Internet, intermess.

Bloggen kraschade tidigare under dagen på grund av en slarvig uppdatering. Jag planerade att låta den vara trasig ett tag, men sen fick jag länksamvetskval och tänkte på alla brutna <a href> som skulle bli lidande. Så istället pimpade jag till temat lite, så att den nu ser likadan ut som mitt irssi-shell.

Någonstans mellan telekompaketshetsen och Iranaktivismen drabbades jag av IRC-overload. Någonstans vid 50 chatkanaler går min gräns för multitasking i nätpolitiska sammanhang. Den radikala lösningen blev att stänga ned dem alla samtidigt. Nu hänger jag bara i #telekompaketet för nätpolitik, och i #fraktalpolitik för filosofi (båda på irc.freequest.net). De övriga servrarna (efnet, anonnet, freenode etc.) är jag fortfarande ansluten till, så om ni vill nå mig, skicka privata meddelanden.

I helgen lanserades för övrigt en bra sida: Gemri.org verkar för mänskliga rättigheter i Iran och har precis kommit upp på nätet. Kolla den för framtida manifestationer!

I övrigt fortsätter min sommar i avvikande lugn. Jag ska skriva några längre nätpolitiska texter och även jobba mycket bibliotekshastigheter.

Iran och internet, fortsättning

Igår lanserades projektet Medici cu Internet som ett samarbete mellan Embassy of piracy (Thepiratebay), Anonymous, Hackers without borders och We rebuild.eu. Eftersom det är svårt för demonstranter att uppsöka sjukhus då de riskerar att gripas, syftar initiativet till att koppla ihop läkare med skadade via nätet. Givet att nätet inte stängs ned helt vill säga…

Den Svenska ambassaden anser inte att det är nödvändigt att hålla öppet för människor i nöd. Det är på många sätt en ruffig attityd. Det är ju först om någon vet att de håller öppet som man beger sig dit. Riskerna att komma till en stängd dörr är alldeles för stora. En ambassad kan tillhandahålla läkarvård och förhoppningsvis ett bra internet.

Det finns även andra aktörer vars delaktighet och eventuella ansvar kan diskuteras. Nokia/Siemens har levererat delar av övervakningssystemet för internet, som tillåter att man djupscannar paket. Detta gör att det förenas med stora risker att använda exempelvis Facebook.

När man samtidigt läser om att folk bör stänga sina trådlösa nätverk i Sverige för att undvika upphovsrättsbrott… blir det lite sjukt. Just öppna trådlösa nätverk är delvis anledningen till varför vi får bilder från Iran fortfarande. Ipredia-liknande projekt får helt plötsligt en ny, mera allvarlig innebörd, vilket känns som tonen för nätpolitiken generellt just nu. När nätpolitiken hakar i händelser som Irandemonstrationerna med syfte att laga internet – när nätet blir en matter of concern mot vilken heteorgena aktörer kan plugga in sig mot – startas ett febrilt arbete.

När få utländska journalister finns kvar och telenätet stängs ned med jämna mellanrum är det upp till bloggare och andra internetrelaterade kanaler att får ut och in information. “Folkets rapportering” har både sina för- och nackdelar, så det bästa vore att ha så många på plats som möjligt.

Jag vill slutligen tipsa om Hackers Without Borders, som formerades precis nyss och som gör bra saker. Många av dem håller till i #telekompaketet, men de har även en egen kanal, #hackerswithoutborders (båda på irc.freequest.net). Ni som har skills, eller bara är intresserade av hacker politics, är välkomna att ta kontakt.

Internet handlar så mycket om kontakt nämligen. Kontakter, interfaces, kontaktytor…

Just nu går det lite för fort för att man ska kunna skriva något analyserande, men det kommer säkerligen lite senare. Telecomix News Agency har snabba nätrapporter och som vanligt rekommenderas Copyriot.

Iran och internet, del 3

Jag skriver idag om Iran och internet på Newsmill. Erfarenheterna hämtas från tidigare forskning, samt från de grönsvarta IRC-skärmarnas flimrande. För att se hur några av de svenska klustrena jobbar, joina #telekompaketet på irc.freequest.org. Werebuild.eu jobbar i princip bara med detta nu, men det är som sagt bara ett av kanske hundra- eller tusentals andra konstellationer av internet intoxicated activism.

