Internets avskaffas sakta i Frankrike

HADOPI - Le Net en France : black-out

La Quatdrature du Net överdriver inte när de berättar om Frankrikes “dark ages” för internet. För det första talas det om så kallat “graduated response” vilket innebär att man blir avstängd från internet om man fildelar tre gånger. För det andra förbjuds i princip offentliga trådlösa nätverk, eftersom det endast blir tillåtet att ansluta till vissa sajter som är med på en “white list”.

La Quadrature är mycket bekymrade, inte bara ur ett användarperspektiv, utan även för att hela Frankrikes innovationskraft, ekonomi och framtid är hotad.

Blockeringen av The Pirate Bay i Danmark är ett exempel på denna form av censur. Frankrike är inte långt borta…

OneSwarm, mellanmänsklig tillit och nya gemenskaper

För snart tre år sen hetsade jag Bodström i en artikel i SvD där jag argumenterade att repression av internets skulle leda till att nya former av kryptering, onion-routers och darknets skulle bli mera populära. Om jag har rätt eller fel på denna fråga återstår att se. Den första april träder IPRED i kraft och vilka sätt som användare kommer dela filer med varandra är lite beroende på hur hyrsnutarna jobbar. Det bittra aprilskämtet kommer förhoppningsvis att leda till en ökad innovationsförmåga istället för att vi slutar kopiera.

I helgen har jag testat OneSwarm, som är intressant för att detta program är mycket lätt att använda. Det funkar på OSX, Linux och Windows (dock ej i Internet Explorer) och laddas ned här. Förutom att OneSwarm är en vanlig bittorrentklient, alltså peer-to-peer, innehåller den funktionalitet för friend-to-friend. Detta innebär att man lägger till vänner man känner och utväxlar krypteringsnycklar med dem. Trafiken mellan vänner är alltså mycket säker. Vad kan man då säga om detta ur en sociologisk betraktningsvinkel?

Om IPRED-snutarna sätter igång med den värsta av stämningshetsande och skickar saltade räkningar hem till användarna, kanske det blir mera vanligt att man undviker stora trackers och sökindex och istället bygger upp små decentraliserade f2f-nätverk. OneSwarm innehåller funktionalitet för att importera dina kontakter från exempelvis Gmail och Gtalk, och med en framtida integrering med exempelvis Facebook, twitter etc. kanske f2f-teknologin har en stark potential. Facebook, exempelvis, används ju oerhört promiskuöst när det gäller att dela med sig av personlig information, och steget till att lita på sina FB-vänner är ju inte alls stort. Sociala medier skapar sociala sammanhang, och i en tid när man inte vill ha en hyrsnut i sitt digitala vardagsrum, är denna form av mellanmänsklig tillit ett sätt att bygga bort problemet.

Hos OneSwarm, som är ett forskningsprojekt med pengar från National Science Foundation, finns utförliga papers om hur teknologin fungerar. Mycket intressant läsning! Dessutom är ju OneSwarm open source, så det är fritt fram att bygga vidare.

IPRED är dock fortfarande dåraktigt. Nästa integritetskränkare heter ACTA.

Uppdatering: Stefan Nilsson på KTH har skrivit en mycket bra frågor-och-svar om OneSwarm.

"God save Sweden"

Roger Wallis gjorde en intressant insats i dagens spectrial. Många intressanta saker sades, men jag kunde inte hålla mig från att le när han 12 minuter in i detta klipp, efter åklagare Danowskys desperata försök att politisera hans forskning (som om åklagarnas forskning vore opolitisk?), säger “God save Sweden”.

Det har skickats blommor för kanske mer än 50 tusen genom en klusterorganiserad mikrotaktisk Viriliohastighet.

Som så många andra önskar jag att Wallis var president i klubben Sverige i onsdags, när riksdagen röstade igenom IPRED-sveket.

För ett år sedan skrevs detta om Wallis. Upphovsmän verkar hellre vilja slåss. Vi andra dansar!

Uppdatering: Det har redan dykt upp hyllningslåt av LupusRex. Jag kunde inte låta bli att remixa

Analys av SOM-rapporten som diskuteras i The Pirate Bay-rättegången

Eftersom SOM-rapporter diskuteras friskt i Spectrial gör jag en insats i att gå igenom dem. Det måste vara en av dessa två som hänvisas till: 

Antoni, Rudolf 2006 Biopublik i hela landet – Vanor och attityder  bortom biokomplexen

Antoni, Rudolf 2007 Morgondagens publik – Attityder och vanor kring film och bio på 2000-talet

Den första innehåller bara en tabell om fildelning, men den andra (April 2007) innehåller en djupare analys. Här kommer citat ur den, sidhänvisningar samma som i pdf-filen:

Bakgrund (kan vara viktigt): 

År 1995 fick SOM-institutet i uppdrag av Svenska Filminstitutet att dels belysa biografbesökens utveckling respektive biografpublikens sammansättning över tid på grundval av frågor ställda i de nationella SOM-undersökningarna. Tio år senare förnyades detta uppdrag med en betydande satsning på frågor inom ramen för 2005 års undersökning. 

