Min bok har blivit en "e-bok"

Till min förtjusning fick jag via @andreaslingard veta att Det nätpolitiska manifestet äntligen finns på The Pirate Bay. Alla läsare av denna blogg kommenderas att genast seeda filen!

Att någon där ute har lagt pappersboken i en scanner och skapat en fil som i sin tur går att ladda ned utan DRM eller “villkor” i en appbutik, är den bästa recensionen. Ever.

(Seedar för närvarande från Belgrad, som bilden ovan visar. Har ett “fiktivt svärd” i handen. #seriöst…)

Gallo lazor

Internauts of Europa – there is still a window of a few hours tomorrow morning to stop the Gallo report. This report suggests serious copyright repression all over, and the industry payed a lot to get it on the table. Payback for the AIplex incident may provide lots of lulz, but stopping the Gallo report will hurt much more. Follow the instructions from La Quadrature du Net. And call tomorrow between 9 and 12, just before the elections.

Please Note: The Gallo report contains lots of lies according to Werebuild Interfax.

Meanwhile i tunnlarna

Igår natt observerade jag räden som sänkte riaa.com och i natt är mpaa.com vald till “target”. Bakgrunden är att det indiska företaget AIplex (länk funkar bara mellan anfallen) uppges hyras av film- och musikbranschen för att ddosa thepiratebay.org. (Det är märkligt att Piratpartiet inte har tagit upp detta, i och med att de hostar TPB borde de kanske slagit på stortrumman).

För att skapa de distribuerade attackerna används Low Orbit Ion Cannon, eller diverse unix-kommandon.

Resultatet av ddos är framförallt mediepådrag. Att sänka sajter under några dagar är egentligen meningslöst, effekten är istället opinionsbildning. Men jag är personligen skeptisk till strategin annat än om man verkligen is doing it for the lulz. Effektiviteten är ungefär lika stor som att kasta tomater på Sverigedemokrater, och riskerar i värsta fall att orsaka moralpanik bland justitieministrar och lobbyorganisationer som vill ha “ordning och reda på internet”.

Det intressanta är dock vad statusen för ddos-attacker kommer att vara i framtiden. Det har länge misstänkts att hyrsnutarna jobbar med dessa attacker, men först nu verkar det som att AIplex bekräftar det. Man kan undra vad exempelvis Antipiratbyrån eller Netopia, de svenska motsvarigheterna, har att säga om dessa metoder som verkar cirkulera bland deras internationella kolleger.

Det finns bättre saker att fylla näten med. Exempelvis darknet-trafik. Eller, om de hundratals, kanske tusentals (svårt att säga) personer som deltar i attackerna använder fyra fem timmar med att synkroniserat ringa varenda MEP i Strasbourg, så kanske Gallo-rapporten kan stoppas, och hämnden mot industrin blir desto hårdare (beställningsjobbet för Gallo-rapporten kostade nog mer än vad det kostar att hosta deras servrar).

Men det är kanske bara mina fifty ciphers.

Uppdatering: Nu skriver även IDG om det.

Om nätneutralitet

I dag skriver jag och Marcin i SvD om nätneutralitet och den framtida implementeringen av telekompaketet i Sverige (och principiellt i alla medlemsstater), undertecknat Juliagruppen. Enligt Åsa Torstensson var debatten minst sagt het.

Bakgrunden är den evigt komplicerade frågan om hur nätneutralitet ska uppnås. De flesta är överens om att det är bra att all trafik prioriteras lika, att inget blockeras och att en internetoperatör tillhandahåller en infrastruktur och inte lägger sig i vilket innehåll som skickas i kablarna.

Frågan är istället hur man uppnår det önskade neutrala tillståndet. Vissa, exempelvis vår nuvarande regering, har stor tillit till “marknaden”. Om konsumenter vill ha bra nät, kommer internetoperatörerna tillhandahålla det. Andra tror inte på detta och vill se att stater och unioner lagstiftar om det. Chile är kanske det första landet med en sådan lag. Ett tredje alternativ är olika former av överenskommelser mellan internetoperatörerna, som i exempelvis Norge.

Anledningarna till att vi skrev artikeln med Telia som exempel är många. Ni minns kanske Spotify (never forget). Telia prioriterade Spotify-trafiken, men backade snabbt efter nätaktivismen slog till.

