#26C3 – Hacktivismus

SAM_0020

Gårdagen bjöd på en världsnyhet om att GSM-krypteringen hade knäckts av Karsten Nohl. Tidigare hade man visserligen knäckt delar av GSM för länge sedan, men det som var unikt med det som presenterades på 26C3 var att allt nu var hackat.

I sedvanlig ordning gör pressklippet den vanliga journalistiska manövern och visar “båda sidor” av myntet. Å ena sidan ropar GSM-industrin att det är olagligt, medans hackers ofta hänvisar till att de vill göra systemen bättre.

Oavsett vilket tycker jag det är som mest intressant när man ser på det hela ur ett perspektiv av teknologisk evolution. GSM-systemet är sjukt gammalt och behöver uppdateras, men så länge man kan förneka svagheter så står det stilla.

Förutom GSM så jobbar jag mycket med singularitetspunkten och Skynet:

Hossi Conner, som figurerar ovan i videon, har även skrivit en fin rapport från idag.

Speciellt intressant var en liten workshop som drog upp planer inför vårens nätaktivism. Närvarande var Netzpolitik, La Quadrature du Net, Piratpartiet (Amelia Andersdotter och Hossi Conner), Wikileaks, Juliagruppen, några fri-mjukvaruföreningar… samt även Werebuild och Telecomix (vissa rykten säger att Telecomix har tagits över av hackergruppen Z31rA, ingen aning om det stämmer).

Det som ligger närmast i aktivisthetsen är ACTA i slutet av januari. Då ser vi kanske om det finns en evil plan att genast göra ACTA till lag genom att inkorporera det i IPRED2, som är under uppbyggnad. Håll ögonen och TCP-portarna öppna, det kan bara smälla till och sen sitter vi där med en hemlig förhandling som lagförslag… trots att detta förnekas.

Fernsehturm:

SAM_0017C-base:

Dronerna anfaller – Here be dragons, 26C3#1

Med min prosumerkamera fångade jag denna Skynet-liknande drone, som det kryllar av på 26C3. Som traditionen bjuder gäller öl-chillout på C-base med jämna mellanrum, samt mikrotaktiska övertaganden av dansgolvet genom koordinerade rörelsemönster.

Förra året tokbloggade jag från 25C3, får se hur det blir med det den här gången.

Oavsett vilket är det galet hur många idéer som poppar upp i huvudet här, samt de fantastiska postdigitala träffarna man har med halva IRCosfären. Det är nästan lite sjukt att människorna man är konstant uppkopplad mot nu är konstant kopplade i köttvärlden. Det är… olika format, men ändå samma… hmm… personer.

Vad är en tjänst på internet?

Under höstens mycket givande diskussioner om nätneutralitet inom Werebuild och Juliagruppen har vi vridit ut och in på hur internet var, är och bör vara. Den historiska, deskriptiva och normativa frågeställningen är dock inte så renodlad som man kan skymta vid första anblick, eftersom det lurar olika jokrar i diskussionen. En av dessa jokrar är den ständiga återkomsten till att internet innehåller tjänster. Men vad är då en tjänst på internet?

1. Spyor

Två av de begrepp jag listade i föregående bloggpost är av karaktären spyor. Vi har å ena sidan Spotify och Voddler, och hit räknas även alla “triple-play”-tjänster som ofta levereras av stora ISPar. Gemensamt för dessa är principen om maximerad underhållning och en aldrig sinande ström av streamad data. Eftersom spyorna är bördiga ett formatarv från broadcast-medierna, dvs. Radio och TV, måste deras nya inträde på internäten präglas av artificiella spärrar. Spotify får inte lagras till fil på disk, etc.

Hotet från spyorna är tveeggat. För det första implicerar de en politik som sammanfattas med “håll käften, nu har vi löst problemet, rösta på kristemokraterna”, och för det andra är de beroende av dinosaurienät med låg ping och hög bandbredd, lösningar som av snåla ISPar sker på bekostnad av det neutrala nätet.

2. Hobbytjänsten

Det existerar en möjlighet för oss alla att bli tjänsteleverantörer. Ett ssh-skal till ett tjugotal användare kan räcka. En enkel linuxserver driver just nu faxpad.org i min lägenhet. Man skulle även kunna räkna in peer-to-peerteknologierna här, eftersom svärmen av exempelvis bitorrent-användare skapar ett arkiv av filer, där bandbredden fördelas ekononomiskt över en mängd anslutningar.

På en vanlig konsumentlina kan man vidare sätta upp VPN-tunnlar och proxyservrar, något som skapar en mycket viktig situation för många som kan behöva gömma sig på nätet av olika anledningar. Gemensamt för dessa tjänster är att de opererar i en gråzon i både juridisk och teknisk bemärkelse. Juridiskt är det frågan om de ska drabbas eller nyttja fördelar av olika lagar och regler, och tekniskt går deras nätutnyttjande mot nätets karaktär av missilförsvar. Den extrema decentraliseringen som ett paketswitchat nät tillåter, är ju mycket mera hållbart än ett som är beroende av hierarkiska tjänster.

3. Access

Om vi förflyttar oss från “mjuka” tjänster till kablar och routrar hittar vi en hel kategori av access-leverantörer, från de som fixar hålet i väggen i din lägenhet, till de som skyfflar trafiken mellan kontinenter och nationer. Gemensamt för dessa är att de har passerat vissa tröskelnivåer i storskalighet. Vem som helst kan inte bli en ISP på ett enkelt sätt, utan måste ha viss utrustning, kreditvärdighet etc. På den högsta nivån, det som kallas Tier 1, räcker inte längre nationella lagar, utan maktbalansen mellan ett fåtal jätteföretag upprätthålls ungefär som kalla krigets terrorbalans (med en smula överdrift).

