Politisk demografi

Jerusalem. Denna stad är de räfflade ytornas Mecka. För det mesta brukar historien om Jerusalem handla om den så kallade identitetsproblematiken. Är det en judisk stad? Eller en muslimsk? Eller varför inte en kristen? Argumentationen brukar bestå av några portioner historielektioner; från första templet, till korstågen, för att till sist landa i sexdagarskriget. När dessa frågor har avhandlats så brukar i och för sig de flesta ge upp, eftersom historiens tyngd över ett territorium sällan är entydigt utan befolkas av en uppsjö narrativ; från de boklärda (om profeterna och kungarna) till mera modernt folkloristiska (palestinier vs. sekulära israeler). Dock går inte dessa båda att separera. De moderna uttrycksformerna för territoriella anspråk laddas ofta med historiska berättelser så att de mest sekulära israeler kan integrera en biblisk berättelse i ett nationalistiskt projekt som i samtiden handlar om vilken befolkningsgrupp som ska dominera den Heliga Staden. Judar eller Palestinier?

soldiers_western_wall_1967.jpg

Det är nu man måste lämna historie- och identitetspolitiken ett tag. För vad som står på spel är en territoriell kamp om rum och siffror. Eftersom det ter sig omöjligt att någon skulle överge identitetspolitiken (vi är alla Jerusalembor oavsett religion/etnicitet), så blir varje bofast människa ett nummer, och i statistiken blir det binärt förhållande (israel/palestinier) som måste manifesteras med murar och annan gränskontroll.

tripsouth_16.jpg

Hur hänger då en konkret politik för kontroll över territorium ihop med historie- och identitetspolitik? Jo, den som har kontroll över territoriet skriver även den officiella historien om hur moder jord hänger samman med ett folk.

klagomur

Om man åker till Jerusalem idag så är gamla stadskärnan ett komplicerat lapptäcke av människor, hus, vapen och övervakningskameror. Genom allt detta skapas berättelsen om “Jerusalem” eller “al-Quds” på det mest handfasta sätt. Är området framför klagomuren en helig plats (ovan) eller en basar? Är tempelberget stället för en moské, en tempelriddares stall, eller en plats man inte får beträda för att Gud ska låta återbygga ett templet alldeles snart? Den som inte har en siffra i befolkningsstatistiken kommer inte få vara med och tävla om historieskrivningarna. Och då dyker nästa fråga upp; Vems historia är det egentligen man skriver? “History is always written from the sedentary point of view and in the name of a unitary State-apparatus…”*. Det är bara en sekundär föreställning att de som befolkar hus efter hus i denna omtvistade stad egentligen är historiens sanna ägare. Det är statsapparaterna som har den ideala historie- och identitetspolitiken som objekt, och därmed hamnar vi återigen i territorialiteter. Vem har flest nummer på sin sida? Vem är i majoritet? Bygger vi en moské eller ett köpcentrum?

rehovot_5.jpg

Hello world!

Då var det dags för det obligatoriska “Hell world”-meddelandet. Allt verkar funka förutom RSS-flödet.

Mysql-trasslet höll på att ta livet av mig… jag och terminalkommandon är inte riktigt som hand i handske… men nu verkar både min domän peka rätt och WordPress funkar som det ska.