Nu har Marcins efterforskningar visat att både Skype och “fildelning” blockeras i 3G-näten tillhörande Telia, vilket är ett kraftigt avsteg från nätneutralitetsprincipen. Det börjar mer och mer likna franska iPads (sk. Porno-Pads). Snälla Telia, det är inte internet om man blockerar portar och protokoll!. Vi läser i RFC 675 från 1974, där begreppet internetworking definieras för första gången:

The TCP acts in many ways like a postal service since it provides a way for processes to exchange letters with each other. It sometimes happens that a process may offer some service, but not know in advance what its correspondents’ addresses are. The analogy can be drawn with a mail order house which opens a post office box which can accept mail from any source. Unlike the post box, however, once a letter from a particular correspondent arrives, a port becomes specific to the correspondent until the owner of the port declares otherwise.

Internetoperatörer har en tendens att åkalla ett motargument mot att leverera schyssta nät. “Bandbredden tar slut”. Nej, det gör den inte. Möjligtvis måste ni bygga ut för att kunna leverera nya hypersnabba abonnemang i framtiden, eller så slutar man locka med billiga abonnemang som är hundramegabit-men-bara-på-vissa-portar-och-tjänster. Det är mot bakgrund av detta som Juliagruppen för närvarande arbetar med en öppenhetsmärkning i syfte att reda ut vad nätneutralitet är och bör vara, så att vi vet när vi är på väg mot kabel-TV och när vi är på väg mot schyssta linor.

För det kommer bli värre inom en snar framtid. 3-D internet är snart på väg, och i Storbritannien vill man försöka kompensera artisterna genom att övervaka all trafik. Och ett kanadensiskt förslag skäms inte längre för att anamma begreppet “kabel-TV” när det gäller internet. Smaka på den här (tack Twelve för tipset):

The Solution. The ISP business model for the Internet could and should mimic that of Cable/ TV. Modern technology allows the ISP to identify what content is being used and then they can allocate the appropriate share to the creator or supplier of that content.

Den dag vi vandrar den vägen, Spotify och Voddler pekar precis ditåt, då har vi inte internet längre, utan enkelriktade nätverk som är extremt övervakade. Ja, alltså värre än FRA, eftersom varje paket måste analyseras och på något magiskt sätt “ge copyrightindustrierna betalt”.

Kan vi inte hålla “upphovsmännen” borta från att bestämma över vår infrastruktur. Just nu är det lite som om Bert Karlsson skulle bestämma att brevhemligheten skulle brytas hos Posten för att han förlorar pengar på att folk skickar kassettband till varandra med piratkopierad musik. Motsvarigheten på internet är att Telia, eller någon annan operatör eller myndighet (LOPPSI anyone) lyfter ut varje e-mail, varje chatkonversation och varje röstsamtal och “undersöker” om det är så att en “upphovsman” ska få betalt eller inte. Då är internet tillbaka till Minitel… fast terminalerna är kanske glänsande iPads med HD-upplösning istället.

Stoppa Antipiratbyråns fasoner med lag?

Som Copyriot skriver finns det en del oroväckande möjliga konsekvenser av hur Antipiratbyrån försöker sig på ett svenskt HADOPI. Som tur är har nätaktivister över hela Europa sett till att pusha lagstiftningsprocessen kring telekompaketet i en riktning bort från denna korporativism, och det är dags att casha ut för allt slit! Det är dags att nyttja laghacket för att trycka Lex Europa ned i käftarna på dessa drakar som vägrar upphöra med sina fasoner!

Och den här gången behöver inte Andreas Ekström bekymra sig om vad han tycker är odemokratiska metoder utan snarare handlar det om ytterst legitim parlamentarisk rävsax!

Den slutgiltiga versionen av det som en gång var Amendment 138  (finns i helhet hos La Quadrature) säger nämligen:

Accordingly, these measures may only be taken with due respect for the principle of presumption of innocence and the right to privacy. A prior fair and impartial procedure shall be guaranteed, including the right to be heard of the person or persons concerned subject to the need for appropriate conditions and procedural arrangements in duly substantiated cases of urgency in conformity with European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. The right to an effective and timely judicial review shall be guaranteed.

Denna version är avsevärt mycket svagare än den ursprungliga, men rätta mig om jag har fel (!) – borde inte denna formulering stoppa Antipiratbyråns vilja att inrätta en viss “myndighet” som stänger av användare från internet?”

