Irc och opinionsbildning

Jag blev inbjuden att delta i en panel tillsammans med bland andra Per Herngren om hur aktivistgrupper bildar opinion. Kanske var det denna DN-artikel som gjorde att en irc-kanal, i det här fallet #telekompaketet, togs på sådant allvar att arrangörerna ringde mig och ville att jag skulle presentera hur vi byggde (om) saker.
Jag kunde givetvis inte motstå erbjudandet att få tala om irc, aktivism och opinionsbildning. Här följer några reflektioner, som relaterar till några diskussioner jag har haft den närmsta tiden.

Det traditionella sättet att tänka en opinion är att den har sin bas i samhällscontainern som helhet. Exempelvis säger man ofta att Sverigedemokraterna har oroväckande höga opinionssiffror, eller att massor av procent av en viss ålderskategori är mera benägna att fildela. Den typ av opinioner är till för partier, statsapparater och stora företag eftersom deras mål ofta är att försöka påverka dessa massor i en viss riktning.

Den traditionella synen på opinioner förutsätter en i det närmsta mekanisk tanke om samhällsförändringar, där systemiska och makrosociala strukturer (ex normer, se mitt gästinlägg hos cybernormer) kan både studeras och påverkas. Så jobbar knappast en irc-kanal. Istället består en irc-kanal av en intensiv opinionsbildning (snarare än en extensiv), där opinion ska förstås i den Deweyanska betydelsen och där “bildning” innebär en skapandeprocess.

Jag diskuterade just bildningsbegreppet med Rasmus över lunch i måndags, och det står ganska klart att det tyska Bildungsbegreppet leder aningen fel. Detta är nämligen alldeles för skadat av tanken om det moderna subjektet, där bildning i huvudsak innebär ett formande av människan i relation till hennes mänsklighet, och som siktar på att frigöra henne från att bara följa strömmen och tänka själv. Konceptet är visserligen fint, att människan skall uppnå frihet i tanken och därmed få ett större handlingsutrymme.

Tyvärr är båda dessa premisser ganska felaktiga. Man når större friheter om man tänker tillsammans, och skapar större handlingsutrymme gemensamt. Med Etherpad och MediaWiki kan kunskap delas utan kostnad och utan långsamma hinder (exempelvis ordbehandlare, e-post och Hatebook). Verktygen är för det mesta rekursiva (på gränsen till autopoietiska) som kunskapsprocesser, och tillåter genom sin öppna licensiering att de förbättras genom att många använder dem och sedan ger tillbaka förbättringarna i form av källkod.

Bildningsprocessen förvandlas således mer och mer till ett tillblivande av kollektiva verktyg, snarare än en individuell erfarenhet som kan leda till ett väldgrundat omdöme. När det uppnår vissa singularitetspunkter av användarvänlighet kan verktygen även bli mobila (vad Latour kallar immutable mobiles) men så länge deras kod förblir öppen undviker de att svartlådas.

Ett exempel från #telekompaketet är sidan oprev.werebuild.eu som är den senaste i raden av opinionsbildande manövrar. Instruktionerna ger både kunskap om telekompaketet som politisk process, där kunskapsstoffet är i det närmsta oändligt när vem som helst kan ändra i wikin. Men wikin som verktyg är dessutom performativ, man kan använda den till att agera direkt mot politikerna i Bryssel, via en rad kommunikationsverktyg.
Tillverkningen av dessa verktyg relaterar till formatens hastigheter.

Behöver jag påminna er om den tyska bildningens formatnihilism? Ibland är inte en wiki tillräckligt snabb eftersom den bara uppdateras när man trycker på sparaknappen. Kollektiva texter utarbetas då istället i realtidseditorer, dät Etherpad kanske är den förnämsta. Dessa editorer utvecklades först och främst som verktyg för att skriva kod, men som så mycket annat inom programmeringsfältet spillde de snabbt över till andra former av samarbeten kring text. (om någon har tips på liknande mjukvaror för musik, bilder, video etc., kommentera gärna).
Om vi kopplar samman bildning med opinion kan vi dra in ett citat av Dewey:

But participation in activities and sharing in results are additive concerns. They demand communication as a prerequisite. (Dewey 1927: 296) /…/ Communication of the results of social inquiry is the same thing as the formation of public opinion. (Dewey 1927: 304)

Delande av kunskap förutsätter att den görs till en offentlig angelägenhet. Kunskap är inte kunskap om den låses in, hålls hemlig, eller görs så obskyr att ingen fattar den (solipsism), eftersom dess sanningskriterier alltid är en delad och social erfarenhet (till skillnad från dogmer). Detta låter givetvis som en modernistisk utopisk klyscha, men så ska man inte förstå resonemanget. Snarare handlar det om att hitta vad som är public i en public opinion, som Dewey pekar mot ovan.