Fildelningsfrågan börjar på sidan 27:

Den totala andelen av befolkningen som svarar att de har laddat ner film är 18 procent. Eftersom det i många fall handlar om en olaglig aktivitet bör man dock räkna med att det finns ett förhållandevis stort mörkertal som inte vill eller vågar svara att de har laddat ner film från internet. I denna siffra ingår dessutom de som inte alls använder sig av internet. (27)

Med endast en nedladdad film per 

person och vecka under ett år blir det över 24 miljoner nedladdade filmer, vilket är 60 procent mer än det totala antalet biobesök i Sverige under 2006 (15,3 miljoner). Om man till detta betänker att det troligtvis finns ett mörkertal som inte har svarat sanningsenligt på frågan, att fem procent uppger att de laddar ner mer än en film per vecka och att ovanstående beräkning inte inkluderar de som visserligen laddar ner film men gör mer sällan än en gång per vecka så blir det tydligt att nedladdning av film vida överstiger biobesöken i Sverige. (27)

Det verkar vara det ovanstående som åklagarna lutar sig mot. Men om man läser vidare:

Generellt sett kan konstateras att de som laddar ner film är betydligt mer intresserade av film än de som inte gör det. Oberoende av vilket visningsfönster man ser till så är det en större andel av nedladdarna som tittar på film via detta fönster än det är bland de som inte laddar ner film. (30)

Att de som laddar ner film går mer på bio än andra är inte särskilt förvånande. Dels så är de som har laddar ner film från internet uppenbarligen intresserade av film och dels är de som grupp betecknat klart yngre än övriga. (30)

Nedladdarna, som är en viktig grupp, tycker dock att bio kan förbättras (här har filmbranschen svart på vitt vad de kan göra på ett postdigitalt plan):

Den orsak som anges av flest nedladdare är att det är stökigt på biograferna. Man blir helt enkelt störd av andra biobesökare och framförallt är det ungdomar som stör. En del vittnar till och med om bråk som utbrutit i salongen för att någon har sagt ifrån. Totalt sett är detta en anledning som figurerar i hälften av inläggen i debatten. En nästan lika vanligt angiven orsak till att man laddar ner istället för att gå på bio är tittarkvaliteten och det i två olika avseenden. Den ena är att man har mycket bra hemmabiosystem och tycker att man lika gärna kan ladda ner filmen och se den hemma. Den andra är att man tycker att det är dålig bild och dåligt ljud på biograferna. (33)

 

Slutligen:

Människor vill ha bra handling och bra skådespelare men minst lika viktigt är det att de har bra ljud och bild, att stolarna är bekväma och att ingen stör deras filmupplevelse. Om biobranschen kommer förbi problemen på dessa områden så är det här biografen har sin starkaste sida och i dagsläget sin främsta konkurrensfördel. Film är fortfarande bäst på bio vare sig man är fildelare eller inte.

Forskning i rättegångar… sooo ontopolitical!

 

 

 

SOM-institutet i Spectrial

Mitt avhandlingsprojekt, som bland annat handlar om SOM-insitutet, har blivit del i rättegången. Just nu ges ingen fullständig referens i förhöret, men kanske är det denna rapport man hänvisar till. Samma rapport säger dock (sid 30):

När det gäller att se film på bio så är det mer än dubbelt så stor andel av nedladdarna som gör det ofta än det är bland övriga. Även när det gäller att se film på olika typer av TV-kanaler är det en viss skillnad men den är mindre än för övriga visningsfönster. 

Forskning i rättegångar verkar vara ett spektakel av rang…

Lobbyns kostnad för antimarknader, våra kostnader för integriteten

John Kennedy från IFPI vittnade precis inför ed att skivindustrin spenderar 75 miljoner pund, alltså ungefär en miljard svenska kronor, på att jaga pirater och lobba för upphovsrätten. Detta ger en liten fingervisning om vilka energiresurser det krävs för att upprätthålla en monopoliserande antimarknad. Varför inte kanalisera detta slöseri på något roligare, något som har mer med musik att göra… något postidigitalt med fet bas, dans och glädje? Det finns så sjukt mycket roligt att göra med ungefär två tredjedelar av dessa pengar, närmare bestämt (47, 5 miljoner), exempelvis att mäkla fred med kopimi och sen kan den internetionella festen börja! 

