About Christopher Kullenberg | CV and publications

Archive

10 år

För nästan exakt tio år sedan skrev jag det första blogginlägget här på "intensifier". Namnet på denna blogg hade jag lånat från Michel Foucaults förord till den engelska utgåvan av Anti-Oedipus, i en passage där han skrev:

Use political practice as an intensifier of thought, and analysis as a multiplier of the forms and domains for the intervention of political action. (vii)

Namnet funkade bra då, för tio år sedan, eftersom jag till en början skrev i gränssnittet mellan "teori" och "aktivism". Jag är inte så förtjust i tillbakablickar, annat än att jag då och då använder sökfunktionen för att hitta tillbaka till sakuppfgift eller referens som jag vet att jag antecknat, så egentligen har jag inget att säga om den saken.

Vad jag däremot ibland funderar på är om denna blogg har någon egentlig framtid. Ingen annan bloggar längre (värdefulla undantag finns såklart). Nästan ingen läser denna typ av bloggar (om de gör det är det på Facebook, vilket inte har något långsiktigt värde alls). Nästan ingen kommenterar.

Egentligen är det inget större fel på bloggen som medium. Men jag har de senaste åren börjat använda mig av andra medier för att tänka, diskutera, skriva, kritisera, bygga saker som är mycket bättre anpassade för dessa göranden.

Forskningsmässigt har jag istället vänt mig mot sextonhundratalsuppfinningen kollegiegranskade tidskrifter. En blogg har svårt att hitta läsare med specifik kompetens, som läser noga och som tillför konstruktiv kritik. Givetvis har detta stundtals funkat även på denna blogg. Men det bleknar i jämförelse med en riktigt bra peer review. Samma sak gäller för när en artikel man skrivit sedan blir citerad och vidare diskuterad. Ingen läser en blogg som man läser en artikel (eller ett bokkapitel eller liknande), dvs. tänker länge och sedan skriver noga.

När det sedan kommer till datorkod är bloggen ganska värdelös. Här är Git-baserade protokoll/plattformar att föredra. Dels når man då ut till rätt "läsare", alltså andra programmerare, och dels kan man diskutera kod som revisioner av olika versioner som man jämför med varandra. Läsandet och skrivandet av datorkod är en process som är iterativ snarare än textskrivandets diskursiva form.

Så kanske blir tio år en lagom avrundning på "bloggandet" till förmån för andra uttrycksformer. Jag vet inte.