Offentligheter kräver kommunikation för att kunna bildas. Just Werebuildklustret i #telekompaketet-kanalen verkar ha utvecklat en mikrotaktisk strategi för att dela dessa kunskaper med andra grupper runt om i världen. Exempelvis översätts sidor som oprev.werebuild.eu till andra språk, twitter-instruktionssidan till ännu fler, och dessa sprids sedan till, ibland väntade, och ibland oväntade, grupper och användare.

Det är här som vi även finner nätpolitikens områden. Om bildning förstås i den tyska bemärkelsen blir objektet för undersökningen “människan”. Ur denna praktik uppstår olika ideal som man länge har kämpat för politiskt, exempelvis mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Den förra tänker man sig som ett skydd för individens okränkbarhet, och den senare som en förutsättning för att människan ska kunna uttrycka sin grundade mening i samhället.

På samma sätt kan man förstå nätpolitikens engagemang i nätneutralitet och informationsfrihet. Dessa börjar inte som ideal, utan de föds på samma sätt som utvecklandet av nätpolitiska verktyg. De är på så sätt resultatet av nätpolitisk kommunikation som sådan. Frågan om ett neutralt och öppet internet är ett krav för att nätpolitik som nätvaro ska kunna finnas överhuvudtaget. Visserligen existerar nätpolitiken både utanför internet och i viss mån på platser med så grav nätcensur att kommunikation är nästan omöjlig (Kina, Iran, etc.).

Men vid överträdelsen av en mekanosfärisk singularitetspunkt samt vid infrastrukturella förändringar som gör det möjligt att nätvaron, dvs. att bliva och verka nätbaserat, tar överhanden, uppstår nätpolitiska ideal som “epifenomenal rekursion”, alltså de blir givna av fungerandet-som-praktiken-nätpolitik eftersom de är nödvändiga för dess fortsatta existens. Och som Heidegger lärt oss föregår alltid existensen essensen (tänk nu inte Sartre, he got it all wrong).

Irc-gemenskaper är slem, på samma sätt som civilsociologen Palmås argumenterar kring bloggemenskaper. Detta slem engagerar sig allt som oftare i postdigitala praktiker. Som Rasmus skriver i det postdigitala manifestet, paragraf (S)23:

“Potentialen i digitalt kommunicerade vänskapsband är enorm, men det är först i det postdigitala som vänskapen äger rum och urvalet sätts på sin spets. Inget rum rymmer ett obegränsat antal kroppar. Fysisk närvaro tillåter oss inte att bara fly till nästa [dator]fönster när ett samtal börjar bli tjatigt.” (33)

Detta citat stämmer mycket väl, och gäller i allra högsta grad för irc-baserade communities, men med all säkerhet även för andra protokoll. Under bokmässan sammanstrålade i princip halva #telekompaketet-kanalen i Göteborg, och genom intensivt festande och begränsningar i rum, ex. förfester, efterfester etc. intensifierades. Under en för-förfest pratade jag med Isabelle och Lisa om känslan av att sitta i samma rum, om än med laptops i knäna. Det är oundvikligen så att den postdigitala närvaron tar irc-gemenskaper till en ny nivå när den äger rum genom att äga rum (i det här fallet min ostädade lägenhet som Isabelle kommenterar snällt här).
Hur ser då organisationsformerna ut för en irc-kanal? Återigen måste jag citera det postdigitala manifestet, denna gång paragraf 24:

“Balansgången är i princip densamma för kommunicerad genmenskap i det digitala (chattrum, forum, listor) som för aktualiserad gemenskap i det postdigitala (möten, fester, festivaler). Om gruppen växer sig så stor att en ömsesidig tillit inte längre kan upprätthållas, måste en eller ett fåtal ta på sig ansvaret för att göra ett urval – det må gälla att sortera bort oväsentligheter ur en diskussion eller att välja vilka låtar som ska spelas. Sådant är ofrånkomligt” (38).

Irc-kanaler är för det första hårdkodade i en liknande konstellation som ovan nämnt. Operatörer ser till att diskussionen följer vissa formella eller informella regler och att ämnet (topic) upprätthålls. Till operatörernas funktioner tillkommer mer eller mindre absoluta, för kanalen, våldsmonopol. Användare som inte följer vissa konventioner som anses störande åker ut.

