator or supplier of that content.

Den dag vi vandrar den vägen, Spotify och Voddler pekar precis ditåt, då har vi inte internet längre, utan enkelriktade nätverk som är extremt övervakade. Ja, alltså värre än FRA, eftersom varje paket måste analyseras och på något magiskt sätt “ge copyrightindustrierna betalt”.

Kan vi inte hålla “upphovsmännen” borta från att bestämma över vår infrastruktur. Just nu är det lite som om Bert Karlsson skulle bestämma att brevhemligheten skulle brytas hos Posten för att han förlorar pengar på att folk skickar kassettband till varandra med piratkopierad musik. Motsvarigheten på internet är att Telia, eller någon annan operatör eller myndighet (LOPPSI anyone) lyfter ut varje e-mail, varje chatkonversation och varje röstsamtal och “undersöker” om det är så att en “upphovsman” ska få betalt eller inte. Då är internet tillbaka till Minitel… fast terminalerna är kanske glänsande iPads med HD-upplösning istället.

ISA and free knowledge – operation "Raid the Sage"

20100713_008This week the International Sociological Association (ISA) World Congress is taking place in Gothenburg. It is probably the largest conference of sociology, and right now the central parts of the city is packed with people from all over the world with little conference badges. A few of us made a little intervention at a PR-event hosted by the publisher Sage, which I’m going to discuss below. But first some background.

I personally don’t like large conferences very much, so I’m not attending the actual event. However, with almost 5000 sociologists in town, there are nice opportunities for side-events. You can easily tap into the flows of people, hotel rooms, ideas and beer; flows that in turn constitute the so called “event economy”, which Gothenburg has made somewhat their brand name.

Central to the sociological perspective of the world is how societies are stratified into classes, how power is upheld, exerted and distributed, and how groups and cultures are shaped through norms and values. One such culture, according to the sociology of scientific knowledge, is the scientific community themselves, in this case – sociologists. They uphold their distinct culture through belonging to a certain social class, using a special language, communicating through certain channels; and they moreover enjoy a privileged status within state institutions in terms of expertise.

But, sociologists are usually politically aware of this, and have traditionally worked for the public dissemination of their knowledges, which should ideally be used for the improvement of human freedom and be accessible outside the “Ivory Tower” of academia.

There is however one problem (there are of course many others) – The Copyright Industries™.

Scientific knowledge is locked in, protected and turned into commodities by large publishers. This is nothing special or new. However, the large publishers have taken a further step towards enslaving academics – for historical reasons they have positioned themselves as epistemic gatekeepers. It is for an academic writer a very good career move to publish with the respectable and large publishers. The very fact that it says Sage, Routledge, Semiotext(e) or University of Minnesota Press on the cover, is a sign of good authorship.

Now, how did the job of the academic community end up in the hands of corporations? Well, we all know the history of the printing press, based upon the “mechanical lack” of the printing press. Making books was expensive, which in turn gave power to the institutions who could invest in printing presses and large volumes. This made publications exclusive of a few, et cetera.

With the Internet, this inherent lack is gone. Don’t get me wrong – I believe that printing books is a great idea if you do it right, also for academic literature. However, in the so called “digital economies” things can go very wrong. One such example is Sage, and now it is time to return to the event yesterday.

20100713_002
The event

Sage’s special event was about launching a new wiki-style platform for the collaborative collection of sociological knowledge, peer-review and keeping facts up to-date. In co-operation with ISA, a non-profit academic society, they have launched Sociopedia. A great idea in many ways… but wait:

SAGE Publications hosts sociopedia.isa access which is free to ISA members − as an ISA benefit of membership − although access is password protected.

Hosting a wiki-style knowledge-base accessible solely to a certain community of sociologists (those who pay the ISA member fees), by a commercial publisher, is extremely counter-productive. First of all, not all sociologists in the world can afford the fees. Secondly, and indeed most importantly, is that even with the internet, where there is no technological reason for not letting everyone read and participate, the exclusiveness of knowledge is upheld by means of artificial protection.

Tax-payers finance most parts of sociological research. The knowledge, the data, and the studies can indeed be useful throughout the world. This is why access must be granted to everyone. Already today, libraries and subscribers are stuck with digital journals and books that are too expensive, and require library cards that costs money in most countries. Sociologists (and of course all disciplines) must take action against this locked-in behavior.

A Brazilian sociologists took the initiative of telling the sociologists what free knowledge was all about during the Sage event. By teaming up with a handful of Swedish and Mexican peers, printing flyers and making banners during an afternoon, we attended the event in order to hack it.

20100713_007
Sage presents Sociopedia

First we drank the free wine and ate the free food. Then we listened to what Sage were saying about Sociopedia. When the presentation was over, we called for attention, showed the banners and proposed a toast for free knowledge and open access. Then we handed out the small flyers explaining why our cause was important. We received many warm comments from the sociologists who attended the event, and as a micro-intervention, in the heart of global sociology, we did achieve to present the “other way”; that of openness.

