Re-panoptisering

Kontrollsamhället. Jag har snart skrivit fingrarna av mig om säkerhetshysterin de senaste månaderna, men det känns som en mycket het fråga just nu. SvD rapporterar att Säkerhetsföretag nu satsar på skolor för att motverka “galningar med knivar och pistoler”. Det som Karl P kallar för krigsförklaringen mot skolterrorismen, innebär att vi snart har re-panoptiserat den skola som allt sedan andra världskriget har betraktats som en institution som, åtminstone på pappret, har syftat till att understödja det “öppna samhället”.

Idag drabbades jag även av en personlig insikt om att denna bandwaggon-effekt är på väg till alla sektorer av vårt samhälle. Min arbetsplats, humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet, har även den drabbats av säkerhetsparanoia. Vi beordras att snarast skaffa foto-ID eftersom säkerheten skall höjas för att motverka brott.

Min prediktion om kontrollsamhället är följande: Diskurserna kring terrorismen och den ensamme (ekofascistiske) galningen kommer att legitimera att övervakningsteknologier kommer att öka explosionsartat. När de väl är installerade befinner vi oss i en irreversibel position. Att ta bort dem är otänkbart. Elever kommer att får ID-kort med fotolegitimation, och vid ingången kommer privata väktarbolag stå för visitationen. Skolgården kommer att avgränsas, som gates på en flyglplats. Men det blir värre.

Troligtvis kommer även elevernas “bakgrund” att kollas upp. Detta klarar inte tekniska system själva, utan ett tjallar-system där kanske en kurator eller skolsköterska står för rapporteringen kommer att införas, så att vi vet vem som är muslim och vem som som har en farsa som är alkis. Allt givetvis för att skydda eleverna, de är ju så sköra, från terrorister, pedofiler och ensamma galningar. Dessa tre idealfall är dock “oproblematiska” i säkerhetshetsen. Ingen frågar varför den ensamme galningen vill ha ihjäl sina klasskamrater. Det är ju en uppgift för säkerhetstjänsten… förlåt… väktarbolaget att motverka.

Ni som sysslar med aktier: Det hetaste tipset går till investeringar i säkerhetsbranschen. Främst de som tillverkar metalldetektorer och baggageröntgenapparater. Men se till att de har goda möjligheter att vinna offentliga upphandlingar. De nya kunderna är ju våra skattefinansierade skolor!

Blogged with Flock

Krypteringen slår tillbaka

För länge seda skrev jag en artikel i SvD som hade titeln Bodström förlorar snart nätkontrollen. Man ska aldrig säga “vad var det jag sa”, men det är nog ändå inte omöjligt att jag kanske har rätt. IDG.se rapporterar från The Register hur den krypterade bittorrenttrafiken har ökat lavinartat, dels på grund av att kryptering används som default i den populära klienten µTorrent.

Eftersom den stora ökningen sker från en teknik som gillas av fildelare så är det intressant att se hur jakten på medborgare rekonstituerar det tekniska landskapet. Den dagen, som snart verkligen är här, då det pumpas gigabit efter gigabit med krypterad trafik genom Internet är det frågan om de “riktiga bovarna” (terrorister, pedofiler, människohandlare…fiktiva/verkliga/figurativa… spelar mindre roll) helt enkelt blir omöjliga att spåra.

Allstå, när övervaknings- och kontrollhets spiller över på medborgerliga massfenomen så som fildelning, skjuter man sig själv i foten. Vad blir då nästa bud? FRA-lagen kanske leder till att den genomsnittlige användaren funderar på relakks och datalagringsdirektivet kanske får en och annan att köra Tor. Kanske finns det andra sätt än poliser och advokater som är mera effektiva mot the bad guys…

Tags:

Klassisk vetenskapsteori, Del IX – Zilsel och vetenskapens sociologiska rötter

Del IX – Zilsel och vetenskapens sociologiska rötter

 

Snabblänkar till del del 1 2 3 4 5 6 7 8

 

Edgar Zilsel föddes i Wien 1891, och kom i kontakt med Wienkretsen på trettiotalet, även om han kom att bli en av dess kritiker. I egenskap av marxist och jude stötte han på problem i Österrike, och emigrerade 1938 till USA. Här undervisade han i fysik, men mest känd är han kanske för sina vetenskapssociologiska teorier. Den mest kända, den så kallade Zilseltesen, kommer att behandlas genom texten The Sociological Roots of Science (1942).