Uppdatering: I den redigerade versionen på Newsmill står det “Exempelvis har werebuild.eu pausat sitt arbete med nätneutralitet och öppenhet i EU för att förvandlas till en av flera noder som bidrar till protesterna i Teheran.” Orden “i Teheran” fanns inte i min originalversion, och är troligtvis tillagda för att underlätta begripligheten i texten. Detta kan kanske tolkas på olika sätt. Werebuild.eu bidrar inte till protesten som sådan, utan jobbar för att skapa ett fritt internet. (hur dessa två sedan hänger ihop är en fråga som återstår att besvara).

Internet och Iran, del 2

bild-21Som Marcin skriver råder det febril aktivitet på internet just nu för att försöka hålla det Iranska internet levande. Det är inte helt enkelt, på grund av flera anledningar. För det första är nätet skadat på grund av blockeringar. Men kanske ännu allvarligare är att den Iranska säkerhetspolisen samlar information om vad som händer på nätet, och dissidenter riskerar att råka illa ut.

Eftersom journalister inte längre får komma till Iran är det twitter som har blivit den centrala informationskanalen. Detta är både bra och dåligt, och twitter har skjutit på sin uppgradering för att undvika downtime. Det som är bra är givetvis att det är ett fruktansvärt effektivt sätt att nå många människor, men det är sårbart eftersom twitter är så lättövervakat. Öppna källor är effektiva, men osäkra.

Som jag skriver i mitt kapitel i boken Motstånd är det just denna dubbelhet mellan blockering och samtidig övervakning just det som gör auktiritära regimers kontroll över internet så fruktansvärd. Dessutom går det hela tiden obekräftade rykten om vad som är information och vad som är desinformation. Twitters system med konton och hashtags är ganska lättmanipulerat, och det är svårt att sålla i det stora flöde som hela tiden sipprar ut.

The Pirate Bay pekar just nu mot iran.whyweprotest.net som drivs av klustret Anonymous. De har satt upp ett forum och en hel del krypterings- och routingservrar som troligtvis är det säkraste och mest effektiva sättet att hålla internet fungerande just nu.

Intressant i sammanhanget är att Telia Sonera är en av ett fåtal operatörer i Iran. Vilket betyder att FRA borde ha ett ganska fint “trafikstråk” att spana på. Vad gör Telia och FRA för Iranska medborgare? Troligtvis får vi aldrig veta det… det är ju hemligt.

Vi får hoppas att de svaga anslutningarna som fortfarande finns kan sända ut och in den viktiga information som behövs.

Telecomix News Agency Internetional rapporterar löpande.

Uppdatering: Daniel Goldberg skriver om werebuild.eu, Pirate Bay och Anonymous i anslutning till Iran här.

Werebuild.eu antar Näringdepartementets förfrågan om remissvar

bild-11

Under ledning av Åsa Torstensson har regeringen och näringsdepartementet givit PTS i uppdrag att utreda “öppenhetsbegreppet“. Fantastiskt bra! Werebuild.eu diskuterade detta i cirka tio minuter och fattade därefter ett IRCokratiskt beslut att bidraga till det allmännas och internets bästa, genom att skriva ytterligare ett remissutlåtande en utredning utöver den som PTS har att inkomma med. Då deadline är 30 augusti för remissvaret har vi förståelse för många på PTS ser sina semesterveckor ryka, men ingen fara, internet tar inte semester.

Vi har stort förtroende för PTS, det ligger ju trots allt i deras intresse att de får meningsfulla arbetsuppgifter i framtiden som inte körs över av kapitalstarka antimarknader. Nätneutralitet görs inte i en handvändning utan kräver kontroll.