Men urvalet kan likaväl ske genom initiativ. Irc-kanaler tenderar till att ha ett fåtal drivande användare som engagerar många andra. Man skulle kunna kalla dem för supernoder i ett socialt nätverk. Deras framgång består dock i att även mindre aktiva användare uppmuntras att dela kunskaper och sprida information utanför kanalen. Det är på detta sätt som irc-kanaler är sifonoforiska, alltså att de inte kan reduceras till vissa organismers egenskaper, utan måste förstås som en helhet, som endast får sin kraft genom att delarna samarbetar. Om man vill uppfinna ett käckt begrepp för denna organisationsforms styrelseskick skulle man kunna kalla det för ircokrati snarare än demokrati. Demokrati förutsätter en rad institutionaliserade praktiker (möten, omröstningar, etc.). Demokrati är logos (den absoluta lagen), ircokrati är nomos (den praktiserade lagen)*.

Om en chatkanal är demokratisk i någon bemärkelse bygger den snarare på möjligheten till pluralism. Vem som helst kan starta en ny kanal och därmed bli operatör för denna. Irc-nätverk finns det gott om, så i princip går antalet möjliga kanaler mot möjligheten att varje individ på jorden inom en snar framtid kan starta sin egen kanal. Om nu internet behålls fritt och neutralt vill säga.

* Distinktionen nomos-logos menas inte i traditionell bemärkelse här. Snarare är den fräckt hämtad från Deleuze & Guattaris tolfte platå om nomadologin: What becomes clear is that bands, no less than worldwide organizations, imply a form irreducible to the State and that this form of exteriority necessarily presents itself as a diffuse and polymorphous war machine. It is a nomos very different from the “law.”

Naer hacking aeger rum

Jag har tidigare skrivit om varför hackerspaces är mycket viktiga ur ett demokratisk och civilsociologiskt perspektiv. Exempelvis deltog jag i Malmöbaserade Forskningsavdelningens hackermöte i somras, som inte bara bjöd på en rad intressanta workshops och föreläsningar, utan som även var en av få konferenser som var helt gratis, vilket säkert gjorde att en och annan med stram budget inte blev utesluten på grund av pris.

Bara ur denna enskilda händelse på Forskningsavdelningen har resulterat i en mängd bra händelser. Människor med olika bakgrund men med liknande intressen fann en kontaktyta, nya projekt föddes och inspirationen har lett till långt framskridna planer på att starta upp ett hackerspace i Göteborg. Många från mötet började även hänga i #telekompaketet och deltar därmed i viktiga politiska processer på en rad olika sätt.

Teknik och tekniska system behöver dessa typer av kunskapsprocesser för att kunna komma oss alla till bra användning. Våra liv är oundvikligen beroende av teknik, och med bra teknik kan man göra fantastiska saker. Det är just därför man måste öppna lådan och förstå vad som gömmer sig inuti kretsar, kod och sladdhärvor. Hackerspaces bidrar till kunskapssamhället, även om dessa kunskaper inte gör sig i universitetens läroplaner. De är kunskaper som tar plats, alltså -spaces.

Just nu pågår en stödkampanj för Abbenay Hackerspace i Stockholm (länk till deras hemsida), som hotas att kastas ut av sina hyresvärdar, med polisuppbåd som följd. Det finns även en facebookgrupp som man kan gå med i.

Fastigheten ägs av Heidelberg Cement Group. Man kan fråga sig varför dessa inte vill ha en kunskapsresurs av rang på sina områden? Varför inte joina istället och börja hacka!

Update: Also hackerspaces.org have a post about the case.

Fraktalsamtal med Juliagruppen

Igår, timmar innan den postdigitala festen, höll Juliagruppen ett “nätvarosamtal” på Världskulturmuséets trappa. Den något förvirrande bilden, som Lisa fångade, föreställer en spontan cyborg som uppstod då högtalarvästens individualiserande megafonräffling uppgick i ett sifonoforiskt juxtassemblage av människa+människa+maskin+arkiv. Vad en kropp kan göra är alltid en öppen och empirisk fråga… och bör således utforskas!

Eftersom jag modererade samtalet är jag inte riktigt i skick att utvärdera om själva formatet var lyckat eller ej, det vill säga att ordet delades runt ganska slumpartat. Temat för samtalet var nätneutralitet, och några punkter som vi råkade uppehålla oss vid (och som fångades i arkivet som syns på bilden) var:

  • Vad är nätneutralitet och var går dess gränser?
  • Vad är en ISP?
  • Vad är förhållandet mellan nätneutralitet och demokrati?
  • Vilken ontologisk status har internet?
  • … [fyll gärna i det jag missar i kommentarerna]…

Jag tycker att diskussionen var produktiv, men så är jag ju något av en telekompaketsnerd också. Någon frågade efter länkar till var och hur man kan läsa mer om nätneutralitet. Så jag upprättar en lista här.