4. Prosumerspyor

Även detta begrepp dök upp i föregående bloggpost och hänvisar till den typer av tjänster där YOU är producenten av det material DU delar med dig till ditt Nätverk™. Den skenbara autonomin som svävar likt en aura över att Du producerar ditt eget Innehåll™, blir lite gulnad i kanterna över att du inte kontrollerar tjänsten som förmedlar och ofta begränsar spridningen av din självförverkligande hemmavideo. Youtube bygger sakta men säkert in sig i din lokala ISPs nätverk för att kunna peera trafik snabbare än konkurrenterna, ditt digitala fotoalbum har en en abuse-funktion som ser till att ingen nakenhet sprids, och ditt prosumer-bloggande blir värdeskapande som kapital när din blogg-hostingtjänst kartlägger ditt läsande.

5. Anontjänster

Likt hobbytjänsterna nyttjar de flesta darknets och anonymiseringsnätverk efter grundprinciperna för paketswitchade nätverk, nämligen förmågan att varje nod kan skicka och ta emot trafik och vidareförmedla den till nästa nod. Infrastrukturen för exempelvis i2p-nätverket, som jag kör dygnet runt hemma, är att jag som nod i nätverket skickar andra användares trafik med stark kryptering. I utbyte får jag nyttja ett helt internet-i-internet, som endast går att komma åt inifrån mörkernätet. I teorin kan hur många sådana här internet-i-internet byggas, under FRAdarn.

Ännu har vi inte utrett exakt vad en tjänst på internet kan vara, men några gemensamma axiomatiker kan vi ändå utkristallisera:

  1. Tjänsten kan kosta pengar eller vara “gratis”.
  2. Tjänster bygger på andra tjänster, från fiberglaset i marken och uppåt.
  3. I princip kan varje nod försedd med en TCP/IP-stack på internet vara en tjänst. Utanför internet finns även (ännu i dag) exempelvis Minitel.

Vad finns det mer för tjänster på eller i anslutning till internet? Kommentera här på bloggen eller skriv loss i chaos.faxpad.org:9000/vadarentjanstpainternet.

Fotnot: Precis innan jag trycker på publish för denna bloggpost påminner mig IRC att jag har varit väldigt hatisk den senaste tiden. Det stämmer, men det är ett medvetet och årstidsberoende mikrotaktiskt hat. Imorgon börjar 26c3 i Berlin, något som markerar starten på den byggande och flummiga våren igen. Jag återkommer med rapporter LOL.

Buzzwords del 2; 2009 års nätpolitik.

Vi närmar oss snart ett årsskifte, ett skifte som dessutom är början på ett nytt decennium. Dock är det nätpolitiska decenniet 1999-2009, och att skriva en krönika över denna episka period är ett annat projekt (som jag kommer att beröra i bokform). Del ett i denna serie lanserades i våras, och detta är en slags komplettering och vidareutveckling.

Snarare finns det en poäng att lista bara 2009 års nya begrepp. Dels eftersom det är året för spectrial, en händelse som fungerade som en katalysator för (globala) nätpolitiska kluster. Men även för att 2009 är upplösningen och markerar fortsättningen på något nytt.

Mitt urval är begränsat till de irc-kanaler jag hänger i och de bloggar jag följer och är därmed inte heltäckande. Alltså manas till kommentarsfältet om jag missar något fundamentalt. Dessutom är det svårt att veta vem som är ursprunget till ett visst begrepp på internet. Om jag har fel eller glömmer att ange källa, så hojta således till!

Eftersom det är svårt att utvärdera begreppens användbarhet så här on the fly, kommer de således utan speciell ordning.

Netrosexuell

Ursprung okänt. Jag snappade upp detta i #telekompaketet och strax därefter startade den ännu ofärdiga projektet netrosexuell.se. Som jag förstår det finns det dels en “pride”-faktor i detta begrepp som anger att man inte ska skämmas för att man går till näts, utan tvärtom ska bejaka sin nätvaro (se nedan), och berätta för världen om hur fantastiskt det är att gegga ihop sig med andra online.

Jag tror att man missförstår om man på ett oreflekterat sätt kopplar ihop netrosexuell med “cybersex”, eftersom det inte är mindre verkligt än köttvärldssex, och inte heller skulle stå i motsättning till detta. Visserligen är ju många av våra nätrelationer av erotisk karaktär, och paketswitchat internet tillåter ju en rad stimulerande interfaces. Vissa går igång på laddade ord i en chatkanal, vissa cammar, andra kanske skickar bilder. Hur man är netrosexuell tror jag är en lika öppen fråga som det finns portar i en IP-anslutning. Men att nätet gör något med vår sexualitet är givet. Det är netrosexuellt och dess drivkraft är data-love.

Tweet wall

Ursprung – #telekompaketet. Detta begrepp skär rakt igenom vad som är “tekniskt” och vad som är “socialt”, och dess strategiska och mikrotaktiska betydelse skall ej underskattas. En tweet wall är en “vägg” av twittermeddelanden som vid en exakt tidpunkt bryter fram som en kraft. Den förutsätter att en armé av internauter (se nedan) avfyrar lazors (se nedan) samtidigt. En tweet wall kan dominera en av twitters hash-taggar, exempelvis #IranElection, #eu09, #telecomspackage, #caturday, etc. Syftet är att dra uppmärksamheten till ett 140-teckens meddelande som nästan alltid innehåller en djuplänk till ytterligare en sida.