Då Torstensson fortfarande lever i vanföreställningen om obetalda räkningar och barnporr, något som jag vid ett flertal tillfällen har påpekat är en grav missuppfattning (bland annat här), är en objektiv och sanningsenlig utredning den enda vägen att gå. Vi vill samarbeta och ha dialog kring dessa extraordinärt viktiga EU-frågor! Därför kommer vi att visa mycket goodwill och verkligen anstränga oss för att skriva en tydlig och transparent remiss. Vi tar heller inget betalt, dels för att vi inte har något bankkonto, och dels för att vi känner hur våra plikter som deltagande och issue-drivna medborgare kallar allt starkare.

Vi inkommer med rapporten före dead-line. Vi använder både kommuniaktionsmedel från den så kallade telekomsektorn, samt andra medel för att redovisa våra resultat. Arbetet sker på werebuild.eu’s wiki och i vår kanal (#telekompaketet @ irc.freequest.net). Kika gärna förbi och bidra, eller kom bara och snacka lite allmänt.

Trevlig sommar!

Uppdatering: Jenny Stiernstedt ställer ytterligare bra frågor i DN.

Uppdatering 2: Oscar Swartz och Christian Engström skriver på Newsmill om HADOPI och Näringsdepartementet.

Uppdatering 3: Formellt sett är det ingen remiss som vi ska göra utan en utredning.

Motstånd i den panspektriska tidsåldern

bild-92

Den senaste tidens våldsamma demonstrationer i Iran har lett till en genomgripande nätcensur. Supersnabba medier är inte alltid särskilt uppskattade av regimer som är instabila eller inte klarar av att frågor lyfts upp och diskuteras fritt. Därför vill jag tipsa om en text jag har skrivit i boken “Motstånd” som är publicerad som ett slags samarbete mellan medlemmar i Resistance Studies Network, ett nätverk som visserligen är globalt, men har en speciell klusterintensitet här i Göteborg. Det är den första boken i Sverige som enbart kretsar kring motstånd som fenomen, och en rad bekanta författare bidrar med texter (bland annat Stellan Vinthagen, Mona Lilja, Mathias Gardell, Jörgen Johansen, Amanda Peralta, Fanny Ambjörnsson, Anna Johansson, Mikael Azar, Michael Baaz, Otto von Busch och Karl Palmås).

Texterna handlar om allt från att hacka ekonomin, juridik som motstånd, Frantz Fanon, genus, hårdvarutweaking, queer, och väpnat motstånd. Med andra ord en mycket läsvärd bok för den som är intresserad av att få ett smörgåsbord kring fenomenet, som ändå är tight redigerat för att ge en slags helhetsbild över motståndsbegreppet, och kanske bäst förstås i plural snarare än singular. Motstånd är alltid ett kontexutaliserat fenomen som uppträder oerhört mångtydigt.

Mitt bidrag handlar om Internet. Jag ger mig på den svåra uppgiften att jämföra internetövervakning och censur i vad vi brukar kalla för “diktaturer” och “liberala demokratier” (utkast här, citera ej). Jag tror att detta tema bör angripas på ett mycket djupare sätt än vad som ofta ligger och flyter i nätpolitikens guldfiskminnen. Därför har jag i ljuset av den panspektriska forskningen försökt mig på att relatera konkreta teknologier och sociala diagram. Det case som behandlas är internetövervakningen i Burma och Storbritannien, men troligtvis går delar av resonemangen att överföra på Iran. Kombinationen av våldsamma nedslag mot oppositionella och mer eller mindre totala blockader av kommunikationsteknologier är ett mönster som upprepar sig.

Således. Det är just i dessa fall som man ser hur internet är något som vi måste vara rädda om, något som har direkta konsekvenser för demokrati och det vi ofta så abstrakt tänker oss som mänskliga rättigheter. Man kan liksom inte fuska med internet, det är viktigare än så.

Sein und Zeit, §8

Den åttonde paragrafen är egentligen bara en slags disposition inför del ett och två av Sein und Zeit. Men då jag i exegesens namn inte tillåts förringa en enda sats i boken är det så skaffat att paragrafen måste utredas grundligt. Hela serien läser ni här (app, app… börja från början! Fusk leder ingenvart ;)).