Risken finns att detta dribblas bort i det allmänna samförståndsmys som råder mellan socialdemokraterna och alliansen i förhållande till de “kreativa industrierna (sic)”.

Lagen är ett av flera verktyg, i detta fall är det en trubbig kniv, men den borde fungera för att spräcka bubblan och kanske ogiltiförklara även den ljusskygga lobbygruppen Netopia.

Uppdatering: För förtydligandet – APB har inte föreslagit en hadopi som stänger av, bara en som skickar brev. Det jag pekar på är det grövre upptrappningen, dvs. att operatörerna stänger av anslutningen på kommando och därmed bryter den så kallade mere conduit-principen. Jag tror dock det är viktigt att markera tidigt att lagen står på rätt sida i det här fallet.

Varför infrastruktur?

PICT0008
Mina anslutningar till världen. Elektroner, ettor och nollor, emotioner, analoga ljudsignaler...

Som ni kanske har märkt har denna blogg uppehållit sig vid nätets infrastruktur den senaste tiden. Det kan ju låta lite opersonligt och grått, ungefär som risiga motorvägar, rostig järnvägsräls och en och annan terpentindoftande flygplats. Låt mig därför ge en aningen mera personlig bild av varför frågor som nätneutralitet och tillgång till infrastruktur har engagerat mig.

Rasmus argumenterar att jag är en ISP, och i flera bemärkelser skulle man kunna säga att jag är det, trots att jag inte tjänar några pengar på det. Jag tycker det är trevligt att gå till näts med mina vänner, och när de kommer på besök i köttvärlden är det mer naturligt att bjuda på TCP/IP än att krysta fram en sunkigt blandad välkomstdrink eller ett välstädat vardagsrum. Samtidigt pumpar tre trådlösa routers ut öppet WiFi till mina grannar, dock måste jag stänga av ibland eftersom min ISP som jag köper access till internet av har en spärr vid 15 gigabyte per dygn. Internet… ja… på ett sätt köper jag ju access till internet av mitt lokala studentnät, samtidigt ger jag access till mina vänner. Var går gränsen? Vem levererar vad, egentligen?

PICT0006
WiFi är en fluga, Twisted Pair tillhör framtiden. Att bjuda på en ordentlig sladd är quality of service at Chrisk Networks (Kopimi).

Genom mina datorer strilar en jämn ström av datortrafik som jag själv varken kontrollerar eller initierar. Jag har kanske ett trettiotal användare på mina shellservrar, min bittorrentklient skyfflar data till peers, skype routar ibland samtal genom min dator utan att jag vet om det, etc. Juridiskt sett borde jag logga allt som görs på mitt lilla nät ut mot internäten, men allvarligt talat vet jag inte ens vilka loggfiler man i så fall skulle titta i. Och om jag skulle veta det skulle jag radera dem.

Som jag tidigare skrivit om, skapar det distribuerade nätverket ett redundant internet, något som inte minst aktualiseras av att The Pirate Bay har övergett tracker-funktionen i bittorrent, till förmån för bland annat distributed hash tables (DHT). Nätet gör sig som bäst som en multiplicitet av noder. En multiplicitet som är fraktalisk och befinner sig i den fjärde parameterrymden. Alltså, ett nät i ett nät i ett nät… etc. – mot evigheten. Alla länkar och bryggor däremellan skapar inter-näten.

PICT0003
600 megahertz räcker långt för att leverera de ssh-baserade tjänsterna till mina vänner via Ubuntu Linux. Dessutom bor i denna maskin mellan två och fem icke-människor (botar). Hur många de är vet jag inte riktigt.

Under Juliagruppens arrangemang på FSCONS blev jag mycket glad av att se så många deltagare på vårt seminarium. Några spontant tillverkade etherpad-anteckningar finns förevigade här (fyll gärna på om du har flera). Framförallt var det intressant att höra att det där med nätneutralitet var något som deltagarna verkade tycka var värt att utforska mera.

PICT0005
En data jag fick av Kalle P. Inte mycket att skryta med i termer av hårdvara, men med Debian Linux rullar allt som det ska. Gäster i min lägenhet får stå ut med det brummande fläktljudet.