Dess politik är inte gatans eller protesternas megafoner. Det rör sig snarare om att antingen ockupera ett flöde av meddelanden, för att effektivt styra det åt ett visst håll. Eller så handlar det om att en viss person ska få ett visst meddelande, och det genom att wallen äger rum på ett sådant sätt att det knappast finns något val att undvika det.

Tweet walls skapas bäst genom att man har en IRC-bot som skickar tillbaka retweetsen in i en chatkanal. På så sätt kan internauterna snabbt studera den virala spridningen. Helst bör även en diktator, mänsklig eller icke-mänsklig, styra kommenderingen av vad som blir nästa måltavla. En lyckad tweet wall får så kallade “efterskalv” när de retweetas i tredje och fjärde led.

lazor

Ursprung: muterat nätmem. Detta begrepp härstammar från IMMA CHARGING MAH LAZOR, som föddes på 4chans /b-sektion. Vad begreppet innehåller förutom memetiskt lulz är oklart. Det handlar i allafall om kraft som riktas mot något och lämnar efter sig destruktion.

Dock är ofta otydliga begrepp mycket användbara eftersom de är plastiska. IRC-aktivist-speak kan lyda ungefär:

Fire lazor @ EU death star?

Översättning: Ska vi se till att göra lite EU-aktivism?

Redy ur lazorz. We be heroez for great justice!!!111

Översättning: Gör er redo, nu är det snart dags att utföra X

Ska vi lazra lite på datalagringsdirektivet?

Översättning: Ska vi aktivera oss kring datalagringsdirektivet.

EU-speak

Ursprung: Första gången jag hörde begreppet var när Erik Josefsson förklarade hur EU fungerade på IRC. Eftersom EU är fraktaliskt och obegripligt måste terminologin omkodas till något som nätaktivister kan arbeta med. En fiktiv användning kan vara:

– Amendment passerar Coreper och läggs fram till rådet varvid sektion 8 går vidare till plenum för fjärdebehandling.

– EU-speak! Översätt plz!

– Vi måste fixa så att de röstar som vi vill.

Kontaktytsintensifiera

Ursprung: Daniel Risberg på IRC. Att kontaktytsintensifiera innebär att man sätter upp ett “interface” mellan människor, grupper eller andra aktörer. En kontaktyta kan vara analog eller digital; ett twittermeddelande, en lägenhetsfest, en konferens eller ett mejl. Allt som kopplar kan verka kontaktytsintensifierande.

Två kluster kan agera som en kraft om de kontaktytsintensifierar. Exempelvis är Werebuild och La Quadrature du Net ihopkopplade på detta sätt, på nätet såväl som utanför. Kontaktytsintensifiering luckrar upp gränsen mellan lulz och serious business. Att parallellt tala om ett utkast till ett lagförslag och festen förra helgen är ett tecken på att kontaktytorna fungerar som de ska.

Underhållningsspya

Ursprung: Copyriot. Medan skivbolagen sjunger på sista refrängen, svallar nya kräkvågor in. Bombastiska dinosaurielösningar (se nedan) som Telia/Spotify-axelmakten vill inte bara ge oss nästan-konstant-tillgång-till-nästan-all-musik, utan de vill även att vi skall vara i ett berusat tillstånd av evig underhållning. Detta sker på bekostnad av nätneutralitet, censurerat innehåll och att knäppa kristdemokratiska politiker tror sig ha funnit en “lösning på fildelningen”.

Personlig åsikt: Människor som skickar Spotify-länkar på IRC och Twitter – Jag förlåter er även om jag rasar varje gång det händer. Ni är ändå mina vänner och jag förstår att det inte är lätt att hålla tillbaka kräkan i halsen. Men, lägg filen på en server istället, eller länka en torrent; till och med en Youtube-länk är mycket artigare. Jag menar inte att moralisera om netikett. Jag menar bara att Spotifism bör dräpas!

Prosumerspya

Ursprung: Blay.se. En vidareutveckling av underhållningsspyan, som behandlar den “kreativa web-2.0-användaren”. Beslutsfattare som bestämmer om nätets framtid vill att vi ska vara prosumers istället för consumers. Vi ska alltså skapa våra egna videos, musik, bloggar etc. och dela dem till andra på intertuberna. Detta gör vi genom att använda “tjänster”, exempelvis Youtube, Wikipedia och blogg.se. Så långt allt väl – en kakafoni av mikrospyor!

Vad prosumer-hetsen missar är kontrollen över formaten/tjänsterna. Som Youtube-prosumer är man slav under vissa codecs och användarpolicies som censurerar bröstvårtor, i min interaktiva digitala kabel-teve är man begränsad till operatörens trafikprioritering och i hatebooks bildalbum avsäger jag mig vissa rättigheter.

Prosumerspyan innebär att vi sprider användargenererat material omkring oss utan att ställa frågan om vilka konsekvenser detta har för nätet som helhet. På ett sätt är jag en prosumer när jag skriver detta, men eftersom den öppna WordPress-koden och SQL-databasen går att sätta upp på min Debianserver hemma istället för på webhosting, kan jag ganska enkelt göra mig oberoende av tjänsteleverantören.