Tillåt mig därför introducera:

§8. Avhandlingens uppläggning

Trots att paragrafen bara är två sidor lång finns det en hel del för det filosofiska smörgåsbordet att servera oss. Det är nämligen så att Heidegger tvingas till några viktiga sammanfattningar som motiverar själva uppläggningen. Passager som dessa kan alltså vara mycket värdefulla om man vill ta ett helhetsgrepp om verket man har för handen.

Frågan efter varats mening är den universellaste och tommaste av alla; i själva denna fråga ligger dock tillika möjligheten att på skarpast möjliga sätt individualisera densamma efter varje särskild tillvaro. (63)

Hur kan en fråga vara både universell och samtidigt tom? Det verkar det ju som en ordentlig motsägelse i att en sådan fråga kan vara skarp på ett individualiserat och särskilt sätt, samtidigt som den är universell och tom. De logiskt inriktade filosoferna skulle börja gapa om nonsens, vilket de säkerligen även gjorde kring slutet av 1920-talet.

Men, låt oss då inte glömma bort hur de individuella särskildheterna (haecceitas, dettaheter, singularitetspunkter, fraktaler) kan innefatta och innesluta det generella immanent i det specifika. Heideggers poäng med ovanstående formulering är troligtvis ett sätt att ställa varafrågan bortom Kant och Hegel för att lägga grund för Sein und Zeits analys av tillvaron. Några rader längre ned läser vi:

Varabegreppets universalitet står inte i strid med undersökningens >>specialitet>> – dvs med uppgiften att tränga fram till detta begrepp via en speciell tolkning av ett bestämt varande, /människo/tillvaron, inom vilken den horisont ska uppnås som gör det möjligt att förstå och utlägga varat. (63)

Vägen fram till den generella utläggningen måste alltså gå via det partikulära. Det är inte möjligt att göra tvärtom, det skulle endast leda till a priorisk kunskap, något som vi med all önskvärd tydlighet lärde oss av med i de föregående paragraferna. Analysen måste alltså vara situerad i det bestämt varande. Ett ytterligare förtydligande, som följer direkt efter citatet ovan, lyder:

Detta varande är i sig självt >>historiskt>> (>>geschichtlich>>), varför den egentliga ontologiska genomlysningen av detta varande med nödvändighet blir till en >>historisk>>(historischen>>) tolkning av den samma. (64)

Det är därmed slut på inledningen till Sein und Zeit, och vi står i grepp att sätta de filosofiska tänderna i första delen. För att summera de första åtta paragraferna kort kan man säga ungefär så här:

  1. Frågan efter varat har fallit i glömska och måste återigen väckas. (§1)
  2. Frågan efter varat måste ställas i dess vara. (§2)
  3. Varafrågan är inte apriorisk, utan kartläggande. (§3)
  4. Tillvaron är ontisk på grund av sin existens, och därmed med nödvändighet ontologisk. (§4)
  5. Tidsligheten är en horisont för varaförståelsen snarare än ett linjärt och mätbart raster. (§5)
  6. Tidsligheten föregår oss hela tiden, och måste därmed friläggas i sin grundförfattning genom destruktion. (§6)
  7. Fenomologin syftar till att komma till sakerna själva, det sig-i-sig-självt-visande. (§7)
  8. Frågan om varat måste ställas utifrån det >>speciella>> för att kunna nå det generella.

Dessa åtta paragrafer tål att läsas flera gånger. Trots att de bara spänner över ett fyrtiotal sidor, är det oerhört rika på referenser både till samtida filosofi och ända tillbaka till grekerna. Men just detta gör att det är tung läsning ur bildningssynpunkt. Det finns säkerligen en hel del jag har förbisett (kommentera mer än gärna), men jag har försökt hålla mig strikt och inte vandra iväg för långt i idéhistoriska labyrinter. Det är ju trots allt filosofin som är det viktiga, allt annat vore ju filologi.

Med dessa förberedelser borde vi vara väl skickade att ta oss an den förberedande fundamentalanalysen av tillvaron!