Varför denna besatthet vid infrastruktur? Jag är ju inte ens särskilt skilled på “det där med databiten”. Ända sen FRA har jag tjatat om kablar och nu på senare tid även om diken. Det är ganska enkelt. Internet är ett hack, en överkodning på existerande kabelinfrastruktur. Låt oss skruva tillbaka tiden sisådär femtio år och spana in följande bild:

Picture 27

Nätpolitik inkluderar de diken, antenner och satelliter som det paketswitchade nätet sedan kan nyttja som infrastruktur. Så är det fortfarande (tänk ADSL), och det är just det faktum att den riktigt stora kostnaden inte ligger i själva fibern eller i routrar och serverhallar, utan i dikesgrävning, som gör att denna nivå är viktig att tänka in i någon form av nät/informations/kommunikations-politisk agenda.

Mina kablar ligger inte och skräpar i mitt vardagsrum, även om det ser så ut. De är mitt vardagsrum, som är distribuerat över i princip hela jordklotet, ett vardagsrum som jag mer än gärna delar med mina vänner.

Och… FRA… det räcker numera att googla på mitt namn så vet ni vart mitt vardagsrum finns på internet via Copyriot (ni läser väl den, jag har inte sett er hos mig på länge). Detsamma gäller IPRED-hyrsnuten – Gör er inte besväret att fråga SGSnet (min accessleverantör som jag köper bandbredd av).

Har jag förresten berättat att jag planerar att bli tjänsteleverantör av fax? Även detta medium tillhör framtiden, och för att spana på faxar måste man lyssna på kablarna!

Civil resistance and new media

Om någon råkar befinna sig i Bonn på Deutsche Welle Global Media Forum, kommer jag att prata om nedanstående panelen Information technology: provoking or preventing conflict?

Civil resistance and new media
The current Internet regulation in Europe has stirred up waves of criticism from various groups in the civil society. For example, in France La Quadrature du Net is opposing efforts to restrict access on the Internet (hadopi), in Germany the Arbeitskreis Vorratsdatenspeicherung is working to prevent extensive data retention, and the Swedish Pirate Party have mobilized more than fourteen thousand members as they now run for the European Parliament. Only recently, the trial against The Pirate Bay, the worlds largest bittorrent-tracker, inspired thousands of Twitter updates, generated live portals and live translation into several languages.

Common to these initiatives is they use the Internet as a platform for social organization, and this presentation will elaborate on the consequences, possibilities and problems inherent to such mobilizations.

These organizations are not only very efficient in terms of swift communication strategies, but also allow for members to produce user-generated materials, such as wikis, blogs, information feeds, posters and offline meetings and demonstrations. This highly decentralized mode of operation is promoted by the architecture of the internet, something which has sometimes been referred to as a computer-inspired world view.

Moreover, we may expect these trends to affect how traditional media have covered conflicts. The internet allows for distributed correspondence, which sometimes leads to unique media situations, for example when bloggers reported from inside Gaza, a place where journalists were not allowed. In Egypt, Facebook is the third largest site, and has become an important hub for political mobilization.

This presentation will draw on an analysis of the actors involved, their mode of organization, and the possible contributions to a democratic civil society promoted by new technologies.

Ipred, ej lyda! Om staten – spinozistiskt intermezzo.

I morgon träder implementeringen av Ipreddirektivet i kraft. Som utlovad uppföljning till att Isobel har förklarat detta direktiv som kontrarevolutionärt är det dags att utreda filosofiskt vad detta att-träda-i-kraft-av-direktivet innebär i förhållande till staten och medborgarna. Det är dags att göra Intensifiers ålagda första uppgift – att relatera filosofi till praktik.

Spinoza menade att statens ändamål är att garantera medborgarnas fred och trygghet. För att vi människor ska kunna ihärdiga och utveckla vår existens är det nödvändigt för oss att formera oss i stater. Tack vare stater, allt från små grupper till transkontinentala förbund, är det möjligt för oss att höja oss över naturtillståndet och övergå i en civil och social existens som förstärker, expanderar våra möjligheter att bestå.

Ett obegränsat framhärdande av den egna existensen möjliggörs av att vi fullt ut lyder staten genom de lagar som den stiftar. Detta är, som jag tidigare nämnt, en paradox, som dock är finurligt löst. Om staten genomdriver lagar som medborgarna drabbas negativt av, som ger upphov till att de upplever negativa affekter och sorg, kommer de inte längre att lyda. Således rör det sig om ett ontologiskt faktum snarare än ett normativ tanke, åtminstone till en början.