Zilsel ställer sig frågan om hur den moderna vetenskapen kunde bli till egentligen. Han observerar att denhar uppstått, åtminstone i den bemärkelse som vi idag förstår den, i upplysningens och de västerländska civilisationeras namn. Stannar man vid ett sådant påstående så är det lätt att avfärda Zilsel som ännu en eurocentrisk Statsfilosof, men om vi går djupare ser vi att så inte riktigt är fallet. Att vi har blivit en vetenskaplig civilisation beror nämligen inte på att vi har blivit allt mera rationella eller att vi vet mer och mer – det handlar inte om att det Europeiska förnuftet har rest sig över horisonten av en historisk nödvändighet. Nej, Zilsel poängterar att människans tänkande har tagit krokiga banor genom historien, och att det vetenskapliga tänkandet bara är en av flera möjligheter. Därför kan man inte höja förnuftet till skyarna, utan istället måste vi enligt Zilsel fråga efter de sociologiska faktorer och förhållanden som låg till grund för uppkomsten av de moderna vetenskaperna.
Den stora övergången sker, precis som hos Marx, Weber, Durkheim, eller för den delen Foucault, vid övergången från feodalism till kapitalism. Kapitalismen var på många sätt en revolutionerande händelse i Väst, främst genom att produktionen fick en framskjuten plats i alla aktiviteter. Men även andra faktorer spelade in, som till exempel urbaniseringen som bidrog till att vi skapade en borgerlig samhällsklass vars intellektuella spörsmål inte var bundna till kyrkans exeges. Istället kunde det kritiska samtalet födas hos den urbana borgaren som i viss mån levde autonom från kyrkan och staten. Men det viktigaste menar Zilsel är ändå användningen av maskiner, arbete och produktion. Den nya industrialiseringen krävde nämligen maskiner och tekniska lösningar som ställde vetenskapen inför nya, praktiska problem. Teknisk rationalitet är med andra ord inte så mycket en intellektuell insikt som det är ett praktiskt vetande som ligger nära praktikerna av att distribuera och ordna produktion i olika former. Denna rationalitet hade inte mycket till övers för tradition och seder utan föredrog kalkylerande och beräknande. Detta leder fram till, vilket sedan blir centralt i nittonhundratalets Statsapparater, den sociala ingenjörskonsten (politisk aritmetik).
Men för att gå lite närmre i sin analys delar han in den sociologiska utvecklingen i tre ’strata’ där strukturomvandlingar sker under ’moderniteten’: universiteten, humanismen och arbetet. På universiteten sker omvandlingen från skolastisk kunskap till teknisk. Tidigare hade universiteten dominerats av de absolut högsta samhällsklasserna som bara skrev på latin och såg ned på praktisk kunskap. Men redan under femtonhundratalet och framåt fick dessa skolastiker kontakt med konstnärer och ingenjörer (artist-engineers). Ofta var nämligen guldsmeder och målare även anställda som skeppsbyggare, ritare och så vidare. Gränsen mellan konstnär och ingenjör som vi har idag var alltså inte lika markerad. Dessa fick allt större inflytande på universiteten och gjorde att skolastikerna mer och mer tillägnade sig medicinsk kunskap, navigation istället för astronomi och ballistik istället för allmän geometri (för att ta ett par exempel). Dessutom var konstnärsingenjörerna inte så noga med att vara bildade, utan talade modersmål istället för latin och var (nästan) som vanligt folk i vissa avseenden. Den filosof som hyllade detta allra mest är vår kände Francis Bacon, som med kraftiga ordalag förespråkade det handfasta styret över naturen och att kunskap först och främst ska vara nyttig.
Men den faktor som accelererade detta nya vetande är ändå produktionen av varor. Tidigare hade vetenskapen visserligen använts till innovationer i krigskonsten och i sjöfarten men även för underhållning. Men det som markerar övergången från den klassiska vetenskapen till den moderna är hur den tar sig uttryck som en rationalitet i en produktionsapparat. I de tidigare slavekonomierna fanns det ingen platts för Fordism eller optimering av produkter och produktion, utan i det framväxande högteknologiska samhället föddes samtidigt den avancerade vetenskapen. Experimentalismen och kausaliteten behövdes inte tidigare, men blev nu vetenskapens viktigaste metoder.
I jämförelse med Merton och Mannheim får vi hos Zilsel en tydligare Marxistisk förklaringsmodell, men samtidigt en mycket mera modern ansats som inte ligger långt ifrån Foucault´s teorier om de moderna vetenskapernas uppkomst i slutet av sjuttonhundratalet, som han kopplar ihop med de bio-politiska livsvetenskaperna vars primära objekt var arbete och den arbetande populationen och dess välmående. Dessutom ger Zilsel en kausal sociologisk förklaring till vetenskaperna, något som David Bloor spinner vidare på, om än många år senare.

– Det har varit ett mindre uppehåll i min klassikerserie… jag har haft en massa annat att göra… men nu är den på spåret igen!

Avhandlingsseminarium

På fredag lägger jag fram ett avhandlingskapitel (text finns här) som handlar om SOM-institutet vid Göteborgs universitet. På ett sätt är det ett ganska obskyrt kapitel som handlar om något väldigt smalt och specifikt. Men ur en annan synvinkel är det ett sätt för mig att utveckla mera generella begrepp för att förstå samhällsvetenskapernas roll i det moderna samhällsprojektet. Jag presenterade detta i standardkonferensformatet (20 min.) förra veckan i Umeå, och idén verkade uppskattad, även om min användning av begreppet “sociologi” skiljer sig aningen från konventionen.

Hursomhelst är det ungefär detta som jag sysselsätter mig med i mitt arbete på Humanistiska fakulteten i Göteborg.