Introduktion till irssi

Eftersom nätpolitiken mår bra av att man kan kommunicera med varandra på ett friktionsfritt sätt, tänker jag ge en nybörjares perspektiv till världens mest effektiva IRC-chattklient – irssi på en remote shellserver. Således bryter jag Intensifiers normala genrer och jobbar dataspeak.

Anledningen till varför man ska krångla och mecka med denna textbaserade klient är att man kan vara online dygnet runt, även när man afkar. Detta gör att man kan vara uppkopplad i femtio kanaler om man så vill, utan att missa vad som sägs när man inte är vid nätet.

Då kör vi!

1. Logga in med ssh.

För att starta programmet irssi måste man logga in på en server först. Programmet körs alltså inte på din dator, och egentligen behöver man inte installera något. Förutom om man kör windows. Då måste man ladda hem PuTTY för att få tillgång till terminal. I MacOS använder man bara programmet Terminal, och kör du Linux är det bara att använda den terminalemulator som din distribution har förinstallerad. Att tänka på: För att köra irssi så bra som möjligt bör man ändra färgschemat för terminalen till att vara svart bakgrund med gröna bokstäver. Dessutom ser detta ju väldigt retro ut och är estetiskt tilltalande!

När du har startat din terminal skriver du följande för att logga in:

ssh användarnamn@server.se (och byter ut mot rätt adresser).

Sen svarar man “yes” på att utbyta krypteringsnycklar (behöver man bara göra första gången) och fyller i lösenordet. Nu är du inloggad på shellservern.

2. Starta irssi

Om allt har gått bra hittills ska det se ut ungefär så här när du har loggat in.

bild-1

För att starta irssi skriver du:

screen irssi

Detta behöver man bara skriva första gången man startar programmet. Nästa gång du loggar in skriver du istället “screen -dr”, vilket är ett kommando som fortsätter din session. Man stänger aldrig ned programmet alltså, utan fortsätter bara gång efter gång. Om man skriver “screen irssi” två gånger startar man två screens, vilket kan vara lite jobbigt. Så här ser det ut när man har startat irssi:

bild-2


3. Att jobbar IRC via kommandon.

Om det ser ut som ovan har du lyckats starta irssi på remoteservern. Great success! Nu är det bara att jobba standardkommandona för IRC. (vilket inte är det lättaste).

Börja med att ansluta till en server:

/connect irc.freequest.org

Då börjar det rulla en massa information och efter några sekunder är du ansluten till servern. Därefter kan du ansluta till kanaler. Exempel:

/join #telekompaketet

/join #telecomix

När du är inne i en kanal kanske du vill ändra ditt nickname. Då skriver du:

/nick chromartie

Så är ditt nick “chromartie”, förutsatt att det inte redan är upptaget.

Du kan joina hur många kanaler som helst (tror jag) och flera servrar. Men då kommer det luriga. Du måste byta fönster mellan varje kanal. Det finns tre sätt att byta fönster.

Antingen genom snabbkommando ESC+siffra. Till exempel för att komma till fönster 1 trycker jag ESC+1.

Eller genom att skriva /win siffra. För att komma till fönster ett skriver man /win 1

Eller genom att bläddra med CT

Några andra kommandon som är nyttiga är:

  • /wc – lämna kanalen
  • /me – visar vad du gör. Ex: /me sover
  • /away +anledning – ger meddelandet att du inte är vid datorn. Ex: /away afkar på dansgolvet
  • /names – listar vilka som är inne i kanalen
  • CTRL+x byter servrar (från fönster nummer ett)

Okej. Är det något jag har missat? Fyll på i kommentarerna.

Jag har en server och delar ut shellkonton till folk jag känner. Just let me know!

Sein und Zeit, §7

§7. Undersökningens fenomenologiska metod [hela serien]

(note to self: att torrblogga istället för att kolla twitter på fikarasten ger sjukt utförliga texter.)

I föregående paragraf diskuterade Heidegger destruktionen av ontologins historia, vars tema fortfarande ekar i paragraf sju:

“Och ontologins metod förblir i högsta grad tvivelaktig , så länge man söker rådfråga mest bara de historiskt traderade ontologierna eller liknande försök i den rikningen” (49).

