Millennieskiftets ljud

1900/2000 (mediearkeologi). I slutet av nittonhundratalet drabbades den globala kulturen av Xerox-paradigmet. Den välkända fotokopiatorn och dess besläktade medier (pappret, tryckpressen, skriften) tog plats i en ny abstrakt maskin – Internets. Våra “skrivbord”, “mappar” och vårt “klipp och klistrande” flyttade från gammelmediernas analoga Welt till den digitala Umwelt. Samma utveckling drabbade telefonen i millennieskiftets konvergenshets. Den analoga telefonen blev en IP-telefon. Vi empiriska filosofer har ett tekniskt begrepp för detta; universell modulation. Men som empirisk filosof är begrepp bara verktyg, och vi måste med jämna mellanrum ge oss in in världens sociala multiplicitet, right?

Föreliggande studie ställer frågan: Hur låter Xeroxparadigmet och den nya konvergerade IP-telefonin egentligen? Jag har gjort en låt: “Cisco We Began to Love” (.mp3). Ljuden är hämtade från en Canonkopiator och en Ciscotelefon. Telefonen har en bank av polyfoniska ringsingnaler som låter intressant… kanske blir jag stämd för att jag samplar. Kopiatorn bör dock inte vara några problem.

Dessa är garanterat standardljud på många arbetsplatser, och är således en del av det bakgrundsljud som konstant omger oss. Att medier låter är kanske ingen nyhet, men för att vi ska inse att de låter kan man göra så kallad musik av dem. Dessutom råkade jag ha med bandspelaren på en fest, och på fester brukar folk spontant börja sjunga. Så jag fick med några korta refränger för att värma upp ljudbilden en aning. And the party… was great!

A tribute to Grimeton

Teknik/Kultur. Igår startade jag gruppen The Grimeton Radio Station Appreciation Society på Facebook. Grimeton är en unik VLF-radiostation som är den enda i världen som fortfarande fungerar och den ligger utanför Varberg. Givetvis ska jag och mina vänner åka dit när tillfälle ges!

Denna typ av infrastrukturella hubbar, som visserligen blev obsoleta på 1960-talet, var en gång i tiden viktiga för handel, krig och massmedier. Under kriget så gick många av de transtlantiska kablarna sönder, och då blev denna typ av radiosändningar väldigt viktiga för att nå Amerika.

Jag väntar med empirisk-filosofisk analys av Grimeton, utan ska istället uttrycka min längtan i toner och brus. Med hjälp av instrumenten på bilden har jag gjort en låt som är tillägnad denna radiostation. Först en förklaring:

pict0004.jpg

På bilden ser ni en marin VHF-radio av märket Cobra. Den gör hemskt roliga ljud ifrån sig, exempelvis blippande och brus. Till höger står en kinesisk Minolta-kopia vid märket Seagull, med ett mekaniskt kamerahus som klickar vackert. Resten är standard, ett MIDI-klaviatur och en Mac. Med dessa instrument har jag gjort låten Radiobrus – A tribute to Grimeton (mp3). Observera att alla grundljud endast kommer från kameran och radion, därefter bara samplat och in i trummaskinerna och arpeggiatorerna. Inget mästerverk, men gjort med kärlek!

Foucault – Order of Things

Filosofi. I måndags höll jag en föreläsning med titeln “Humanvetenskapernas villkor” för B-kursen i vetenskapsteori. Eftersom många är intresserade av Foucault och det inte finns så många bra sammanfattningar av hans kluriga bok The Order of Things tänkte jag att jag skulle dela med mig av min föreläsning, som sammafattar boken och dess centrala argument.

Texten finns att ladda ned som pdf (klicka här) (12 sid). Ni som fiskar efter ett enkelt sätt att copypasta ihop en hemtenta – gör er ej besväret. Texten är universellt modulerad och tillagd i Urkunds register – you will be caught in a pre-emptive strike.

Uppdatering: Fixade kass länk

Krigets historia och motståndets möjligheter

Under loppet av två dagar har jag erfarit två radikalt skilda fenomen. De båda sammanstrålar i den mycket allmänna frågan om makt och motstånd.

Vi börjar i underjorden, närmare bestämt på Aeroseum som är ett museum i en underjordisk flyghangar vid Säve flygplats, Göteborg. Den byggdes 1955 och är typexemplet på en kallakrigetkonstruktion. Hangaren, som var superhemlig, innehöll startklara jetplan som skulle försvara Svea rike i fall av att vi blev anfallna. Den klarar de flesta typer av attacker, och har till och med en “gardin” mot radioaktivt stoff. I slutet av nittiotalet ville man fylla hela bunkern med grus och avskaffa den, men istället har det nu blivit ett flygmuseum. Oscar Swartz skriver i inledningskapitlet till sin nya bok Alternativ till Bodströmsamhället om ett annat sätt att använda dessa katakomber där FRA har en spännande roll (har bara hunnit med inledningskapitlet, skriften förtjänar ett längre inlägg i framtiden).

