Förbjudna dokument i panspektron

En masterstudent vid Nottingham University skulle skriva en uppsats om Al Qaeda. 22 åriga Rizwaan Sabir letade upp en träningsmanual för Jihadkrigare, som låg för nedladdning på en amerikansk server. Enligt akademiska kriterier borde en sådan vara högst relevant för det kritiska studiet av terrorism. Men brittisk polis tyckte annorlunda, och grep Sabir och en kollega i sex dagar. Dessutom genomsöktes deras hus, datorer och mobiltelefoner.

Visa stöd för den akademiska forskningens frihet genom att massnedladda manualen från följande adress:

http://www.au.af.mil/au/awc/awcgate/terrorism/alqaida_manual/

Skriv gärna ut den på era universitet eller arbetsplatser och sprid den i bokhyllor och i fikarum. Skicka filerna till era vänner på MSN och maila dem till riksdagen. Om nu FRA snart kollar all trafik, så ska de väl få lite att göra. De kollar redan telefonerna. Den dagen man inte ens får forska om det som är dåligt… well… då har vi ingen kritisk forskning kvar.

Uppdatering: Det verkar som om Department of Justice har tagit ned manualerna, eller så är sidan överbelastad. Funderar på om man skulle återpublicera… undrar vem som har upphovsrätten. Al Qaeda?

Läs även mer på:

Resistance Studies

The Guardian

B2fxxx

Mikropolitik och maskiniska fyla

På panspectrocism.org, som äntligen funkar, har jag lagt upp en tentativ text om hur panspektriska maskiniska fyla och diagram kan realiseras i ett totalitärt samhälle. Exemplet är Burma. Läs gärna och kommentera. Texten är ännu utan referenser eftersom den har skrivits uteslutande på tåg/flyg.

En data, flera dator

Min polare Elias, som är en av bloggarna på Gertrude’s corner, tipsade mig om den mycket intressanta boken Sagan om den stora datamaskinen av Olof Johannesson, från 1966. Det är en visionär essä om framtiden för datamaskinernas användning i samhället.

Den är skriven innan terminologin om att man har en dator uppfanns, och istället heter det “en data” i singularis, och flera “dator” i pluralis. Men det intressanta är hur Johannesson tänker sig samhällsorganisering i framtiden. I ett statiskt samhälle, kanske med Durkheimskt ekvilibrium, så behövs inte några dator, eftersom den mänskliga data kan kalkylera detta. Men analogt med väderleksförutsägelser så möjligör dator att samhället kan förandras snabbare (tänk late modernity, panspektrocism, dividuell). Dator har gjort att vi i framtiden kommer att ha “ett samhälle som [med] teknikens utveckling gjorts progressivt” (s. 21). Kan det röra sig om en förutsägelse för bazaar-tänk?

Nej, det är snarare kontrollsamhället som beskrivs: “Datornas uppkomst var alltså förutsättningen för ett stabilt samhälle och därmed för ett samhälle fritt från fruktan för ohyggliga katastrofer. Det är icke minst därför som en ny historisk epok börjar med datorna.”

System breakdown

Den server jag kör denna blogg på is going down. Sakta med säkert viker den gamla iMac G3 som jag har stående på mitt skrivbord… kommandoraderna viftar förbi i den i övrigt råstabila ubuntuinstallationen. Detta betyder:

När domänpekningen och migreringen är klar finns Intensifier online igen på christopherkullenberg.se

Ni som har adressen http://ide48.idehist.guse/christopherkullenberg.se/ i era RSS-läsare… ni vet vad som behöver göras när ni inte längre får några nya inlägg i inboxen.

Kasinon och panspektrocism

En central komponent i den totala medelhavsupplevelsen är kasinot, som tar en priviligerad plats framför azurblåa bad och vita linnekostymer. Dessa lokaler är bisarra på flera sätt. Förutom att de jobbar med heltäckningsmattor både på golven och på borden (roulette), så är de grundräfflat panspektriska. Nedan följer en dialog ur minnet:

– Please give me your passport and go with me to this room (pekar).

– Sure…

– What hotel are you staying at?

– I´m staying with my friend Johannes. He’s into the tourism business and is referred to as the “Man” over here…. sorry… just kidding….

– Please look into the camera.

– Sure… but where is it?

– It is this direction. Just face the wall.

– Should I smile?

– It is only for face recognition, we will not print it. Now this card will register all credits…

– Excellent. Where is the roulette table?

– There are five of them over there…

***(I-jag, C-Croupier, EN-brittisk globetrotter i linnekostym)

I: How does this work… I give you twenty euros then the game is on?

