Hets mot upphovsman – författarförbundet vs. människovärdet
Isobel skriver fett om Mats Söderlunds blasfemiska och desperata upphovslängtan.
Denne poet, vars själ är så helig att den inte ens materialiseras i fjärran bukt, vars ord bildar en organisk helhet med författarkroppen, han ser bortom formatens ytligheter. Över den bedrägliga massans laster och habegär, står poeten och diktaren sida vid sida med fru Justitia. Den ena handen vilar på hyrsnutens svärd och den andra på IPRED-direktivets civildomstol.
Ty Lagen, inte viljan, skall säkerställa nome propre. Den som smutskopierar författaren, den som hetsar mot upphovsman, skola skall dyrt betala.
http://bokbloggen.com/2008/11/10/komage-mats-soderlund/
Quote:
Hos Nietzche har han hittat en programförklaring, eller åtminstone en utgångspunkt för samlingen. ”Såframt vi icke omvända oss och varda som kor komma vi icke in i himmelriket. Vi måste lära ett av dem: idisslandet”.
=====
Ja, visst börjar det krampaktiga försvaret av upphovsrätten i dagens tappning likna ett tröttsamt idisslande?
I sanning!
Så långt från det nietzscheanska idisslandet man kan komma, skulle jag säga.
Påpekande från Språkpolisen:
“skola” är pluralis, efter “den som hetsar…” blir det dessvärre den vanliga, tråkiga singularformen “skall”.
Björn: Ändrar, thx! (jag som försökte mig på en insats för konsten borde återgå till vetenskaperna bums
LOL!
Du kunde ju i och för sig ha ändrat “den som hetsar…” till “de som hetsar…” så hade kunnat behålla din tjusiga “skola”.