Men de mörka IPRED-molnen tornar istället upp sig. Branschen vill casha in genom att stämma oss, på bekostnad av vår integritet. Detta kräver ett slöseri inte bara i termer av pengar, utan som Lage Rahm säger

– För att stoppa den olagliga fildelningen krävs en polisstat där all internettrafik övervakas. Är det värt det?

 

När hyrsnuten kommer…

Om IPRED röstas igenom i morgon, vilket är mycket sannolikt, krävs det lite mer än en öppen diskussion för att stoppa den. Men inte så mycket mer…

I Spanien stoppades IPRED på ett nationellt plan i Télefonica-domen. I Danmark har upphovsrättslobbyn slutat stämma internetanvändare på grund av trådlösa nätverk. Trots det principiella övergreppet går det att stoppa IPRED 1 så fort det första kravbrevet dimper ned i någons brevlåda. Allt som krävs är att man inte snällt betalar, utan informerar någon om vad som har hänt och sedan ser till att överklaga. Jag kan inte lova att man därmed vinner, men utan att överdriva kan jag nog lova att blogosfären kommer att sätta igång ett massivt grupparbete och mediespektakel.

Håll ditt trådlösa nätverk öppet och se till att dela ut en fet warez-share! Den mest effektiva komponenten av IPRED är din rädsla för att åka fast. Då behövs inte ens hyrsnuten.

Uppdatering: Lagen gick igenom. Anders Mildner kallar det för en sorglig dag för politiken. Den 1 April håller vi ögonen öppna för det första utpressningsbrevet, så ser vi till att göra lagen omöjlig i praktiken!

IPRED-sveket och nya motståndspunkter

I morgon kommer IPRED 1 att röstas igenom, om nu inget överraskande händer. När det gäller hur vi ska byta ut våra politiker mot sådana som värnar om integriteten, snarare än skickar hyrsnutar på oss hänvisar jag till Christian Engström, den enda jag känner som inte kommer vika för en partipiska.

Men låt oss lämna regering och riksdag för leta några mera konkreta platser för upphovsrättslig mikrofascism som kan ställas till svars för detta integritetsintrång. Jag är precis som Emma ganska bitter över detta, och de blir värre ju närmare man kommer sin vardag. Jag är sjukt besviken på Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen. I november förra året skrev jag i Sydsvenskan:

Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen har i ett brev till riksdagen i positiva ordalag kommenterat lagförslaget. Deras utgångspunkt är mindre överraskande: Författare och förlag ska kunna leva på sitt skrivande och tryckande av böcker. Det är i och för sig helt relevant, men frågan är om det överhuvudtaget står i proportion till de möjliga konsekvenser vi får av ett extrajuridiskt system av hyrsnutar, som nästan fritt kan härja på nätet med en repressionshets som riskerar att stjälpa deras förtroende som kulturförmedlare, speciellt hos den yngre generation som fildelar mest.

Det är en sak när Hollywood korsar Atlanten för att säkra sina miljardvinster med gamla monopolmodeller. Ett övergrepp så klart – Men författare? Borde inte den moderna författarrollen innebära någon form av reflekterande tänkande, ett sökande efter samtidens problem och en skildring av vad det innebär att vara människa i samhället?

Monique fiskar till och med efter sympatisörer i Pirate Baymålet bland dessa upphovsrättskramande och övervakningsglada författare. Det återstår att se om hon finner någon mera än Guillou och Marklund, och gör hon det är det oroväckande. Men ännu värre är tystnaden…

Författare förtjänar inte att tjäna pengar med hjälp av hyrsnutar! Här är en lista på några författare och några förlag som de två klubbarna anser sig representera.

Väldigt få författare tjänar sitt levebröd på exemplarförsäljning. Rätten att tjäna pengar på slutprodukter var en diskussion jag lätt kunde tänka mig delta i före IPRED, men genom detta första riktiga integritetsövergrepp, och det kommer garanterat inte bli det sista (tänk IPRED2 och ACTA), anser jag att de författare och förlag som nu får stå till svars för att de skickar privatpoliser på internetanvändare i sin strävan att säkra inkomster har visat vilken sida i den offentliga debatten de står på! Genom att sätta denna ribba sätts det igång en rad processer bland era läsare.