Dinosaurieinternet

Ursprung: Monki lanserar en teori på indisk restaurang som en postidigital gemenskap genast hakar i:

Dinosaurieinternet har fet bandbredd och låg latency. Det kan leverera hundramegapixlig HD-video i femton kanaler samtidigt, har millisekundsnabb tillgång till “populära tjänster” som ägs av Google (Skynet), samt är den nya plattformen för 3D-internet. Dinosaurienäten byggs av de största operatörerna och kostar over 9000 miljarder att installera. De släpper ut ungefär lika mycket koldioxid som all världens flygtrafik.

Motsatsen till dinosaurieinternet är Meshmusen. Meshmusen utgår alltid från det lokala och bygger med minimal hårdvara. Eftersom musen är ett däggdjur kommer den att överleva även ett datalagringsdirektiv, ett FRA eller ett och annat kabelbrott. Meshteknologier, kryptering, darknets och proxies är Meshmusens verktyg, och den bryr sig inte så mycket om hastighet. Lite då och då hoppar den upp på HD-Rex rygg och tunnlar trafik genom Dinosaurienätets feta fiberkablar.

Om dinosaurienätet opererar i 3D-internet befinner sig meshmusen i den fjärde parameterrymden och bygger subnät efter subnät med fraktaliska mönster.

Nätvaro

Ursprung: Ryktet säger att detta begrepp först myntades på den nedlagda bloggen “Dagens ord”. Dock hittar jag inte en länk genom nätanarkivet, så om någon har sparat ned hela bloggen får ni gärna kommentera med exakt datum. Eller gör sig kanske detta begrepp sig bäst som bottenlöst? Heidegger menade ju att tillvaron till syven och sist ändå var Bodenlos.

Nätvarons väsen ligger i dess existens. Det handlar alltså inte om att människor koppladet till ett paketswitchat TCP-IP-nät skulle ha vissa essentiella egenskaper, utan egenskaperna är alltid relaterade till vad som händer, vad som kopplas, vad som är för handen, etc. Nätvaron kan ta oändligt många uttryck, från total sifonofori, till netrosexuellt internminglande av kroppar, till raids. Det oscillerar längs polerna lulz vs. serious business och det routar runt problem snarare än uppehåller sig vid dem. Nätvaron präglas av guldfiskminne, men använder det som en politisk potential och strör resten omkring sig i anarkiv. Du är nätvarande just nu, eftersom du gick till näts för att läsa detta.

Merry lolmas!

Uppdatering: Den som vill kan fortsätta fylla på med buzzwords i chaos.faxpad.org:9000/buzzwords. (tänkte för övrigt försöka lansera en ny pad för varje bloggpost så att bloggen kan få mer av en svärmkaraktär).

Padness evolution

Jag är så sjukt glad. Sedan Etherpadgate drabbade internet har händelseutvecklingen endast gått åt det positiva hållet.

Google köpte Etherpad och flaggade att de skulle lägga ned hela tjänsten. Nätaktivisterna protesterade. Fast de protesterade inte bara. Tvärtom startades bland annat genast kanalen #faxpad på irc.freequest.org, långt innan Google och Etherpad valde att släppa källkoden till denna fantastiska kollaborativa texteditor under fri (apache) licens. Säkert började andra fundera i samma banor, på andra nät, någonstans på internet.

Google ville inte ha dålig PR och släppte koden fri (trots att vi alla vet att Google är Skynet egentligen).

Något som visar på hur viktigt etherpad var, är alla de “pads” som har poppat upp som svampar på nätet efter detta:

I min IRCosfär har jag hört talas om lolpad.org och piratepad.net (upplagd av Piratpartiet, den första jag såg up and running). Sen har jag med (mycket) hjälp av mina snälla och tålmodiga internaut-vänner i #telekompaketet även lyckats få igång faxpad.org på min Debianserver hemma (den datan jag fick av Kalle P klarar allt med lite extra minne jag fick av xor). Har ni sett till fler där ute, kommentera!

Mjukvaran är inte helt enkel att installera. Instruktioner och källkod finns här. Men det är kanske bara jag som tycker, då jag inte är så bra på Linux.

Förhoppningsvis skapas ett community kring etherpad-koden som vidareutvecklar programmet även i framtiden. Själv ska jag försöka fixa så att faxpad.org får både en retro design som påminner om faxar, men även funktionalitet som gör det lättare att snabbt skriva och skicka fax. Fax tillhör framtiden, precis som hypersnabba realtidsklustertextredigerare.

Etherpadgate är väldigt 2009. För att utmana ödet vill jag konstatera att “paddandet”, alltså det kollektiva författandet, i och med denna simpla men smarta mjukvara har passerat en speciell tröskel. Werebuild skrev bland annat öppenhetsutredningen främst i Etherpad och Mediawiki, samtliga Interfax-kommunikéer är skrivna som toksnabba grupparbeten, och en rad andra projekt koordineras, författas och organiseras till pads.

Kanske ser vi äntligen hur det individuella skrivarsubjektet får en ordentlig konkurrent! Mera pads!

PS. Om någon har bra förslag på Faxpad-utveckling, drop a line i denna pad. DS.

Om loggfilers politik

I morgon håller jag ett föredrag om datalagringsdirektivet i Göteborg i serien “God Jul Storebror”, anordnat av Piratpartiet, Vänsterpartiet, Folkpartiet och Studieförbundet Vuxenskolan.

Lagar och direktiv är ju dock en sak för sig. Den stora frågan är ju hur de kommer att användas i praktiken och vilka konsekvenser de får för vår nätvaro. Med andra ord, hur förändras vad som lagras och hur man söker i loggar, och vem får tillgång till loggar?

Som empiriska filosofer måste vi därmed börja i lite grundläggande loggkunskap. (Speciellt tack till mina datorkunniga IRC-vänner som förklarade för mig).