Så som jag tänker detta jobbar vi följande: En stat kan stifta oerhört kassa lagar, men kan då endast bestå genom repression. Således: En härskare fruktar alltid medborgarna, fast på olika sätt. Det är så att säga en geometrisk omöjlighet att inte frukta dem, eftersom medborgarna konstituterar staten. Dock kan man få det att funka ett tag även om man härskar dåligt. Om man genomdriver en lag som Ipred, som ingen har tänkt att lyda, kan detta endast upprätthållas genom hotet om en repressiv hyrsnut. Det kan ‘funka’ ett tag. Men eftersom det upprätthålls genom skräck snarare än samtycke funkar det ungefär som en återställare som botemedel för en bakfylla, eller, som ett långsamt koleravirus som botemedel mot en förkylning.

Förr att en stat ska kunna bestå, måste den alltså medge största möjliga frihet för medborgarna, och genom detta kommer den att få tillbaka en absolut lydnad. Jag kan visserligen ha en annan uppfattning än vad ni läsare har. Exempelvis anser jag att medborgare når en frihet genom att vi kollektivt finansierar sjukvård, eftersom detta motverkar sjukdomar för både fattiga och rika.

Men när det gäller Ipred, och även Telekompaketet, finns det ingen koppling till medborgares ökade friheter. Således finns det ingen anledning för oss att lyda. Ipred och telekompaketet vill förvandla internet till en kabel-tv med enkelriktad kommunikation och ekonomiska fördelar för företag. Inte medborgare. Vi som medborgare åtnjuter ingen ökad frihet, trygghet eller försäkran om fred. Tvärtom minskar friheten i vår öppna och dubbelriktade kommunikation, tillstånd av paranoia och osäkerhet drabbar oss genom att folk sniffar på våra linjer, och freden kan inte vara längre borta. Detta handlar ju om en krigsförklaring!

Det finns enorma fördelar med att dela information och kunskap mellan medborgare. Det är något som låter oss växa i existentiell bemärkelse. Ipred och stryplagar hade kanske kunnat funka ett tag om vi inte hade insett detta. Men since fucking 1999 har vi delat information med varandra i stor skala. Det är alltså irreversibelt! Det är, tror jag, på detta sätt som den Hadley-Kamptzska nätanalysen menar att Ipred är kontrarevolutionärt.

Påståendet “Ännu kan vi bara hoppas att vi, vi som är internet, klarar att mota den.”, vad kan detta betyda?

Vilka är “vi som är internet”? Jag säger som Neurath sade när Wittgenstein klagade över metafysisk litteratur i hans bokhylla. “Aber Ludwig, das ist eine empirische Frage”. Detta “vi” är alltså de som befolkar nätet som medborgare, inte nån “representerande befolkning i genomsnitt där ute”. Det är du som läser detta, det är alla ni som skyfflar terabyte av information mellan trackers och peers, ni som uppdaterar facebookstatusen – i glädje eller sorg – är det summan av de som is on the internets. Hur vi sedan organiserar oss är en öppen fråga. Vi kan lyda och vänta på det strypta men billiga internetabonnemanget som är låst till Spotify, Aftonbladet och msn.com. Men i den sekund vi inser att detta inte längre maximerar våra friheter, när vi drabbas av känslan av att detta inte längre främjar vår existens, har staten ett problem.

Så som jag ser det, även om jag nu kan ha fel på många sätt, är det vår plikt att inte lyda dessa lagar. De bidrar inte till den glädje vi förtjänar. Till och med afk-medierna skriver om hur vi “drabbas” av lagen. De är o-okej! Men vi måste också inse att detta är en kollektiv ansträngning. Det handlar inte så mycket om att “jag ska gömma mig för hyrsnuten så att jag kan wareza fett”. Så jobbar vi inte. Snarare handlar det om att vi hjälps åt när det första offret för hyrsnutens tro på att de kan införa ett skräckvälde faller. Vi som är internet är både många och oerhört smarta. Om vi hjälps åt har de inte en chans! Håll nätverken öppna och omfamna den första som åker fast med data love!