Respekten för upphovrätten blir troligtvis ännu mera skadad än vad den redan är. 75% av ungdomarna är medvetna om lagöverträdelsen, men struntar i den. De skapar sin egen lag med hjälp av datorer och fiberkablar. Är det verkligen värt att tappa ett förtroende på ett så pass fundamentalt sätt, när fildelningen ändå inte går att stoppa?

Kan inte någon författare förklara för mig vad ni går igång på? Vad känner ni när en hyrsnut har jagat rätt på någon som fildelat ert verk och stämmer skiten ur dem? Är det nöjsamt att känna “min, min, mitt verk“?Ligger det en förlösande tillfredställelse i att cashen rullar in? (detta är bara ett fåtal författare förunnat). Please let me know? Jag är kanske en naiv sektmedlem av kopimi som gillar när mina idéer, texter och uttalanden kopieras och delas? Jag är kanske en schizofren jävel som bara förstör för elfenbenstornet och det smala katedralsnålsöga som försöker återupprätta det sammas abstrakta maskin, men som just nu håller på att spricka i fogarna?

Don’t get me wrong. Jag gillar författare och jag gillar vissa förlag. De redaktörer och förlag som jag har stött på hittills har gjort underverk med mina texter, och jag ser mer än gärna att dessa kan fortsätta med sin verksamhet på ett bra sätt.

Men de författare och förlag som väljer hyrsnutvägen… räkna med att stöta på Intensifiers kritik framöver!

Uppdatering: De som vill bojkotta kan börja med Horace Engdahl, Åsa Larsson, Ernst Brunner och Stig Larsson som får frukostfika med alliansens klubbmedlemmar. Christian Engström bemöter:

– Men så mycket är deras böcker inte värda. Det är en så otroligt självupptagenhet från de här författarna att man blir mörkrädd. Man är beredd att avskaffa demokratin för att de ska få några kronor i royalties. Det är egoism i renaste och mest motbjudande form.

Jag vet vem jag ska skicka till Bryssel…

Teknikskiften och sociologi

I dagens SvD kan man läsa om en undersökning av en grupp rätssociologer angående ungdomars rättsmedvetande i förhållande till fildelning. Eftersom jag idag har invigit intensifiers lilla arkiv, intensexcerpter, kan det vara läge att relatera denna forskning några år tillbaka, närmare bestämt till 1990. Måns Svensson säger:

– Om klyftan mellan de sociala normerna, det allmänna rättsmedvetandet och lagen blir allt för stor kommer man på sikt att sänka respekten för rättssystemet som sådant, och för rättsstaten, säger Måns Svensson.

Begreppet norm och normsystem är centralt inom den svenska sociologin, och har sina rötter i Durkheim. En av våra mest tongivande sociologer, Torgny T. Segerstedt, skriver 1990 i skriften Vittrar nationalstaten sönder?:

Vi har här i Sverige fått en påminnelse därom i striden om TV3. Det är möjligt att kabelnämnden just nu, på grund av gällande lagar, kan stoppa dess sändningar. Men inom kort kommer både sändnings- och mottagningsmöjligheterna vara sådana att man inte kan hindra den sortens kommunikation. (13)

Byter man ut TV3 mot The Pirate Bay, kabelnämnden mot Tingsrätten och sändning och mottagning mot fildelning framträder en intressant tes – att teknik har förmågan att bryta sig genom normsystemen på ett ytterst kraftfullt sätt. Teknik har, enligt Segerstedt, en förmåga att påverka vad han kallar ramnormsystem:

Den yttre friheten är knuten till staten. Staten kan sägas vara en grupp i sociologisk mening, vilket innebär att den behärskas av rättsregler som i sociologiska termer kan beskrivas som ramnormsystem. (8)

Nu håller jag visserligen inte med om denna containerteori om samhället, och jag skulle heller inte vilja säga att staten är en “grupp i sociologisk mening”. Men det kan ändå vara relevant att se hur samtida rättssociologisk forskning reflekterar detta sätt att tänka om samhället. Svensson fortsätter:

– Man måste ha spelregler som stämmer överens med den logik som finns i tekniken. I dag säljer man styckvaror, alltså en skiva man tar i handen och går hem.

Hmm… “den logik som finns i tekniken”. Men var kommer denna logik ifrån? Jag tror inte att det är helt hundra att säga att “teknik” har en speciell logik, snarare att teknologier har logiker som måste förklaras, snarare än användas som fasta utgångspunkter. Vi skapar dessa logiker – en CD-skiva med ett root-kit eller en mp3-spelare med DRM är inte ett dugg bättre än de där plastbitarna man tjänade massa pengar på på nittiotalet. Internet har inte en logik, utan om man vill ha öppenhet är det en kontingent politisk fråga som avgörs i en rad mindre spektakel och power takeovers. Rättegången mot The Pirate Bay är viktig på grund av just detta. Den kan ändra logikerna för länkning på nätet i praktiken. Och IPRED kan ändra en hel del när det gäller hyrsnutars tillgång till våra abonnemang. Politics in the open, not inside the chip!  