Vi demonstrerar med loggar jag har tillgång till, eftersom jag är en sorts ISP som tillhandahåller tjänster till användare. Nu är ju mina loggar inte lika kraftfulla som hos till exempel Telia eller en bank, men man kommer ganska långt med de jag har.

Jag förmedlar ju bland annat skalåtkomst för IRC från en liten iMac G3 som står på mitt skrivbord. Loggar i Ubuntu Linux ligger i katalogen /var/log och ser ut så här:

Picture 8

Dessa filer ger mig massor av information om mina användare, information som jag var ovetande om att min dator loggade (jag är ju inte särskilt datorkunnig). Min tio år gamla maskintriumf klarar dock av ganska mycket på sina 600 megaherz. Ovan ser vi bland annat loggfiler för apache2 (webservern), mail, MySql-databasen, det lokala nätverket etc. Men den roligaste är auth.log som för detaljerad information om när användarna loggar in på min dator.

En typisk rad i loggen ser ut så här:

Dec 14 00:22:29 ubuntu sshd[32281]: Accepted password for chrisk from 192.168.1.1 port 51838 ssh2

Här ser jag att jag har loggat in den 14 december mitt i natten från mitt lokala nätverk (192.168.1.1). Information som kan vara mycket värdefull i exempelvis en rättegång, om mina andra användare begår ett brott vid en viss tidpunkt (eller varför inte jag själv). Här får FRA inte spana, men datalagringsdirektivet kan ge polisen tillträde kan tvinga mig att spara.

Att läsa loggar manuellt är dock begränsat av våra köttvärldshjärnors kapacitet att extrahera information ur en textfil. Men tack vare lite panspektrisk data-power kan vi börja leta efter lite rolig information. Genom följande kommando som nyttjar perl-script:

cat auth.log.0 | perl -lne’$f{$1}++if/Failed password for (S+)/}{foreach(sort{$f{$a}<=>$f{$b}}keys%f){print”$f{$_} $_”}’

… kan vi se hur många misslyckade inloggningsförsök vi har i senaste loggen. Detta visar förutom att några av mina användare lätt verkar slinta på tangenterna då och då att jag har haft 1720 invalida inloggningsförsök varav 881 stycken med användarnamnet “root”, som är den “super user” som kan ändra allt i ett Linuxsystem. Dock kör ju min server Ubuntu Linux där denna användare är avaktiverad per default.

Misstanken gror! Jag har haft intrångsförsök! Jag har inte som Anton Abele läst det i tidningen utan i mig egen logg!!! Loggarna ljuger ju aldrig (eller?) så grävandet går vidare (jag anonymiserar lite med xx). Från auth.log:

Dec 16 10:19:20 ubuntu sshd[11447]: Failed password for root from 202.69.xxx.xx port 55327 ssh2
Dec 16 10:19:25 ubuntu sshd[11457]: reverse mapping checking getaddrinfo for net-xxx-xx.jasatel.net.id failed – POSSIBLE BREAK-IN ATTEMPT!

För bara nån timma sedan försökte någon eller något att knäcka mitt (obefintliga) root-lösenord. Från Jakarta, Indonesien (enligt whois). Nu säger mina datorkunniga vänner att sådant “händer hela tiden” och jag antar att det här rör sig om en kapad dator som utför någon form av ordlisteattack, eftersom inloggningsförsöken ibland både prövar olika användarnamn och ibland bara olika lösenord.

För att kartlägga mina användare kan jag enkelt bara söka efter dem i mina loggar som jag inte insåg att de existerade. Just nu har jag ingen skyldighet att spara dem, så jag kan likaväl radera dem. Dock finns det ju ett stort tekniskt värde i dem eftersom man kan spåra angrepp. Men, mina system behöver inte vara så säkra, jag är ju ISP for the lulz and for learning.

I datalagringsdirektivet, som jag kommer prata om på torsdag (kom gärna, det är gratis och trevligt), tvingas olika tjänsteleverantörer att spara olika typer av loggar i olika lång tid. Hur implementationen kommer se ut i Sverige vet vi inte riktigt än, men även om det är osannolikt så är det juridiskt tolkningsbart att jag skulle ha en laglig skyldighet att lagra loggarna. I fallet Ipred är detta helt avgörande just nu i striden mellan piratjägarna och internetoperatörerna.

Och då har vi inte räknat in att lagar som är tokiga inte behöver heller behöver lydas. “Oups… den där filen råkade jag ta bort…”

Vi syns på torsdag. Då blir det mindre om min numera i bloggosfären omskrivna dator och mer om vad Datalagringsdirektiver betyder för oss internauter!

Pro-tip hört på IRC: För att enkelt inte spara loggar så ändrar man bara i /etc/syslog.conf. Istället för att spara loggarna i /var/log så ställer man in att de läggs i /dev/null så raderas de automagiskt.

Internet hate machine

Den lulzologiska forskningen fortsätter. Det är dags att ta itu med det tragiska fallet av sorgetroll som invaderar och som gör skada.

Isabelle Ståhl var med i TV4, och lyckades dra på sig en skock sorgetroll som går loss i hennes kommentarsfält. Jag måste erkänna att jag personligen blir helt rasande över detta påhopp… så möjligtvis skrivs detta i affekt. Att händelsen är medieöverskridande är helt avgörande; TV, ett enkelriktat medium för massorna, har fått sina sekundärreaktioner att blomstra på internet. Och när de kommer ut i det vilda, går de genom Internet Hate Machine™. Om man stoppar in sorg i Internet Hate Machine™, kommer sorgen att accellerera, och det blir riktigt nasty.