Kränkta poeter och kärlekskopiering

Mats Söderlunds mänskliga rättigheter är kränkta. Men inte bara som en magkänsla, utan på ett djupt och allmänmänskligt plan:

Den upphovsrätt som nu valsar i debatten som om den vore en aktie på väg upp eller ner, något som man kan berövas, eller sälja eller ge bort, är en omistlig del av varje människas väsen. Det är inte kunskap eller idéer eller innehåll som skyddas av de mänskliga rättigheterna, det är det mänskliga, personliga, konstnärliga uttrycket. Själva formen. Poetens förhållande till sitt verk är personligt på ett djupt och orubbligt sätt, poeten och verket är i själva verket oskiljaktiga.

/…/ Enligt FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna har jag rätt att få mina dikter skyddade, oavsett vilket medium de för tillfället befinner sig i.

Söderlund är trött på alla som diskuterar upphovsrätt och därmed tar sig i anspråk att definiera vad upphovsrätten ska vara för diktare och poeter. Jag är trött på att upphovsmän, författarförbund och förläggareföreningar gör anspråk på att driva igenom lagar som IPRED! Speciellt när de hävdar en allmänmänsklig rätt till sina verk!

Jag gillar inte att tala om för andra vad en mänsklig rättighet är. Men detta begär till kontroll som vissa författare, upphovsmän och artister lidaer av, leder till allvarliga konsekvenser när vi realiserar dem i repressiva lagar. Vad som behövs är en rejäl dos kopimistisk schizoanalys! Låt mig dra fram ett gammalt citat av Gabriel de Tarde, ur min och Kalles artikel i Glänta/Eurozine:

There is nothing more natural than that those who love each other should copy each other, or, rather, as this phenomenon always begins by being one-sided, that the lover should copy the beloved. (Tarde 1903:215)

Med en sådan grundinställning släpper paranoian inför att man ska tappa kontrollen över “verket”. Vi behöver inga hyrsnutar som jagar rätt på folk som kopierar oss, vi behöver inga “original” att falla tillbaka på. Vi kan istället bejaka vår ständiga sammankoppling med andra människor, som vi imiterar och blir imiterade av, och se att vi inte längre är ensamma och ledsna upphovsmän, utan delar av ett ständigt flöde av kopior och förflyttningar.

Varför inte, om vi nu inte begränsar oss till franska tänkare, fundera på dessa kloka ord av Thomas Jefferson:

He who receives an idea from me, receives instruction himself without lessening mine; as he [sic] who lights his taper at mine, receives light without darkening me. That ideas should freely spread from one to another over the globe, for the moral and mutual instruction of man [sic], and improvement of his condition, seems to have been peculiarly and benevolently designed by nature, when she [sic] made them, like fire, expansible over all space, without lessening their density in any point, and like the air in which we breathe, move, and have our physical being, incapable of confinement or exclusive appropriation. Inventions then cannot, in nature, be a subject of property.”

När tankar, idéer och ord smittar förlorar man inget. Det finns ingen sådan brist. Tvärtom lyser världen upp! Bristen uppstår först när vi primitivt approprierar, och säger “min, inte din”.

Uppdatering: Först när jag sneglar i prasselversionen av DN-kommuniké i fikarummet ser jag att Mats Söderlund visst är ordförande i Sveriges Författarförbund… jag som trodde att det kom från hjärtat… 🙁

Antipiratbyrån dislikes OneSwarm

Update: This post has not been verified. As you all may know, there are forum trolls out there.

Update 2: Antipiratbyrån denies having posted this comment in the forum. See comments below (in Swedish).

OMG! dear friends of the internets. Swedish anti-piracy organisation Antipiratbyrån dislikes the F2F-software OneSwarm. In a post in the OneSwarm forum, they issue a warning to parents and kids using OneSwarm for purposes of copyright violation. One section of the warning goes like this (translation below):

Vi bedriver just nu en kampanj mot OneSwarm där vi genom olika metoder spårar klienter som olovligen sprider upphovsrättsskyddat material. Vi kommer sedan att identifiera personerna bakom denna verksamhet och i de fall vi finner bevis på brottslig verksamhet lämna in en anmälan till rättsvårdande myndigheter, alternativt agera med eget mandat för att förhindra vidare spridning.

We are currently running a campaign against OneSwarm where we by various methods trace clients which are illegaly spreading copyrighted material. We will then identify ther persons behind this enterprise and if we can find evidence of criminal activities, we will file a complaint with legal authorities, alternatively act on our own to prevent further dispersion of materials.

As long as we don’t exchange encryption keys with Antipiratbyrån, we have nothing to fear. That is how F2F works! A screen dump from the forum (click to enlarge):