Alltså, att bara studera vad som har sagts inom filosofin är en uppgift för idéhistoria, eller kanske vad vi idag slarvigt kallar diskursanalys – det är filologi, inte filosofi. Men om nu filosofin inte kan ta över de historiska ontologierna, vad står då till buds? Det är här som Heidegger skjuter in en fenomenologisk metod, för att systematiskt ställa frågan om varat.

Heideggers fenomenologi är dock lite speciell. När han var verksam fanns det flera som utropade fenomenologin som den nya metoden för filosofin, men Heidegger går som vanligt grundligt till väga.

“Uttrycket >>fenomenologi>> innebär först och främst ett metodbegrepp. Det karakteriserar inte de filosofiska forkningsföremålens sakinnehållande ‘vad?’ utan den filosofiska forskningen ‘hur?’. (49).

Den traditionella frågan för ontologin är ju ‘vad är?’. Alltså vad är Gud, Frihet, Världen, Själen, Förnuftet, etc. Heidegger ställer alltså om denna fråga till en ‘hur?’-fråga med hjälp av fenomenlogin:

“Termen >>fenomenologi>> i rubriken ger uttryck åt en maxim som alltså kan formuleras: >>Till sakerna själva!>> – en maxim som således tar ställning mot alla fritt svävande konstruktioner och slumpartade fynd, mot övertagandet av blott skenbart bestyrkta begrepp, mot sådana skenfrågor som ofta gör sig breda som problem genom hela generationer. (50)”

Ambitionerna är alltså knappast låga. Men å andra sidan kan man ju i efterhand säga att Heidegger lyckades då hans enorma inflytande på senare fransk filosofi knappast kan överskattas.

Paragraf sju är indelat i tre delar där den första behandlar bereppet fenomen. Centralt är dels att Heidegger här definierar den genom grekerna, fast med en fast hållning vid destruktionens metod. Vad som händer är alltså att grekerna kapas från nästan alla andra tolkningar och förs in på ett “äkta” sätt i Heideggers helhetssystem. Nu till första delen:

A. Begreppet fenomen

“Som betydelse för ordet >>fenomem> måste vi alltså hålla fast vid: det-i-sig-självt-visande (das Sich-an-ihm-selbst-zeigende), det uppenbara. Fainomena, >>fenomenen>>, är alltså är alltså den samlade totaliteten av det som ligger i dagen eller kan bringas i ljuset, det som grekerna stundom helt enkelt identifirerade med (ta onta) /det varande/. (51).

Fenomen är alltså, på ett sätt, inget konstigt, utan de visar sig direkt ur det varande. Det är alltså sakerna själva. Ingen transcendens, inget i sig fördolt. Bara ren och skär uppenbarelse.  Men Heidegger gör dock en viktig distinktion mellan fenomen, som ju är rakt framför oss, och sken.

“Den möjligheten finns ju rentav, att något varande visar sig såsom något som det i sig själv inte är. Inom detta sätt att visa sig >>ser>> det varande >>ut som …>>. Ett sådant sig-visande kallar vi sken (Scheinen). (51).

Det tydligaste exemplet är här sjukdomssymptomet. När man har feber så kanske detta egentligen beror på ett virus. Viruset ser vi dock inte som fenomen, utan bara den förhöjda temperaturen, som då är ett sken, och inte fenomenet i sig. Vi har alltså inte kommit till sakerna genom att febern visar sig. Fenomenet virus ligger således fördolt. Vidare diskuteras begreppet företeelse:

“Fenomen – sig-i-sig-självt-visandet – innebär ett särskilt kvalificerat sätt på vilket något kan påträffas /…/. Företeelse betyder däremot en varande hänvisningsrelation inom det varande självt, närmare bestämt en relation så beskaffad att det hänvisande (tillkännagivande) kan fylla sin möjliga funktion, endast försåvitt det visar sig självt, d v s är >>fenomenen>>. Begreppen företeelse och sken är själva på skilda vis funderade i fenomenet. “(53-54).