Enligt tidigare betraktelse definieras det kvinnohatande sorgetrollet som:

Kvinnohatande sorgetroll – förekommer nästan endast hos kvinnnliga bloggare. Präglas av ett starkt hat mot feminism, som inte bara har karaktären av “kritik”, utan tycks bottna i en nästan outsläcklig törst att bevisa att trollet har rätt och att alla andra är feminister, inklusive “media” och “vänsterpolitiken”. De är tyvärr väldigt vanliga, och drar sig inte för grova förolämpningar för att få fram sina poänger.

Men i fallet med Isabelles bloggkommentarer ser vi något annat än bara en ren form av kvinnohatande sorgetroll. Följer vi händelseförloppet noga ser vi hur det redan efter en halvtimme har genererats ett tjugotal riktigt hatiska kommentarer, som tveklöst är kopplade till själva TV-sändningen. Att de som kommenterar varandra kan läsa vad tidigare personer har skrivit, ger oss vid handen ett kollektivt fenomen, även om en grå vampyr lätt kan operera ensam. En massa, eller, en pöbel står för upptrappningen. Låt oss vända bladet till 1912 och Bror Gadelius:

Hava vi sålunda ringa anledning att berömma massornas intelligens, så hava vi ännu mindre skäl att högakta massornas moral. Ingenting försvinner så lätt i massan som den enskildes ansvarskänsla (Le Bon). Vad individen förbryter under inflytande av de känslor, som utvecklas i en pöbelhop, är ju ock till stor del massans förbrytelse.

“Massans förbrytelse”, utan att moralisera över detta begrepp, är en central komponent i Internet Hate Machine™. Frågan är då hur vi ska förstå vad som händer. Vad som orsaker det individuella hatet som riktar sig utåt mot någon annan lämnar jag till psykologin. Istället är jag intresserad av vad som händer i den kollektiva situationen. Vad är det som stämmer bloggtillvaron i en ton av kollektivt hat, eller en hop av hat? Vi vänder oss till Deleuze och Guattari:

Even when it falls into the void of too-sudden destratification, or into the proliferation of a cancerous stratum, it is still desire. Desire stretches that far: desiring one’s own annihilation, or desiring the power to annihilate (165).

Till skillnad från TV-soffan är bloggkommentarstrådar ett slätt rum. Eller, inte helt slätt, men relativt sett en “all too-sudden” destratifiering. Ett tomrum uppstår i glappet mellan medier. Dessa glapp är för det mesta något vi hyllar. Alla kan komma till tals, konsumenter blir producenter, [insert valfri Web 2.0-klyscha]…

Men detta glapp ger även upphov till Internet Hate Machine™, som då och då skenar iväg på en destruktionslinje som kollapsar kring 11:56 i sin egen implosion, när de trollhämmande kommentarerna tar överhanden och hatet blockeras. Gustaf, Hjalde Non och Lisa bloggar vidare i ämnet.

Men hur ska man då stoppa denna cancerogena destruktionslinje, som inte skapar lulz utan endast sorg? Den tidigare betraktelsen föreslog tre möjliga strategier; 1) Trolla tillbaka ännu hårdare tills trollet chockas bort från internet. 2) Ignorera. 3) Nyttja trollet.

Man skulle kunna säga att alla tre strategier finns representerade längre ned i kommentarstråden. Trollen bemöts med mottroll, som är överlägset verbala. De initiala trollen försvinner snabbt. Trollen ignoreras genom att ingen tar dem på allvar. Och i ett tredje skede nyttjas trollen till att fungera som avstamp för en vidare diskussion om genus, hat och TV-publik.

För vad är televisionen i en maskinisk era av internetteknologier? Vi skruvar tillbaka klockan till före internet och betraktar det maskiniska förslavandet, som kanske nu har kommit till sin fulländning:

For example, one is subjected to TV insofar as one uses and consumes it, in the very particular situation of a subject of the statement that more or less mistakes itself for a subject of enunciation (“you, dear television viewers, who make TV what it is . . .”); the technical machine is the medium between two subjects.

But one is enslaved by TV as a human machine insofar as the television viewers are no longer consumers or users, nor even subjects who supposedly “make” it, but intrinsic component pieces, “input” and “output,” feedback or recurrences that are no longer connected to the machine in such a way as to produce or use it. (D&G 458)

Feedbacklooparna från televisionen var före internet endast hypotetiska. En reklamfilm skulle ge ett förväntat konsumtionsmönster, en ideologi skulle ge en förväntad subjektivering etc. Med internet har vi den direkta feedbacken överallt, i kommentarstrådarna. Internet befriar oss inte från televisionens maskiniska förslavande. Tvärtom verkar det som det ger upphov till ännu mera bränsle för Internet Hate Machine™.

Och Isabelle, lyssna inte på sorgetrollen, även om det de säger är horribelt. Dina texter är så svindlande bra att jag häpnar varje gång de dimper ned i min reader!

Om nät och antinät

I de långa kommentarstrådarna till de senaste inläggen här på Intensifier har begreppen nät och antinät cirkulerat. Begreppsparet bör kunna förstås på en rad olika plan och kanske är det så att det har potential att beskriva både det vi försöker uttrycka våra analulzer och räder mot nätstrypare. En kort återblick kan ge oss mera kött på benen. Jag återvänder tillbaka i blogguldfiskminnet och försöker summera upp diskussionerna:

1. Etherpadgate – Google vs. nätaktivister (WIN).

I fallet Etherpadgate gällde det ju i huvudsak hur en antimarknad stängde ned ett företag som de hade köpt upp för att integrera tjänsten i google wave-protokollet (exakt vad planen är får vi nog aldrig veta). Som tur var backade Google/Etherpad snabbt och lovade att släppa mjukvaran under en fri licens. Mikrotaktisk aktivism lönade sig, men frågan är hur man bygger nät av det (och kan undvika antinät)?