Så i termer av aktualitet kan man nog ändå säga att det är hett att diskutera just dessa frågor just nu. Dokumentation från första seminariet finns här, tillsammans med länkar till video. Redan om två veckor är det dags för Nät och Samtal II: Digital demokratisering. Håll ett getöga på kalendariet och tack till alla er som deltog.

Uppdatering: La Quadrature du Net manar till att i morgon ringa MEParna i Bryssel. Just do it!

De d

Fest med chatkanalen #telekompaketet

Om nån undrar varför min förra bloggpost var lite kryptisk berodde det på att Lisa baggypantade mig. Att baggypanta innebär att man utför en lurig form av “social engineering” och går in på någons konto och skriver “I have baggy pants”. Det kan röra sig om alla möjliga konton… twitter, facebook, bloggar etc. Väldigt postdigitalt.

Och på tal om det postdigitala. Ikväll är det dags för den postdigitala festen. Jag hade nöjet att få ett exemplar av Copyriot-Rasmus redan i förrgår, men för er som inte bor på Sveriges framsida kan man beställa det Postdigitala Manifestet här.

Telekompaketshetsen

Telekompaketet är en av de största infrastrukturella frågorna just nu, och med tanke på den massiva bloggstorm som inleddes under gårdagen är det även en genomgripande nätpolitisk aktivismhändelse. Se bland annat Marcin, Anais, Anders, Maloki, Daniel, Opassande, Rick Falkvinge, Christian Engström, Kaosteori, och LePlaid.

Men, på vilket sätt spelar denna aktivitet någon roll? Jenny Stiernstedt har som vanligt gjort gedigen research och citerar Eva-Britt Svensson (v):

– Det jag hoppas på är att rådet och parlamentet påminns om att de inte arbetar i ett politiskt vakuum. Det är viktigt att allmänheten bygger en stark opinion, att de kontaktar parlamentarikerna. Vi behöver det stödet, säger hon.

Även om vi ser de antimarknadshetsande lobbygrupperna och den Hadopi-berusade Sarkozy (som även Juliagruppen-Lisa skriver fantastiskt om), är en protest mot dessa ganska lönlös. Som Eva-Britt säger, gäller det att stödja de som faktiskt vill att telekompaketet ska ros i hamn som ett rättssäkert och nätneutralt lagpaket.

De verktyg som man kan behöva finns på Operation Revelalation och i Werebuilds wiki.

Även internationellt är telekompaketet hett. Netzpolitik skriver bland annat om EUopenInternets uppropslista för nätneutralitet, FCC (den amerikanska motsvarigheten till PTS) går via ut i ett kraftfullt försvar för det öppna internet (något som även SvD skriver intressant om), 26 aktivistgrupper har skrivit under ett öppet brev om nätneutralitet till EU-parlamentarikerna och La Quadrature du Net håller som vanligt koll på läget.

Operation Revelation

The Werebuild clusters are launching the Operation Revelation tonight. It provides tools and updates for making your voice heard during the final agreements of the Telecoms Package. It also contains links to all the background information that is necessary to form an opinion.

Please share the link, it is really easy: oprev.werebuild.eu

During the second reading we made an impact. This is attested in the surprised statements of the Members of the European Parliament. This time, we might not surprise them. But we will for sure let them know that we care about the internet. Lets not black it out, lets keep it neutral and and open. On Monday they will meet and decide the agenda for closing the telecoms package. We need to make our voice heard before that…

Var är de 27 MEParna?

Igår sände Werebuildklustret ut ett viktigt meddelande till de Europaparlamentariker som kommer att ingå i förlikningskommittén för Telekompaketet. Vi, som i de-som-tycker-att-telekompaketet-är-sjukt-viktigt, måste få veta vilka de är! Typ NU!

Erik Josefsson hade i skrivande stund fortfarande en lucka på 21 namn, något som även Joakim Jardenberg uppmärksammar.

Vet kanske Christofer Fjellner, eller Gunnar Hökmark?

Denna fråga sker givetvis i all välmening. Informationsproblemet verkar vara en bugg i EU-systemet, men den kan lätt fixas. Vi sitter ju trots allt på internet, så det är bara att blogga, twittra eller mejla.

Det är först när vi har de 27 namnen som vi tillsammans kan fixa så att telekompaketet blir bra, som en gemensam matter of concern. Vi är redo att bygga, just call your names!

Uppdatering: Jag ringde EU-upplysningen. De visste inte men skulle ringa tillbaka under dagen.