Min kollega Karl påpekar många intressanta saker om hur denna absurda bunker kan förstås i ekonomiska såväl som militärstrategiska synvinklar. Som vetenskapsteoretiker inom Science and Technology Studies kan jag konstatera en del intressanta saker direkt ur denna erfarenhet.

Ett allmänt antagande inom teknikstudier är att varje teknologisk innovation omges av ett nätverk av allianser och infrastruktur. Ett Viggenplan uppstår inte av sig självt, utan det krävs ett enormt distributions- och förhandlingssystem för att en sådan artefakt ska bli till. Tänk nu att lilla Sverige har lyckats producera jetfighters som mätte sig hyfsat mot supermakterna under kalla kriget. Näringslivet är ju en given aktör i detta nätverk: Saab, Ericsson, Volvo… you name it, men även lokala entreprenörer inom byggbranschen krävdes för att bygga denna bunker. Dessa i sin tur fungerade inte bara tekniskt. Man var även tvungen att bygga upp en social teknologi av kontrakt och tillit eftersom “ryssen” inte fick veta ett knyst om vad som hände i underjorden. Hur fick man alla att hålla tyst? Det räckte ju med att en enda person pekade på en karta och hela det dolda momentet skulle vara förlorat. Alltså, det sociala diagram som var nödvändigt för tillblivelsen av denna bunker måste förstås som djuplodande, men historiskt betingat. Detta intresserar mig speciellt, men givetvis finns det en mängd andra faktorer att diskutera: Neutralitetspolitik, geopolitik… osv.

Kontrasten från detta till seminariet på Världskulturmuseet idag är ganska enorm. Här talade min andra kollega Stellan Vinthagen om hur terroristbegreppet har förändrats i samtiden. Det kalla kriget, som Aeroseum så tydligt visar på, hade just “terrorbalansen” som centralt begrepp. Genom kapprustning och kärnvapen upprätthölls ett fredstillstånd, som dock inte var helt stabilt ibland. Men under nittiotalet, och främst efter 9/11 så har detta begrepp förknippats med allt annat än staters terrorism. Istället används det, givetvis, som beteckning för Al-qaeda och den typ av terrorism som använder “våld och död för att nå politiska mål”. Men begreppet har vidgats avsevärt. Bland annat finns det en amerikansk lag som handlar om “animal terrorism”, och avser den typ av aktivism som brukar rikta sig mot köttfabriker och pälsindustrin. Därmed innefattar även terrorismbegreppet ickevåldshandlingar, såsom sabotage men även bojkott, eftersom “att åsamka profitförlust” även kan räknas som terrorism. Ja, det är absurt, men tyvärr en realitet.

Således. Medan vi fyller våra bunkrar med grus eller gör om dem till museer, så pågår det en process för att skapa ett nytt hot. Detta ser vi i den ökade övervakningen, glidningen av terroristbegreppet och säkerhetsbolagens expansion. Vi behöver en kritisk debatt om alla dessa saker, och kanske kan vi lära oss något om relationen, eller avsaknaden av relationer, mellan ett Viggen-plan och FRA:s superdator.

Update: Även Johan har skrivit om händelsen.

Filmproduktionens revolution!

Populärkultur. På samma sätt som jag analyserade Basshunters musikproduktion skall nu filmmediet utforskas ur ett empirisk-filosofiskt perspektiv.

Den enda film jag såg på Göteborgs filmfestival var En enastående studie i mänsklig förnedring av Patrik Eriksson. Tyvärr vann den inte. Den är helt och hållet inspelad med en mobilkamera, vilket kanske inte är helt nytt i och för sig. Men det intressanta är givetvis inte innehållet (fuck hermeneutics!) utan mediet. Mobilfilm på den stora duken i Bergakungens sal!

Produktionskostnaderna kan ju rimligtvis inte varit särskilt höga, även om min analys nedan var “gratis”. Mobilkameror är ultraportabla, och inte särskilt jobbiga i ett socialt sammanhang eftersom de är så vanliga. Tänk på alla filmer från protesterna i Burma! Mobilkameran har en revolutionär potential även utanför den småborgerliga kulturen. Dessutom gör pixligheten att man i högre grad fokuserar på dialog och narrativ (fast i generell bemärkelse).

Nedanstående film är en hyllning till Patrik Eriksson. För filmandet står min vän Johannes, och den handlar om en tredagars resa vi gjorde i Israel. Det var en hemskt trevlig resa, och tack vare mobilkameran som sådan kan jag nu bringa denna film till kännedom för Internets.

Musiken har jag gjort själv i Garageband och Reason. Första låten är en hastigt inspelad version av Boten Anna (allt utom trummorna spelade “live”, därav otakten), och den andra låten är bara lite skämtsamt play med tangenterna. All klippning skedde i iMovie. Here we go!