Förutom den specifika frågan aktualiserar detta fall även hur viktigt det är att sprida inte bara kunskap utan servrar. Som macdeleuzian säger:

Att investera i (överlägsen) serverkapacitet kan också vara ett sätt att bygga ett antinät. Detta har betydelse för sökmotorn Google, men är också en starkt bidragande orsak till att Gmail är så populärt (1 Gb lagringskapacitet snyter inte vem som helst ur näven). Nätet vill ju jobba redundans, vill hålla informationen i rörelse, splitta upp den – inte lagra den i någon enskild punkt. Denna centralisering som kommer sig av servertänket förenklar också för olika brott mot “nätneutraliteten” och ger en något snedvriden tillgång till användbar metadata hos antinätet.

Protokolls öppenhet är givetvis bra, något som är tanken med Wave. Men antimarknader skapar en annan form av antinät som ofta bygger på rå data- och lagringskraft (data som sedan blir värdefull i sökmotorer, data-mining, etc.). Att sätta upp en webmail kan ju vem som helst (med lite skillz) göra på en rostig linuxmaskin, men för att erbjuda något som kan ge oavbruten kapacitet överallt kräver investeringar.

Det bästa vore om Etherpads mjukvara blev så öppen och lättinstallerad att vi kan skapa tusentals pads. Webhosting kostar mig 165 kronor i kvartalet, och för oss som jobbar på nätet mycket är det ovärderligt verktyg att ha en pad nära till hands. Nät är starkare än antinät.

2. hActa.

En mera abstrakt form av antinät finner vi i Acta-förloppet. Sekretessen till detta avtal är skapad för att en politisk process inte ska kunna skapa nät, eller snarare för att näten inte ska kunna behandla problemet. Att vissa nationer utesluts, så även aktivister och det civila samhället, skapar ett litet och toppstyrt nätverk av beslutsfattare och lobbyister, som genom antinätet kan reducera antalet kompromisser eller utfall till ett minimum.

Det tror man i alla fall. Vad man inte hade räknat med är just näten. Just nu håller många på att skapa hActa istället för Acta, alltså ett systematiskt tinkande för att öppna den svarta lådan. Troligtvis är det vi finner där inuti inte så vackert. Men det är viktigt. Spana in Werebuild, Wikileaks, Michael Geist, IPjustice, Open Acta, La Quadrature och en massa bloggar såklart (FAX har grym bevakning). Och delta även i dessa kluster, eller sätt upp ett eget (här finns instruktioner).

3. Under the FRAdar

Att vara under FRAdarn kräver i sin förlängning att vi bygger egna nät, eller DIY meshworks. FRA-lagen, men även datalagringsdirektivet går på ISP-nivå, så ju mindre skala vi bygger näten på, desto mindre är risken att vi blir spanade på. Ett visst skalproblem måste dock erkännas. Att länka in och ut genom Sverige är ju inte helt enkelt. Just nu finns det ganska få anslutningar, och dessa innebär kostsam infrastruktur och säkert en massa jobbigt juridiskt arbete.

En utomordentligt trevlig provokation vore dock om man klustersamlade ihop pengar till kabel och sedan grävde diken till grannländerna själv. För eller senare skulle FRA ha laglig rätt att spana på kabeln, och man skulle på så sätt se hur långt man kan vägra att de kopplar in sig. Förhoppningsvis ser vi detta redan hos de ISPar som väntar på att anstalten ska knacka på dörren. Den initiala reatktionen vore att gräva av kablarna som FRA kopplar in, men ännu bättre vore ju att gräva ned egna.

Men förutom ren hårdvara så är ju darknets och virtuella nätverk en utväg. Just nu pumpas gigabyte efter gigabyte av krypterat vitt brus över nationsgränserna, troligtvis sådant som fastnar i FRAs “trafikstråk”. På mitt i2p-nät har jag flera ryska peers… ingen från Afganistan än dock. Men nät mot antinät belyser i detta fall även en process.

4. Spotifismskandalen (WIN).

Telia/Spotify blev ju även det lyckat i och med att Telia backade om trafikprioritering för en specifik tjänst. Dock verkade det inte som de lyckades ändra reklamen i tunnelbanan. I det här fallet rörde det sig verkligen om att Telia ville bygga ett explicit antinät, alltså den logiska början på att bygga kabel-teve.

En lärdom som vi kan dra av framgången mot Telia här är för det första att företag är känsliga för bad publicity och potentiellt svikande kunder. Aktivismen lönar sig och när jag tänker efter borde PR-avdelningarna se över sin litteratur. Jag undervisade nämligen för ett antal år sedan i strategisk kommunikation på Högskolan Väst. Trots att litteraturen var hyfsat ny så talade man ofta i termer av “målgrupper”, “intressegrupper” och “konsumentgrupper”. Dessa är dock allt för tama begrepp för att beskriva nätpolitiska kluster. Det handlar istället om nät. Alltså, människor och grupper som kopplar mot varandra och därmed formerar ett nät på nätet.