C: Yes. You may place your bets now.

EN: Give me a hundred…

C: No more bets now… (kulan snurrar)…. Number seventeen… you won sir.

I: Excellent! I will celebrate by buying my friends champagne!

EN: I also placed a bet on seventeen…

C: No sir, you did not.

EN: I did… I know what I’s betting goddamnit!

C: Our videocameras record all tables. Would you like to see the video. I have the screen right here.

EN: I don’t care. This is a crap casino anyways…

Cathedrals and Bazaars II – Rework – aparallel evolution

Katedraler och basarer! En intellektuell utmaning för att tänka bortom molära överkodningar, vare sig det gäller ekonomin eller det undermedvetna.

Budskapet i Kalles originalvideo är att främjandet av fri information kan skapa nya kreativa konstellationer som är mindre hierarkiska och kollapsar distinktionen mellan produktion och konsumtion. Bra tanke! Hur kan vi leva efter den principen?

Som jag tidigare nämnt bör akademiker främja det fria spridandet av information, kunskap och texter genom open-access. Detta är poängen med det arbete jag gör med Resistance Studies Magazine. Men principen bör kunna sträckas mycket längre.

Detta faller tillbaka på hur vi tänker oss samhället. Är förändring möjlig om vi har en konceptuell maskin som förutsätter falskt medvetande, evig dialektik eller på förhand givna motsättningar mellan klasser? Jag förespråkar hellre en maskin som tänker sig strukturer som sekundära hårdnader vars ursprungliga energi kommer från det molekylära. Open-access vs. copyright beror inte på en på förhand given logik, utan “görs om” hela tiden, på mikropolitiska arenor. Genom att vara lite olydig mot denna spänning, vilket en miljon svenskar redan är, kan man hitta the cutting edges of deterritorialization och få hårdnaden att lösas upp. De som tror att samhället går att kontrollera är ofta ganska ahistoriska i sin approach. Sovjet, Burma, feminism, liberalism – hela tiden sker små positiva revolutioner även om det ibland känns hopplöst! Men om vi blundar för dessa genom att tro att allt faller tillbaka på kapitalism eller klasskamp så har vi inte bara fel rent empiriskt: Vi begår även misstaget att konsumeras av en paranoid vilja att veta som i religiösa termer söker grundförklaringen… det är så lätt att vilja dit… “allt beror till syven och sist på X”. Så gör vi ingen produktiv samhällsvetenskap. Vi måste istället hantera komplexitet, för den finns överallt.

Nu ska jag inte skriva ett samhällsvetenskapens manifest, men jag blev hemskt sugen när jag läste Karls senaste inlägg i den klassiska debatten. Another time. Nu till praktiken som släpper information fri. Sharing!

Här kommer alltså en rework av A Robot Historian Ponders The Cathedral and the Bazaar.

Remixen är en uppspeedad version med Düsseldorfinspirerad synthpop som jag gjort på min MacBook, “swish-ljudet” är en samplad Canon-kopiator (a tribute to the Xerox-paradigm and the death of Gutenberg), och datorrösten är den inbyggda talsyntesen i MacOS. Ett maskiniskt fylum som gillar att kopiera sig självt! Två versioner finns för nedladdning:

Men låt oss nu utnyttja den fulla potentialen av Internets och även lägga ut “källkoden”:

Din dator tillhör ett maskiniskt fylum vars grundläggande princip är att läsa och skriva! De hinder som copyright, intellektuell egendom och Digital Rights Magagement försöker sätta upp och begränsa detta faktum med, är i princip bara patetiska försök att stoppa den Brownska rörelse som uppstår när vi kopplar samman oss. Desire, Desire, De-territorialization! Låt inte kulturen representera! Tro inte att the master signifier tillhör “amerikansk kulturimperialism”. Tro istället att den kan reverse-engineeras, rekontextualiseras (sorry för pomo-begreppet), remixas… Det finns ingen ideologi som har kontrollen över tecknen… abstrahera mera! “the only assemblages are machinic assemblages of desire and collective assemblages of enunciation. No significance, no subjectivation /…/ ATP:25”. Före ideologier finns en hel icke-diskursiv värld som är redo att hackas. Maskiniska fylum och sociala diagram är abstrakta maskiner som pressar energi in i konkreta assemblages. Men de är inte platonska essenser utan reala processer som vi kan putta i olika riktningar, once we get rid of a few cathedrals!

Uppdatering: Swish-ljudet är inte en kopiator… jag blandade ihop det med en annan sampling som ligger till grund för min låt som handlar om Grimeton.