Ni som känner för att ta itu med en text tjock som filosofisk betong; jag är otroligt tacksam om ni droppar en kommentar, och maila gärna mig om ni vill komma på seminariet!

Eftersom texten är ett avhandlingskapitel gäller regeln; sprid, läs, kopiera, men fråga först om ni vill citera!

Ps. För er som är filosofiskt intresserade kan jag locka med att det i fotnoterna döljer sig en hel del Deleuze, Foucault och Latour… men inte i formen av “spekulation i elfenbenstornet”, utan som tillämpning proper Ds.

Världens femte snabbaste superdator

FRA. Idg.se rapporterar idag om att försvarets radioanstalt nu ligger på femte plats i världen när det gäller beräkningskapacitet för superdatorer (se även pressmeddelande och top500.org). Lite teknisk info för dig som kanske vill söka jobb som driftstekniker:

  • 13 728 processorer
  • 102,8 teraflops i beräkningskraft

Jag undrar om man i framtiden kommer få låna den om man vill beräkna proteinveckning för modulering av läkemedel, eller göra lite körningar om aerodynamik, ja sånt man brukar använda superdatorer till? Eller kommer FRA:s dator vara helt reserverad för universell modulering? Låt oss inte stänga debatten och glömma bort vad som står och beräknar något någonstans i Linköpingsområdet! That is all I want!Jag har sagt detta tusen gånger den här hösten… och det hela kommer snart att koka över… men ni som har läst av och till här behöver ingen referens för följande citat:”det som räknas är inte barriären utan datorn som beräknar vars och ens position, tillåten eller otillåten, och utför en universell modulation.”

***uppdatering: Timbro och Ordfront går i ohelig allians mot den ökade övervakningen på Svd Brännpunkt.

Dividuellt värre

De flesta har väl hört talas om den statliga offentliga utredning om trafikdatalagring som i dagarna blev tillgänglig för nedladdning. Det har redan sagts många intressanta saker av Oscar Swartz, Copyriot och Rick Falkvinge, men det finns ett tema jag gärna driver vidare: Lagringen av telefonuppgifter, mobiltelefoni, IP-telefoni och internet är på ett sätt alltid kopplat till individen genom abonnemanget. Genom kontantkort kan man alltså skapa en anonym kommunikation. Men det finns fler steg i den totala övervakningsapparat som ska rädda oss från främst pedofili- och narkotikarelaterad brottslighet. Det handlar nämligen om kontroll av tiden och rummet, och inte om innehåll:

De uppgifter som ska lagras får inte avslöja kommunikationens innehåll.

Istället så ligger övervakningen på följande plan när det gäller Internet:

Vid Internetåtkomst ska följande uppgifter lagras:

– Användarens IP-adresser

– Uppgifter om abonnent och registrerad användare

– Datum och spårbar tid för på- och avloggning i Internet-

tjänsten

– Typen av Internetanslutning som använts

– Slutpunkter

 

Abonnemanget översätter till individen, IP-nummer ger platsen och loggfilerna tiden. Detta ger vem, var och när, men inte hur. “Kontantkortsmodellen” för mobiltelefoner och internetanslutningar är då enda sättet att ta bort detta vem. Jag gillar personligen caféer med gratis uppkoppling, där man “betalar” genom att köpa kaffe. Men om vi nu tänker oss dessa situationer i kontext av att övervakningssystemen alltid existerar i lager ovanpå varandra, så ger ju tid och rum (utan identitet) de nödvändiga koordinaterna för samverkande system att agera utifrån. Med tid och plats kan vi genast hitta de övervakningskameror som fanns utanför caféet, och utan problem kan vi “spola” tillbaks till rätt ställe. Dessutom kan man lättare förhöra den analoga kameran, alltså den som serverade kaffet. Massövervakning ger en mängd brus, eller entropi, som måste motverkas genom dessa redundansmekanismer som en registrering av tiden och platsen innebär. Om man vill vara anonym, vilket man aldrig kan vara till hundra procent, så måste man ta till en ganska paranoid strategi, eller börja skicka snail-mail med posten. Men då får man passa sig så att man inte har låst lägenheten med en elektronisk nyckel.

SOUn är fortfarande bara ett förslag om att man i efterhand kan begära ut alla dessa uppgifter. Men eftersom det blir billigare att centralisera denna övervakning istället för att ha den uttspridd (77 vs. 100 miljoner) så kan man ju fantisera om hur detta maskineri kunde se ut om det användes i realtid. Tid-plats-identitet; ett raster som ger populationens rörelsemönster i sin helhet, samtidigt som man kan zooma in på den enskilde individen. Detta stavas inte science fiction, utan universell modulation.

Seminarium om motstånd i den digitala tidsåldern

Akademia. För er som har väntat på nästa avsnitt i serien om klassisk vetenskapsteori, så får ni vänta lite till. Just nu har andra projekt tagit överhanden, främst min avhandling men även cap&schiz-projektetmotståndsseminarierna, TAP, och diverse småsaker. Men nästa torsdag lägger jag fram en text på the Resistance Studies Seminars som handlar om övervakning, kontrollsamhällenpanopticism, och lite fallstudier från Burma och England.