Förutom möjligtvis med hjälp av faxen (ett specialfall i teknikhistorien) har det aldrig tidigare funnits ett kommunikationssätt som har varit så snabbt som internet när det gäller att bilda opinioner. Detta bör nyttjas till sin fulla potential. Varje morgon lönar det sig att tänka “Vad kan kroppen internet förmå idag?”. Det är nämligen inte givet eftersom det är ett nät, som visserligen huserar en mängd antinät. Men näten är alltid starkare än antinäten, åtminstone när de befinner sig på en spelplan vars topologi är nätisk och där vi befinner oss i en konstant nätvaro.

Nät och antinät – bra eller dåliga begrepp? Mitt nätiska kommentarsfält står till förfogande!

Antimarknaden Google


Jag hatar Google för att de har stängt ned etherpad.com.

Allra mest på grund av den uppenbara anledningen; de har köpt upp Etherpad endast för att stänga ned en konkurrent till Google Wave, som för övrigt är en riktigt sunkig och överhajpad tjänst, som förhoppningsvis kommer att gå åt helvete! Åtminstone tänker jag personligen verka för att den gör det.

Det lyckosamma med Googles manöver är att den utgör ett skolexempel på hur en antimarknad fungerar. Förhoppningsvis kan till och med naiva marknadsliberaler förstå denna händelse. Genom att man genom vertikal integration köper in sig på allt större spektra av olika marknader, har man snart en så pass stark kapitalackumulation att man kan köpa upp konkurrenter endast för att lägga ned dem.

Google håller verkligen på att lansera det där djävla “wave” enligt den magiska formeln “dominera genom att krossa”, och uppenbarligen har man fattat att tjänsten inte var så lyckad. Vad gör man då om man har några miljarders riskkapital? Jo, man köper upp alternativen och låser in användarna!

Men. Nu är det inte så att Internet ställer sig och protesterar utanför Googles huvudkontor på grund av detta. Så jobbar lixom inte nätet LOL.

Istället jobbar vi så här: Programmerare och andra som vill bidra – kom till #faxpad på irc.freequest.net. Vi bygger om, bygger nytt! Kollaborativa textdokument i ljusets hastighet är en del av vår vardag. Vi kan inte låta antimarknader styra över detta! Vi har skillz, vi har kraften! Nu bygger vi om!

Google: I år firade vi No Google Day for the lulz, för att i all välmening tänka kring internet och hur vi som användare förhåller oss till nätföretag. Min upplevelse var då att ingen var “kritisk” mot Google. De flesta jag känner gillar verkligen er som företag, för ni har sjukt bra tjänster. Men allt det där kommer troligen att förändras. Det är inte bara Etherpad som är i skottgluggen, utan även exempelvis era avtal med Comhem. Om ni vill behålla en image som ett innovativt nätföretag är det bäst för er att ni snackar med oss. Vi finns på internet…

Uppdatering: Det verkar som Etherpad lyssnade på kritiken, och de lovar att koden ska släppas som open source. Mycket bra! Dock är det nog en smart idé att bygga flera pads, som kan installeras lite var som helst. Autonomi uppnår man genom att installera på sin egen data. Root is power!

Hacka Acta

Hur kan man påverka det hemlighetsfulla Acta-avtalet? Ett handelsavtal som riskerar att skada internet och som backas upp av industriländers vapenarsenaler. Ett process där “opinionsbildning” inte har samma karaktär som vid en hyfsat demokratisk process. Kan Acta överhuvudtaget stoppas?

Det finns givetvis inte en formel för hur man kan göra (ju fler desto bättre). Men Werebuildklustret har under de senaste veckorna jobbat med en strategi som åtminstone är på väg i rätt riktning. Operationen består i ungefär följande steg:

  1. Leverera en utförlig utredning om öppenhet till regeringen. Allt som behövs är en grupp hängivna aktivister och Etherpad.
  2. Översätt regeringens kommunikéer till engelska och se till att de internationella aktivisterna västerut sprider meddelandet. Sverige är ju ordförandeland i EU så vad regeringen säger internationellt är mycket större än vanligt.
  3. Koppla ihop med aktivistkluster i varje lokal plats som Acta utspelar sig. Nu senast var det Mexico. Se till att nyttja kraften i att koppla samman sig.

Även om Åsa Torstensson nu framförde budskapet att nätanvändare vill ha öppenhet i processen (win!), så är det ju endast politiker till politiker. Problemet med Acta ligger ju i att politiker har för lite att säga till om.

Men det finns andra vägar att gå.

  1. De Europeiska internetoperatörerna hatar Acta. Ingen sund ISP vill hållas ansvarig för vad användarna gör i näten. Strategiska allianser är möjliga. Internetoperatörer bygger infrastruktur, copyrightindustrin förstör bara. Hetsa!
  2. Acta stöds av den evinnerligt konservativa copyrightindustrin. Dessa industrier och lobbyorganisationer är krigsmaskiner. De är, med FRA-speak, internets “yttre hot”. Därför måste man signalspana på dem, skaffa dox. Varje länk mellan dessa lobbyister och politiker har potentialen att ställa till skandaler som sätter kuggar i Acta-hjulen. Dessa företag är hårdnackade, men internet never forgets.
  3. Motverka slutenhet med öppenhet. Werebuilds wiki med information om Acta växer allt stadigare, och så länge informationen ligger och pumpar på nätet, på engelska, så försvagas hemlighetsmakeriet.

Som sagt, det finns ingen magisk formel. Acta-aktivismen är ett pågående experimenterande. Har du fler idéer? Kommentera mer än gärna! Goda idéer är mycket värdefulla!