 

Uppdatering:

Även debattartikeln i DN, skriven av forskarna, visar på ungefär samma tes:

Än mer frapperande är att de tillfrågade inte känner av något socialt tryck att följa lagen, vare sig från föräldrar, vänner, lärare, grannar etcetera. Det är helt enkelt så att det inte existerar några sociala normer som backar upp de rättsliga normerna på det här området. 

Begreppet “socialt tryck” är liknande det som Durkheim menade med att sociala fakta gjorde motstånd mot oss när vi försökte bryta mot dem. Således kan vi konstatera att fildelningslagar, för ungdomar, inte utgör ett socialt faktum längre. De finns helt enkelt inte i den sociala verkligheten*.

* Detta är jag skeptisk mot. 

 

 

Kära författare – join the kopimi way of life!

Det ryktas att Monique Wadsted söker sympatisörer till sin slutplädering via Carina Rydberg och Facebook. “Upphovsmän/Författare” ska ogilla the Pirate Bay och på så sätt sluta upp i leden för att stoppa piratkopieringen.

Mitt budskap till alla författare: genom att hoppa på detta mycket kortsiktiga löfte om att cashen ska rulla in varje månad riskerar ni att begå ett historiskt misstag!

Att ge sig på the Pirate Bay är ungefär samma sak som att underkänna hela internet. Om författare till böcker väljer att med juridiskt stöd försöka begränsa nätet till förmån för ett fåtal stora förlags tryckpressmonopol begår man misstag som skivindustrin gjorde för femton år sedan när man trodde att CD-skivan kunde behållas som det enda sättet att distribuera digital musik, bara man såg till att krossa alla andra former.

Bejaka istället de nya spännande formerna för kreativt skrivande som möjliggörs med hjälp av internet och kopiering. Dr Rignell förklarar detta mycket pedagogiskt i följande video:

Författare har, med hjälp av nya medier, fantastiska möjligheter att skapa dubbelriktade relationer med sina läsare. Några exempel från de bloggar som jag ofta läser är Isobel Hadley-Kamptz, Anna Troberg, och Henrik Alexandersson, vars närvaro på nätet gör att deras författarskap blir mycket mera personligt och trovärdigt. Inom akademin ser vi hur Karl Palmås lägger ut sin bok Abstract Hacktivism för nedladdning och försäljning, och den mer eller mindre avsiktligt läckta Piraterna ligger och flyter stolt i piratbukten. Exemplen kan säkerligen mångfaldigas i evigheter, men säkert är att de som bejakar snarare än de som skriker “min plånbok!” kommer att gå en mera intressant framtid till mötes.

Personligen har jag upptäckt hur mycket mera givande det är att skriva nu när jag även bloggar. Bara denna vecka har jag exempelvis publicerat en artikel som heter Robotar och Krig i tidskriften Ord och Bild. Artikeln började som bloggposter och utvecklades sakta till en bloggserie. En mängd läsare kom med synpunkter i kommentarsfälten vilket bidrog till att det blev både roligare att skriva, och gjorde att skrivandet blev bättre.

Författare! Allt skrivande är samtidigt ett läsande. Internet gör det bara sjukt mycket snabbare och effektivare. Read-write is here to stay!

Gör inte en Liza Marklund eller en Jan Guillou. Dessa författare går det ingen nöd på, men de kommer garanterat gå till historien som de som följde upphovshetsskeppet till botten, vilket för en författare bör vara en värre förlust än att ett förlag tjänar pengar.

Tryckpressen snabbade på ett radikalt sätt upp kopieringen av böcker i mitten av fjortonhundratalet. Det gillades inte alls av vissa med mycket makt. Den Europeiska upplysningen hade kanske aldrig inträffat utan dessa förutsättningar för mångfaldigande utanför censur och kontroll. Internet kastar på samma sätt om maktrelationerna vad det gäller litteratur, kultur, filosofi, vetenskap etc.

Skillanden är att censurivrarna idag inte primärt är kungen och kyrkan, utan snarare kapitalismens katedralstrukturer and the Holy Church of Copyright!

Uppdatering: Isobel kommenterar händelsen.

Uppdatering 2: Kom just på att jag redan skrivit om nya former av publicering på bevarainternet.se.

Uppdatering 3: Anna levererar oneliners till Monique.