Alltså måste vi sträva bortom företeelser och sken för att finna det-sig-i-sig-självt-visande, allts fenomenen. Fenomenen är förborgade för oss, kanske i de flesta fall, och varje fenomenologi måste sträva efter att gräva fram till fenomenen. Vi måste av-slöja febern som blott ett symptom på den sjukdom som har orsakat den (dock ska vi inte förstå “orsak” i kausal mening, det vore att lägga Kant i munnen på Heidegger, vilket måste räknas som en överträdelse).

Men nu är det ju inte biologi, eller någon annan vetenskap som Heidegger riktar in sig mot, utan Filosofin. Filosofin är tänkande, och en tänkandets fenomenologi förutsätter logos.


B. Begreppet logos

Detta antika begrepp hos Platon och Aristotoles angriper Heidegger med den ovan nämnda fenomenologiska metoden skulle man kunna säga. Analogt med vad som postulerats i §6 måste ju tillvarons historiskhet destrueras, vilket leder till en omläsning av begreppet logos som förkastar all tidigare användning, exempelvis logos som förnuft, begrepp, defintion, grund förhållandet etc.

Istället agrumenterar Heidegger att logos måste förstås i sin ursprungliga betydelse av tal (Rede). Denna betydelse har filosofin glömt och en för filosofen högst underhållande passage lyder:

“Men hur i all sin dar ska begreppet >>tal>> kunna modifieras så, att logos kommer att betyda allt det uppräknade (förnuft, begrepp, definition, grund, förhållande), och det till på köpet inom det vetenskapliga språkbruket?” (55).

Sånt förfall av begreppen avfärdas direkt. Istället måste logos som tal förstås grundligt:

“Logos som tal betyder snarare ungefär detsamma som δηλουν (deloun): att göra uppenbart det som i talet >>är på tal>>. Aristotoles har skarpare explikerat denna talets funktion som apofanestai. Logos låter något ses (fanestai), nämligen det som är på tal, och närmare bestämt för den talande (medium/alltså till betydelsen reflexivt) resp för de med varandra talande. Talet >>låter /något/ ses>> άπό (apo) … ut ifrån just det som är på tal.” (55).

Det här var ju kanske att krångla till det en aning, men ändå inte. Heidegger blir här – lite förenklat – en slags proto-poststrukturalist, dock helt utan marxistiska influenser. Talet finns inte förutom när det är på tal. Det kan alltså inte frikopplas från subjektet eller interaktionen mellan en grupp talande. Talet måste talas, och måste förstås som något som alltid är på tal. Det finns ingen annan stans. Vi kan alltså inte läsa en gammal text och sedan använda orden i vårt tal, eftersom de då skulle betyda något annat än vad de betydde när de var på tal. Förnuftet är alltså kontextbundet.

Men talet är inte mindre värt för det. Det låter nämligen något ses. Här skulle man kunna jämföra med Deleuze & Guattaris regime of signs eller Michelle Murphys regime of perceptibility. Talet gör vissa saker synliga, medan vissa förborgas. Logos är alltid en sådan akt.

Men är då logos användbart inom filosofin? Det räcker ju inte att göra saker synliga. Kant sade ju att den syntetiska förmågan var apriorisk för förnuftet. Det anser inte Heidegger, och här är det värt att citera långt igen:

“Och enbart på grund av att funktionen för logos såsom apofansis ligger i att visa på något och låta det ses, kan logos ha strukturformen σύνθεσις (synthesis). Synthesis betyder här inte förbindande eller sammanknippning av föreställningar /…/ [utan] har här rent apofantisk betydelse och innebär: låta någonting ses i sitt tillsammans (Beisammen) med något, d v s låta något ses såsom något. Eftersom logos är ett låta-ses, kan å andra sidan just för den skull logos vara sann eller falsk. Allt hänger ju också på att man håller sig fri från varje sanningsbegrepp som har konstruerats enligt betydelsen >>överensstämmelse>>.” (56)

Således. Inget existerar helt frikopplat från något annat, utan befinner sig alltid i ett tillsammans. De syntetiska förmågan ligger i att vi i detta tillsammans ser fenomenen som något. En bil är ju inget som ett isolerat objekt, exempelvis, utan får ju sin betydelse i sitt tillsammans med vägar, stoppljus och trafik – det är då den blir såsom ett fordon man kan färdas i. Logos kan alltså genom denna syntes vara sann eller falsk, men inte för att bilen skulle överensstämma med en idébild om Bilen, inte heller med mätningar som vikt, hästkrafter eller längd, utan för att dess tillsamman-varo kan bringas i ljuset, och låta-sig-ses.