I think it is important that we keep presenting the path of free knowledge at all times. When publishers launch their digital future, the wine is free, but knowledge is not.

20100713_003
Wine and food for free, Sociopedia costs a fee

isa8

Kryptoaktivism och sommarspinozism

Som jag tidigare har skrivit om gjorde jag en presentation på hacknight om Telecomix Crypto Munitions Bureau. Ovan visas del ett av en intervju som Northern Lights TV gjorde med mig under väldigt avslappnade former.

Jag har absolut inget emot att prata om Telecomix och att arbeta för dess olika byråer, i det här fallet kryptobyrån. Vad som dock blir lite missvisande i en intervju är att den individualiserar ett isomorft och kollektivt arbete. Allt vi gör, sker under IRCokratiska former – och måste så göra – eftersom vi aldrig gör skillnad mellan politik, teknik, natur, kultur, teori, metod esoterika och exoterika. Det finns så att säga inga formella positioner, utan en kryptotunnel är alltid en socioteknisk direktpolitisk aktion, en fraktalfilosofisk teori och en “samhällsform” som vi inte “argumenterar för”, utan praktiserar. Allt detta sker samtidigt och i realtid.

Likt den portugisiske örlogsmannen, alltså maneten, sker allt arbete sifonoforiskt, och befinner sig i ett icke-euklidiskt rum där vem som helst kan dyka upp, utan identitet från den fjärde parameterrymden, och därmed bidra till arbetet. Ett distribuerat chiffernetiskt system fungerar utan att identitet behövs för att etablera förtroende – “In crypto we trust!”.

***

Dessutom bidrar jag med en text till Klara Tovhults antologi Kunskap, kommunikation, kontroll – Drömmar och farhågor i informationssamhället, som är ett blogginlägg som jag skrev angående relationen mellan internet och andra kommunikationsmedier/former. Just nu filar jag på en text på ungefär samma tema, fast mer inriktat på transport och relationen mellan internet och nya former av kapitalism/panspektrocism/lastibilar och logistik. Detta tema återkommer även i boken jag skriver på, fast då ännu mer inbäddat i hur de panspektriska samhällena växer fram i kölvattnet av nya disruptiva teknologier, och hur vi kan aktivera oss mot informationsfrihet utan övervakning, både genom kryptoaktivism och genom att hacka den lagstiftande politiken.

Inte så mycket bloggande i sommar alltså, utan djupdykningar i texter med långsamma hastigheter. På twitter samlas mycket av denna attityd under hashtaggen #sommarspinozism. Jag gillar den 😀

Uppdatering: Samtliga videos kommer i en jämn ström från Northern Lights Youtubesida. Samtliga är väl värda att se!

Uppdatering 2: Del 2 av intervjun finns nu här.

Turkiskt "internet"

Just nu råder det bloggtystnad på grund av att jag genomför en resa med mina vänner Opalmar och Isabelle (som har bloggat här och här). När jag backpackade för typ tio år sedan fanns inte wi-fi, och den enda gången man gick till näts var på internetcaféer. Nuförtiden är det urbana syntaxet i princip självunderhållande på öppna trådlösa nätverk. Eftersom vi har rest utanför EU, i Ukraina och Turkiet, finns heller inga repressiva datalagringslagar som säger att man måste skydda sitt trådlösa nät.

Turkiet ligger dock snäppet före EU när det kommer till Cecilia Malmströms idé om att blockera hemsidor. När man vill gå till Youtube ser det ut så här:

censur

Det enda som händer när man blockerar en site är att internetanvändarna blir bildade i tunnlar. Siterna vtunnel.com eller youtubeproxy.org är det enklaste sättet. Själv föredrar jag att köra dynamisk proxy över ssh så att regimen inte har en aning om vad jag sysslar med med hjälp av krypteringen. Om du har en server med ssh skriver du så här i terminalen:

ssh -D 12345 username@dinserver.whatever

Sen ställer du firefox till att köra en socks5-proxy på localhost, port 12345 Exakt .så här enkelt är det att kringgå en IP eller DNS-blockering. Eller ett datalagringsdirektiv (det blir inte så mycket till loggar om du kör i en krypterad tunnel). Jag talade med en turkisk vän i Sverige, och tydligen är det så att de flesta turkiska internauter redan kör med en uppsättning tunnlar för att få “olika internet”. När man genomför den första blockeringen har man nämligen inte längre internet…

Blockering underlättas även om man har ett monopol eller en antimarknad när det gäller internetoperatörer. Låt mig presentera Türk Telecom:

Oh, exploitable..

Och sist men inte minst, vad sägs om thepiratebay.org:

tpb

Texten “Bu siteye erişim mahkeme kararıyla engellenmiştir” betyder enligt skynet translateTillgång till denna webbplats har blockerats av domstolsbeslut.” ORLY, den domstolen proxar vi runt.