Uppdatering 2: Also La Quadrature du Net asks the same question.

Telekompaketet; le grande finale

Just nu har jag många projekt i luften och har inte hunnit blogga på ett tag, och jag känner att jag håller mitt löfte om att blogga mindre om saker som görs bättre på andra ställen. Men Telekompaketet kräver några ord.

Tre viktiga saker har hänt:

  1. Ett stort antal aktivistgruppen och civilsamhälleliga organisationer har skrivit ett gemensamt öppet brev till Europaparlamentet som slår fast vikten av nätneutralitet. Från Sverige har Werebuild, Juliagruppen och FFKP skrivit under, och det känns mycket stort att dessa står i samma agenda som Chaos Computer Club, Open Source Consortium och Hacktivistas med flera. Om du är med i en organisation som du tycker bör vara med på underskriftslistan finns ett formulär på sidan.
  2. I går skrev Werebuildklustret ett brev till Europaparlamentarikerna och uppmanade dem att gå med i förlikningskommittén inför tredjebehandlingen. Telekompaketet är det viktigaste infrastrukturbeslutet på länge och därför vill vi att rätt personer ska ingå. Vi vet redan att Christian Engström är en av dessa, vilket känns mycket bra. Det är även roligt att se att Piratpartiet spelar en ledande roll i telekompaketets framtid och att de genast tar itu med sina vallöften.
  3. Juliagruppens sida är uppe och uppdaterar kontinuerligt sitt kalendarium. Det finns mycket att spana in där som är relaterat till telekomfrågor, så det är bara att ta fram kalendrarna. Denna höst verkar ha förvandlats till en genomtänkt nätvaro i nätneutralitetens tecken. Det är bra. Så vi bygger.
  4. Jag kommer även att tala för Juliagruppen på FSCONS i Göteborg under titeln Citizen’s Agenda: Net Neutrality, Surveillance and how to Re-build Politics. Då ska jag försöka syntetisera både vad som är den nätpolitiska frågan som just nu skapar sånt tryck och vilka strategier för aktivism vi kan tänka oss som produktiva vägar framåt. Kom och ställ frågor!

För den som vill vara totalt uppdaterad på allt detta rekommenderas Telecomix TV, Telecomix Twitter samt Werebuild’s Interfax. Man deltar enklast i vårt arbete via chat.telecomix.org. Just nu söker vi volontärer som vill delta i att färdigställa vår öppenhetsutredning som kommer presenteras både för Post- och Telestyrelsen och Näringsdepartementet under hösten. Allt som behövs är en dator, ett fritt och öppet internet, samt en dos <3.

Uppdatering: Jag märker att min teckenkodning är lite skum. Ska försöka fixa… sorry.

Resistance Studies Reader 2008

Idag blir Resistance Studies Reader 2008 tillgänglig i tryckt version. Läs mer på rsmag.org. Innehållet utgörs av samtliga artiklar från magasinets första år som webbupplaga och bör vara intressant läsning för den som forskar/bedriver/tycker-och-tänker om motstånd och samhällsförändringar.

Boken finns även som gratis pdf och är utgiven med en Creative Commonslicens som tillåter all kopiering för icke-kommersiella ändamål. Kopiera (besinningslöst)!

I egenskap av redaktör tillsammans med Londonbaserade Jakob Lehne är jag inte i någon lämplig position att recensera själva innehållet, men hoppas på att det dyker upp en och annan kommentar i bloggosfären.

Tilläggas bör även att själva tryckningen sker till självkostnadspris (8,49 Euro + frakt). Därför skickas det inte ut några recensionsexemplar till tidningsredaktioner. Å andra sidan är inte heller den traditionella recensionen särskilt relevant för denna typ av litteratur som snarare syftar till att skapa kopplingar och sammanhang än att förvandlas till en kulturell artefakt.

För några månader fick jag ett mail från en grupp i San Fransisco. De frågade om de fick kopiera upp en artikel ur magasinet för att sprida i sin läsecirkel. Detta gjorde mig väldigt glad, och tanken om att en bok, eller i det här fallet en kopierad text, skapade ett meningsfullt sammanhang på andra sidan jorden utan att en krona hade investerats är ganska fascinerande. Just därför manar jag till kopiering och snälla fråga inte om lov innan! (detta gäller även allt som skrivs på denna blogg).

Beställa kan man göra här via print-on-demandtjänsten lulu.com. (Dock är det fullt tillåtet att trycka i eget tryckeri eller någon annan stans, för icke-kommersiella ändamål).

Uppdatering: Sist men inte minst, stort tack till John Petersson för omslagsbilden. Oerhört lyckad!