Dock ska inte just sanningsanspråken stå i fokus, eftersom de angrips mera konkret längre fram i Sein und Zeit. Det intressanta är snarare hur logos relaterar till fenomen, och att dessa måste upptäckas i ljuset av destruktionen. På så sätt är Heidegger oerhört central för att förstå den franska receptionen och i princip all fransk filosofi efter 1960.

C. Fenomenologins förbegrepp

Den sista delen i §7 innehåller en del avstickande resonemang som jag hoppar över. Dock återfinns ett intressant citat som sammanfattar ontologi, fenomenologi och hermeneutik:

“Ontologin och fenomenologin är inte två skilda discipliner, vilka jämte andra discipliner hör hemma inom filosofin. Bägge termerna karaktäriserar tvärtom filosofin själv efter dess föremål och behandlingsart. Filosofin är universell fenomenologisk ontologi, och utgår från den tillvarons hermeneutik, som, i egenskap av analytik av existensen, har gjort fast ledtråden för allt filosofiskt frågande just i den punkt ur vilken det springer fram och mot vilken det studsar tillbaka. (62)

Filosofin, som givetvis måste ha universella anspråk, är en universell fenomenologisk ontologi. Den är alltså sökande efter det som sig-i-sig-själv-visande och detta är inget annat än vad som är existensen. Det finns inget bakom fenomenen (ingen gud, ingen substans, ingen idealvärld). Existensen är den punkt ur vilken ledtråden för det filosofiska frågandet springer fram och mot vilket det studsar tillbaka.

Läs det en gång till. Visst är det vackert!

Heidegger avslutar paragrafen med ett erkännande av Edmund Husserl som med >>Logische Untersuchungen>> har lagt grunden för just denna analys.

Kort meddelande till Intensifiers läsare: hastigheter

Under sommaren, vad det nu innebär, kommer denna blogg att skifta i karaktär. Den senaste tidens kaotiska nätpolitik kommer att läggas åt sidan. Detta av flera andledningar. För det första måste jag arbeta med texter, vars hastigheter är lägre, åtmistone i förhållande till format, främst inom filosofin och vetenskapsteorins domäner. För det andra anser jag inte att jag har något vettigt att säga om internet just nu. För mycket guldfiskminne och för lite tänkande…

Då jag har installerat det oerhört smarta programmet macfreedom kommer jag även att vara afk en hel del. Programmet stänger ned nätverksanslutningarna på datorn på inställd tid, och vips funkar inte internet längre. Jag kommer alltså skriva ni vet sån där pre-internettext som man sparar på disk (jag gillar uttrycket skiva just här).

Hursomhelst. Jag gissar att jag har två sorters läsare, av kommentarerna att döma, som ofta överlappar varandra. De som gillar nätaktivism och de som gillar filosofi, eller både och.

Internet är dock mera än digitala uppkopplingar. Nätet ger verkningar på den analoga världen. Jag tror att jag behöver utforska internet-afk lite mera för att återkomma till nätpolitiken med något vettigt att säga. Ni som inte kan få nog av nätpolitikkickar har, förutom en ångande blogosfär, även en ny karamell att suga på. Telecomix News Agency Internetional håller på att bygga upp en global kaoskorrespondens om nätpolitik. Än så länge finns deras twitter som man kan följa, vilken uppdateras av ett kluster av korrespondenter. Ibland överklockar den dock och blir avstängd, men det tillhör lite dess karaktär.

Alltså, ni som är lika filosofnerdiga som jag – förvänta er lååånga och utdragna torrbloggsutläggningar, skrivna från doften av gamla böcker och blaskigt bibliotekskaffe.

Trevlig sommar!

[tiominuters onlinetid över, tillbaks till blackout internet]