Katedraler och bazaarer

Kalle har laddat upp sin utställning från Världskulturmuséet som han kallar A Robot Historian Ponders the Cathedral and the Bazaar. Om någon är intresserad av att ladda hem musiken så finns hela sjuminuterslåten ChrisK – Chiba Sprawl här.

Dock finns det en paradoxal populärkulturell referens i videon. Chiba Sprawlmusiken hänvisar ju till cyberpunkdystopin, och i denna science-fiction genre så är de globala megakorparna ett centralt inslag. De multinationella företagen har skapat egna stater med poliser och ett rigoröst skyddande av intellektuell egendom blir ett måste i ett high-techsamhälle (jag gillar speciellt William Gibsons Spraw-trilogi där megakorpen Maas/Neotek spelar en viktig roll). Kalles video så pekar dock på en alternativ social historia där dessa företagskatedraler rasar och mänskligheten börjar organisera sig mera hierarkilöst.

Spread the word! Katedraler finns överallt, även med bland oss akademiker.

Open Access och bättre vetenskap

Idag nåddes jag av det glädjande beskedet att Resistance Studies Magazine har kvalificerat sig som medlem i Directory of Open Access Journals.

Akademisk kunskap mår bäst av att vara fri och tillgänlig för alla, och varje akademiker bör då och då fundera på hur hans eller hennes publiceringssträvanden kan gå hand i hand med open accessvärlden, som en gång för alla kan driva ut de Gutenbergsreaktionära förlagen ur den rena kunskapsproduktionen.

Som en hyllning till den fria kunskapen återpublicerar jag en editorialspalt som jag skrev i andra numret av RSM, som tack vare open access kan kopieras fritt:

Emerging Research Fields, Networks, and Mertonian Norms
by Christopher Kullenberg & Jakob Lehne

In 1942 Robert K. Merton writes the essay “The Normative Structure of Science”, where he argues that there are functional imperatives which must be put to work in order to arrive at purely scientific results. These institutional imperatives were summarised in the later to be famous CUDOS model, consisting of “Communism/communalism”, “Universalism”, “Disinterestedness”, and “Organised Scepticism”. They were directed explicitly to the expulsion of Jewish scientists in Nazi Germany, and could also be said to be in defence of the enlightenment tradition and a liberal social order at the time it was written. However, in the late 1960s Merton was heavily criticised from various directions. For example, the notion of disinterestedness was said to be unrealistic since social and individual interests were actually what made scientific facts to appear at all. Also the neutrality of organised scepticism, which is similar to Karl Popper’s falsification model, has been challenged by authors claiming that scientific data are always theory-laden, and that we make choices as social collectives in deciding in what direction to proceed in research. How would then the Mertonian ethos of science relate to Resistance Studies? Well, Merton was, in a way, somebody who resisted a dominant power structure within academia himself. The Nazi ideology excluded Jewish scientists, and by arguing in favour of a certain ethos he tried to challenge this destructive conception of race and society. But there is also a practical dimension to why it is relevant to talk about Merton today. The peer review model that we also use for this journal is very much a product of the proposed combination of universalism and communalism imperatives. Universalism, the pre-established impersonal criteria, is to be found in the practice of always treating articles that are submitted in an anonymous fashion. Neither the reviewer, nor the author, know exactly who is at work in the process, and this is applied to prevent bias in gender, nationality or official academic degree. Moreover, the communalism principle, where scientific knowledge is treated as a common good accessible to (almost) anyone, echoes in the open access model of publication, which the Resistance Studies Magazine has chosen. Any findings or reflections should be possible for anybody to seek inspiration in or criticise, and should not be kept restricted to those who can afford subscription through large publishing houses. It is always important to reflect upon the ideals of academic work and its relations to the public(s). However, it is even more exciting to deal with the practicalities of editorial work. Since the readership of electronically distributed magazine does not have any upper limit, nor is it possible to know who is going to read it, there is a large amount of randomness. Since the first issue came out in January, the response has been very positive, both in terms of comments from inside and outside of academia, also in having twice as many submissions for this second issue. This time we are publishing five articles and one article review, thus connecting to a potentially wide audience. This second issue of the Resistance Studies Magazine will contain a variety of approaches, which ought to be relevant for anyone interested in the complex phenomenon of resistance practices. The editorial work has been a challenge this time as well, partly because the submissions doubled. Producing this magazine with a zero- budget requires the ambition of dedicated people, and those are to be found in the editorial board, amongst the authors and within the Resistance Studies Network. As editors we would like to give special thanks to Wei Liu, who did some amazing emergency review work with the shortest notice possible, and Ingrid Ekenberg, who volunteered to help us out the days before publication.